sellouts

I fredags efter jag varit och ätit middag hos Kathe och gråtit floder över att Tyskland vann över Argentina (vilket land som helst får vinna förutom Tyskland) så åkte jag in till stan för att gå på fest och träffa bekanta ansikten från förr. Nästan alla från mitt förra ”gäng” som jag hängde ihop med på gymnasiet var där, vissa har jag inte träffat på ett helt halvår, och det var ett kärt återseende även om alla (nästan) minst sagt har gått vidare med sina liv. Emil, Sebbe, Fabbe. Hampus (som i och för sig inte gick på Frölunda men är basketspelare) och Mike var där. Emil har efter att spelat i basketligan i Jämtland flyttat tillbaka till Göteborg och skall nu fortsätta spela i Högsbo som skall börja spela i ligan, Sebbe har varit ute och rest efter lumpen och skall flytta utomlands och arbeta som bartender i några månader, Fabbe läser medicin i Prag och är tillsammans med en israelit (vet in att om man använder sig av synonymer på Microsoft Word kommer mosaisk trosbekännare upp som förslag till israelit), vad Hampus gör vet jag inte riktigt och Mike han fortsätter med samma jobb han haft sedan han tog studenten. Så förutom Fabbe så är det bara jag som tagit klivit in till den akademiska världen och jag tror inte jag Har uppmuntrat någon annan att göra det när jag beskriver det kort och gott som lätt men tråkigt.  

Efter vi hade varit hos Kalle ett tag fick jag och Sebbe för oss att vi skulle gå ut så vi tog oss till Park Lane som visade sig ha queer-kväll. Mindre lyckat kanske men Fabbe kom efter en stund och då tog vi oss därifrån.

Saknade Alex i vanlig ordning, men nu är det bara en vecka kvar tills han kommer hem. Varför all denna uppståndelse över Robbie Williams (som för övrigt var på Park igår) när Alex kommer om en vecka. Han är den riktiga stjärnan och kan vara lika arrogant och självsäker som Robbie om tillfälle ges (eller snarare när tillfälle inte ges).