sellouts

Angående Carolina Gynnings bok "Ego Girl" så har jag läst ett litet utdrag som publicerandes i Aftonbladets bilaga i söndags och fick då sanningen serverad på ett silverfat. Hon var brutalt ärlig och blottade allt vilket gjorde det till en intressant läsning och nu sitter jag här och undrar om man skall göra det samma, att istället för skriva om andra, skriva om sitt eget liv? Att lämna ut sig själv på ett personligt sätt och berätta om ens egna personliga strider.  

 

Idag så kom mitt schema över dom två första veckorna med posten och vi skall börja med att läsa religionsbeteendevetenskap som jag har skyhöga förväntningar på. Jag börjar den 2 september (känns som en evighet dit, tänk på att jag inte har gjort något under hela sommaren och är uttråkad) och torsdagen veckan därefter är det eventuellt insparksfest för A-kursarna. Jag är inte A-kursarna längre utan vis B-kursarna och jag är jättespänd på att se dom nya A-kursarna och granska dom från topp till tå. Jag hoppas på något så banalt att individer runt om i Sverige som inte vill läsa religionsvetenskapliga programmet för att bli präst får upp ögonen för detta program tack vare Da Vinci koden. Jag vet att det låter urlöjligt, och att ta upp Da Vinci koden är tabu på institutionen för religionvetenskap, (inte på grund av handlingen utan på grund av alla dess fel) men det skulle inte skada att träffa mer människor som man har något gemensamt med. Någon som man kan skratta och diskutera med utan att behöva tänka på varenda ord man säger.  

 

Idag skulle jag träffa delar ur släkten men jag hade verkligen ingen lust eller ork för del delen så jag svepte in mig i ett täcke när pappa kom förbi (bor hos mamma) och sa att jag hade feber. Alex kommer hem på söndag och det finns ingen höjd för min glädje över detta.