sellouts

Gick förbi min bästa killkompis i lågstadiet som jag sedan hängde med i hela högstadiet och som jag känt hur länge som helst. Han bor nära mig, väldigt nära. Det tar mig 30 sekunder att gå dit och 20 att springa (jag är inte så snabb). Han och några andra barndomskamrater skulle vara där och äta och där hade min inbjudan även försvunnit med posten. Behövde knappt bjuda in mig själv men man kan inte vara i Hovås samtidigt som Askim.

Aja det var inte det jag ville skriva (och visa). Gick igenom några flyttkartonger jag inte ens kollat på igår och hittade detta armband:



Jag fick den av min pojkväns pappa och mitt exkex (ja han är i alla fall snygg) som var (och säkerligen är) mytoman berättade en spännande historia om hur armbandet kom till. Hans pappa var i Sydamerika, gick på en giftig orm och flådde den. Här har vi resultatet. Jag tyckte självklart att armbandet var det finaste jag sett för det är sån man blir när man är kär och hade på mig den hela tiden. Alex tyckte den var skitful och nu några år senare kan jag inte annat än hålla med.

Imorgon skall jag äta middag hos pappa (18:00 prick, någon börjar bli gammal) och på menyn står det havskräftor (och inte i sådana äckliga kartonger man köper på Ica, köpte sådana en gång och kräktes typ) utan RIKTIGA VÄSTKUSTKRÄFTOR och räkor. Mumma