Kom tillbaka när jag är tjugo

Jag befarar att frågan om utekväll i helgen kommer komma på tapeten imorgon eller på lördag. Jag känner verkligen inte för att gå ut, Göteborgs uteliv för mig som nittonåring har gjort sitt, kom tillbaka när jag fyller tjugo. Människorna, lokalerna, musiken....allt är samma gamla visa helg efter helg. Ibland kysser man någon, ibland byter man telefonnummer, ibland tror man att det skall leda till något vettigt (kärlek?), men det gör det inte. Att gå ut bara för att supa ner sig själv så mycket som möjligt är ingen hit heller, och inte för att tala om baksmällan dagen efter och den obligatoriska ångesten man får även om man inte gjort något fel. Egentligen är utekvällarnas höjdpunkt dom minnena man får av dom och inte utekvällarna själva.

En tanke som är för dum för att ta upp men som jag självklart gör ändå är varför kan man kalla ett inneställe för uteställe likaså? Det hippa innestället är egentligen ett uteställe.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback