Popcorn

image495
Sen vi flyttade hit till Flatås förra sommaren (och jag känner fortfarande samma ångest över att bo här som jag gjorde när jag kom hem från Mykonos och flyttbilen redan hade gått och det var bara att åka till sitt nya hem, jag vill tillbaka) har vi inte haft en micro tills slutet av förra veckan. Så nu när man är känner för en bakad potatis behöver man inte planera in det timmar i förväg för att få den klar och det viktigaste, popcorn kan poppas igen (popcorn som poppas på spisen är ett skämt jamförelsevis). Vet inte hur många påsar som poppats (jo, det vet jag faktiskt, fem nu) och alla har inte kommit till munnen så att säga. Att finna den ultimata poptiden och inte bränna sönder alla (mamma trodde att jag nu ikväll när jag poppat två påsar för jag brände den första kör alla på samma tid som om jag vore dum nog att inte förstå att om popcornen blir brände på 3.30 minuter denna gång kanske dom inte bli det nästa) är en konst. Alex kallade popcornen igår att be om cancer. Vi prövade på ostdip igår som var ett big no no. Det var så vidrigt att det inte ens fick stå kvar på bordet på grund av kväljningar. Nu dröjer det länge innan jag köper något annat än tacodip.

Och så vann IFK Göteborg (antar att det var ett "drömmål" som alltid) i derbyt men vem hade trott något annat. Antingen hade det blvit oavgjort med 0-0 eller vinst till IFK för skulle Gais göra mål? Skulle inte tro så.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback