Med tristess som sällskap

Den 2:a september påbörjas teologistudierna igen och tro det eller ej jag längtar dit. Jag vill vakna imorgon och veta att idag har jag något nyttigt att göra, en dag med studier, en dag med lärdom. Föreläsningar torra som fnöske, raster så korta så man inte hinner uppleva dom, tidiga morgonar, trötta kvällar, vadsomhelst förutom tristess. Ge mig en dålig dag och släng in aktiviteter i den så lovar jag att inte klaga. Låt det regna, låt det bli kallt, låt det blåsa, det spelar mig ingen roll då för jag kommer inte ens hinna märka det.

 

Du är fortfarande det vackraste jag sett. Jag vill ha dig, tyst, hållandes i min hand.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback