Sluta ringa!
Min mobil ringer stup i kvarten, och det är samma person som ringer hela tiden. Jag slänger en blick på telefonen som vibrerar, (har den på ljudlöst för orkar inte lyssna på Björk - "Hyperballad" fångad i en hemsk ringsignal) kollar vem det är (och jag behöver inte ens kolla vem det är, för jag vet precis) och ignorerar telefonen. Samtal missade, sms att läsa, meddelanden att höra på ens röstbrevlåda. Jag ringer 888 och hör det ena efter det andra meddelandet som lyder "ring mig", "kan du ringa mig", "ring så är du snäll", "du är svår att få tag i " och till sist i lite desperatare form "ring mig, är du död eller?". Men jag tänker inte ringa, jag har varken ork eller lust. Anledningen till alla dessa samtal är att en kursare fastnat med hemtentan och vill ha mig hjälp. Min hjälp, det är nästan komiskt, jag går inte på några föreläsningar under några omständigheter, på dom obligatoriska gruppövningarna så säger jag några meningar och sätter mig sen ner och kluddar i ett block och kommer fem minuter för sent och går så fort föreläsaren säger att nu får man gå.
Jag är allt annat än överambitiös, men jag klarar av allt. Hemtentor, gruppövningar, bibelinterpretationer (efter att jag kompletterat en av dom), salstentor, så klarar jag av. Jag är inte ens alls speciellt påläst på religionsbeteende, bibelvetenskap, kristendomens historia och allt annat vi läst men med lite djävlar anamma så klarar man av allt. Och då ringer denna person till mig hela tiden och vill ha hjälp av mig, av mig som inte går på föreläsningarna, som inte förstår den svåra facklitteraturen på engelska i kurslitteraturen, som inte alls är speciellt intresserad hur Sverige blev kristet osv. Jag delar gärna av mig med saker jag kan, men jag kan inte detta, jag har fått ihop en tenta jag inte ens vet om jag blir godkänd på, jag kan inte låna ut min litteratur för jag behöver den själv och jag vill inte åka in till stan och plugga ihop med någon annan när jag trivs bäst här hemma i mitt rum, pluggandes om nätterna.
Jag stör ihjäl mig, att jag känner mig som en bov när jag inte har gjort något fel. Att en människa på 25+ som går på föreläsningarna inte kan göra sin egen tenta utan behöver hjälp av mig, precis fyllda 20, som inte går på föreläsningarna. Jag är ingen frälsare (nej jag är inte ironisk, frälsare är rätta ordet!), jag bara knåpar ihop en tenta på samma sätt som även han kommer bli tvungen att göra. Jag klarar mig själv och då får även han göra det med. Jag gav honom en av tre småuppsatser till bibelbeteendekursen som han fick ta med i sin tenta för jag hade gjort en för mycket, han ringer mig vid varje tenta och har aldrig hjälpt mig med något. Dessutom är jag klar med tentan nu och har kastat in mina böcker i ett skåp och lämnat in tentan en dag förr tidigt för att jag skall slippa behöva lusläsa och hitta nya småfel och sitta redigera tentan i timtals för att jag är så trött på det. Jag har gjort min tenta och nu är jag trött på kristendomstolkning och livsåskådningsfrågor och har absolute ingen vilja att hålla på med någon annans tenta.
När jag träffar honom nästan gång vet jag inte om jag skall dra till med någon dålig vit lögn och säga att jag glömt mobilen hos pappa eller bara säga som det är att jag efter många om och men lyckats få ihop min tenta och orkar inte hjälpa till med andras bara för att dom varit för lata för att börja med den i tid och att jag tycker att det vi läst om nu varit jätte ointressant och när jag är klar med mig så är jag fan klar med denna tentan och behöver inte hjälpa andra. Jag började i lördags natt för jag vet att det tar mig en tre dagar att skriva en tenta och då får även han ta sitt ansvar att räkna ut hur mycket tid det tar för honom. Jag är inte alls stroppig på något sätt och hade tentat handlat om något som jag behärskade och tyckte var intressant skulle jag gärna kunnat hjälpa till men nu har jag i princip kämpat ihop min tenta med blod, svett och tårar och då får det fan vara nog när jag är klar med min. Nu ringer det igen, fan! Ensam är stark.
Jag är allt annat än överambitiös, men jag klarar av allt. Hemtentor, gruppövningar, bibelinterpretationer (efter att jag kompletterat en av dom), salstentor, så klarar jag av. Jag är inte ens alls speciellt påläst på religionsbeteende, bibelvetenskap, kristendomens historia och allt annat vi läst men med lite djävlar anamma så klarar man av allt. Och då ringer denna person till mig hela tiden och vill ha hjälp av mig, av mig som inte går på föreläsningarna, som inte förstår den svåra facklitteraturen på engelska i kurslitteraturen, som inte alls är speciellt intresserad hur Sverige blev kristet osv. Jag delar gärna av mig med saker jag kan, men jag kan inte detta, jag har fått ihop en tenta jag inte ens vet om jag blir godkänd på, jag kan inte låna ut min litteratur för jag behöver den själv och jag vill inte åka in till stan och plugga ihop med någon annan när jag trivs bäst här hemma i mitt rum, pluggandes om nätterna.
Jag stör ihjäl mig, att jag känner mig som en bov när jag inte har gjort något fel. Att en människa på 25+ som går på föreläsningarna inte kan göra sin egen tenta utan behöver hjälp av mig, precis fyllda 20, som inte går på föreläsningarna. Jag är ingen frälsare (nej jag är inte ironisk, frälsare är rätta ordet!), jag bara knåpar ihop en tenta på samma sätt som även han kommer bli tvungen att göra. Jag klarar mig själv och då får även han göra det med. Jag gav honom en av tre småuppsatser till bibelbeteendekursen som han fick ta med i sin tenta för jag hade gjort en för mycket, han ringer mig vid varje tenta och har aldrig hjälpt mig med något. Dessutom är jag klar med tentan nu och har kastat in mina böcker i ett skåp och lämnat in tentan en dag förr tidigt för att jag skall slippa behöva lusläsa och hitta nya småfel och sitta redigera tentan i timtals för att jag är så trött på det. Jag har gjort min tenta och nu är jag trött på kristendomstolkning och livsåskådningsfrågor och har absolute ingen vilja att hålla på med någon annans tenta.
När jag träffar honom nästan gång vet jag inte om jag skall dra till med någon dålig vit lögn och säga att jag glömt mobilen hos pappa eller bara säga som det är att jag efter många om och men lyckats få ihop min tenta och orkar inte hjälpa till med andras bara för att dom varit för lata för att börja med den i tid och att jag tycker att det vi läst om nu varit jätte ointressant och när jag är klar med mig så är jag fan klar med denna tentan och behöver inte hjälpa andra. Jag började i lördags natt för jag vet att det tar mig en tre dagar att skriva en tenta och då får även han ta sitt ansvar att räkna ut hur mycket tid det tar för honom. Jag är inte alls stroppig på något sätt och hade tentat handlat om något som jag behärskade och tyckte var intressant skulle jag gärna kunnat hjälpa till men nu har jag i princip kämpat ihop min tenta med blod, svett och tårar och då får det fan vara nog när jag är klar med min. Nu ringer det igen, fan! Ensam är stark.
Kommentarer:
Trackback