sellouts

Ännu en menlös dag i ett menlöst liv. Igår när Daniel var här för att hämta ciggisar och choklad vi (mamma betalat) köpt åt honom började vi bråka om hans födelsedag. Det hela sluta med att han storma ut, jag skall inte vara med, han skall aldrig fira mig igen men i hans vrede fick han med sig det vi köpt till honom. Så sur (eller just så sur) var han inte.

Skall berätta mitt (vårt) scenario. Jag, Anna, är pank. Pank som i fattig som en kyrkråtta och som i att jag borde panta flaskor och kan inte närvara på hans födelsedag (jag blir helt upprörd när jag tänker och ännu mer när jag skriver om det) på Caleo. Visst, jättetrevligt. Men det med att vi skall äta, dricka, gå ut, köpa present till födelsdagsbarnet (dit idag för att planera födelsedagen, que? När vi andra fyller år bjuder vi på billigt bubbel, lådvin, buffé, får någon skitsak och har kul) gör att det inte går ihop för mig och min ekonomi och jag inte kan närvaro till en början. Vilket är jättehemskt av mig bara för det är hans födesledag. Jag har fyllt år och han har glömt av det och det har inte varit någon stor sak av det, vi har gett Tobbe avlagda saker, räknat kronor till Lizzies present, men när han fyller år, Hallelujah, han har klarat av ett år till. Nej, jag är sur. Särskilt som jag vet att om det hade varit tvärtom, om han hade varit den med ont om pengar hade jag förstått att han inte kunde slänga ut ettusennågonting på en kväll. Det finns nämligen fler dagar denna vecka, denna månad och detta sommarlov som jag gärna vill ha lite kul på. Som på onsdag.


(Hittade en bild på mig från Split flygplats, ditkommen, än så länge förväntansfull och så figurerar en skylt där det står Budget bredvid mig (som jag ser först när jag kommer hem). Så här har ni mig, BudgetAnna.)

Sedan att jag kanske kanske kanske skall till Mykonos är jättehemskt av mig. För hur kan jag ha råd med något sådant men inte hans middag/dricka/utgång/present men att resa någonstans. I sådana fall får jag sälja en fond jag inte ens visste jag hade för uppleva någonting, en semester. Inte för att indirekt betala för min egen bakfylla. Dessutom tyckte han att jag kunde ta diskarjobbet nu för att vara med på hans middag. Skall jag ta ett jobb, säga ja till att diska i två månader för en middag? Han sa även att jag fick låna pengar av honom och betala tillbaka när jag får mitt CSN till hösten (då jag möjligen är i Lund och behöver varje öre till hyra, nudlar och alkohol)? Det är skrattretande, så ont om pengar har jag inte, måste bara prioritera. Han sa även att min mamma kan väl betala. Det kanske hon skulle, men jag tänker inte be henne.

Varför kan inte ha det hemma som alla andra frågade jag. Som jag när jag bjöd på buffé med lax, potatissallad, revbensspjäll, kyckling, tårtor, sallad, bröd, brie etc., Lizzie när hon bjöd på räkfrossa, Tobbe hade hemmafest, etc. Daniel skall alltid fira ute, för att det kommer komma så många hette det (för det är finare och enklare och mer opersonligt) och jag sa okey. Han frågade om jag var sur över det och jag svarade, absolute inte, men jag får komma senare.

Han ringde mig imorse och sa sedan, du kommer väl på fredag, som om gårdagen inte ens existerat. Saken är denna, att Daniel är en av mina bästa vänner, jag vill han bästa men han kan vara så djävla enerverande ibland, som nu. För någon månad sen när Alex var i London ville Daniel ha ett par skor som var billigare där än här och sa till mig att jag skulle säga det till Alex. När han själv som vill ha skorna kan nå Alex lite lätt genom mail och sms, men när Daniel är USA och man ber honom innan han åker attbköpa något så säger han att han glömt allt på planet när han väl kommer hem. Behandla som du själv vill bli behandlad är lite fucked up här, bli behandlad av andra som du själv vill bli. Det här är kanske lite elakt och kan låta lite egoistiskt för den som inte känner mig och Daniel, vår relation och framför allt hans relation till andra. Men det är i alla fall, i stundens hetta, ärligt.



Idag har jag stirrat i taket, stirrat på dumburken, både av och på (Taylor verkar vara tillbaka tillbaka i Glamour) och med Blenner. Vi hyrde en halvkass film, "Where the truth lies", med min favorite Alison Lohman som bara är min favorite för att hon är sötsnygg i "Vit Oleander" och har fantastiskt långt blont hår i första halvan av filmen.

Idag var Justin här. Inte här här utan här i stada och Ellen var där med sin vän. Hennes vän, vi kan kalla honom den självlärda dansaren, hade rakat av sig håret och klätt sig som Justin och kallade alla andra på konserten för wannbees. Glömde jag säga att den självlärda dansaren (främst genom youtube) är 17.