The ocean called
Har suttit och pillat med min ansökan till universiteten vilket tog en evighet och var en vetenskap, men nu är det i alla fall gjort.
Varenda gång jag och Alex har rört alkohol i varandras sällskap sedan han kom till har våra kvällar slutat i kaos för en av oss eller båda och igår var det tur igen. Jag och Alex frossade i räkor (vilket fick mig att tänka på ett av veckand Seinfeld avsnitt när Riley säger till George "Hey George, the ocean called, they're running out of shrimp") , drack vin och inväntade alla våra tre (med viss ironi, viss sanning) kompisar Emil, Challe och sist men inte minst Jakob.
Vi gick till världens bästa (eller i alla fall Avenyns) hotellbar, Rubinen, och drack äckliga drinkar som inte innehöll någon alkohol enligt Alex och blev panka på kuppen (dock inte jag, Alex skall alltid bjuda när han rört alkohol och jag gör inget för att få honom på bättre tankar, snarare "make it two" (fast utan engelskan)).
I alla fall går vi vidare till Park dit jag alltid går en-två gånger i veckan och som alltid är mitt och Challes säkra kort i Göteborgs djungeluteliv. Jag går i vanlig ordning till spelbordet och de andra gör det man skall göra på en nattklubb, beställer drinkar, minglar (läs: kollar på folket och konstaterar att det bara är bönder där ikväll) och dansar.
En timme framåt i tiden hittar man Alex nedtryckt på asfalten av två vakter utanför Park av egentligen ingen förståenlig anledning i huvudtaget (utkastad eller som jag kallar det uteskoterad okej, men nedtryckt mot asfalten är inte okej) och två timmar framåt i tiden sitter vi på en polisstation. Vad som hände låter vi bli osagt, men det blir en rolig anekdot att berätta för andra i framtiden och mindre roliga utekvällar för mig i med att jag i princip inte är välkommen dit längre för jag frågade vad som hänt (läs: vad fan har ni gjort med min kompis. Vilket man borde få fråga med eller utan fan, men tydligen inte av vakter som gått en två dagars utbildning där dom verkar lära ut maktmissbruk och hybris åt höger och vänster).
Varenda gång jag och Alex har rört alkohol i varandras sällskap sedan han kom till har våra kvällar slutat i kaos för en av oss eller båda och igår var det tur igen. Jag och Alex frossade i räkor (vilket fick mig att tänka på ett av veckand Seinfeld avsnitt när Riley säger till George "Hey George, the ocean called, they're running out of shrimp") , drack vin och inväntade alla våra tre (med viss ironi, viss sanning) kompisar Emil, Challe och sist men inte minst Jakob.
Vi gick till världens bästa (eller i alla fall Avenyns) hotellbar, Rubinen, och drack äckliga drinkar som inte innehöll någon alkohol enligt Alex och blev panka på kuppen (dock inte jag, Alex skall alltid bjuda när han rört alkohol och jag gör inget för att få honom på bättre tankar, snarare "make it two" (fast utan engelskan)).
I alla fall går vi vidare till Park dit jag alltid går en-två gånger i veckan och som alltid är mitt och Challes säkra kort i Göteborgs djungeluteliv. Jag går i vanlig ordning till spelbordet och de andra gör det man skall göra på en nattklubb, beställer drinkar, minglar (läs: kollar på folket och konstaterar att det bara är bönder där ikväll) och dansar.
En timme framåt i tiden hittar man Alex nedtryckt på asfalten av två vakter utanför Park av egentligen ingen förståenlig anledning i huvudtaget (utkastad eller som jag kallar det uteskoterad okej, men nedtryckt mot asfalten är inte okej) och två timmar framåt i tiden sitter vi på en polisstation. Vad som hände låter vi bli osagt, men det blir en rolig anekdot att berätta för andra i framtiden och mindre roliga utekvällar för mig i med att jag i princip inte är välkommen dit längre för jag frågade vad som hänt (läs: vad fan har ni gjort med min kompis. Vilket man borde få fråga med eller utan fan, men tydligen inte av vakter som gått en två dagars utbildning där dom verkar lära ut maktmissbruk och hybris åt höger och vänster).
Kommentarer:
Postat av: Magnus
Haha, vad hade han gjort då?
Trackback