Down under
Ikväll har jag varit på bio fast själv utan Daniel för när jag skulle beställa och betala biljetterna så fanns det bara 3 biljetter kvar och det var utspridda vilket i och för sig är ultimat när man går på bio med en Daniel som har frågor om vem den gode, den onde och den fule är men i med att han sa att han skulle riga upp om en minut och först ringde efter en timme så hade jag redan betalt för en biljett, min och det fanns inga kvar. Väl framme på Biopalatset (våga vägra Bergakungen men varför dödade ni Palladium och varför visas inget på Draken längre om man inte får med skolan för att se någon film om en by som ligger i middle of nowhere i ett u-land där allt är helvete) stod det att det fanns 6 lediga platser men då hade jag redan käften full med popcorn och hade ingen lust att dela med någon.
Jag saltade dom så mycket att läpparna kändes sådär skrynkliga som händerna blir när man badat för länge och därefter svepte jag coca cola tills de blev normala igen. Såg Australia och den var bra och lång och jag tycker om långa filmer om det är bra förstås så det var en lyckad bioupplevelse. Sedan gick jag till Ellens jobb och berättade att jag hade använt ett av hennes presentkort vilket inte glada den lille lobstern så nu får jag snällt punga upp och köpte med mig en hamburgare hem och här sitter jag nu helt proppmätt och tillfreds.
Filmen hade en lite släng av allt. Ville belysa den förlorade generationens barn, lite western, drama, thriller, släng in lite andra världskriget, humor och romantik så har man sammanfattat filmen i korthet och så fick jag gräta en skvätt.
Kärlek är så fruktansvärt vackert även om jag har lite svårt att tro på den där vansinnigt riktiga, lyckliga och ovillkörslösa kärleken här i väst om det är från en föräldrar till sitt barn, barn till föräldrar eller mellan syskon. Här är pengar vår Gud och lycka mäts i materialla ägodelar och sociala status och kärlek blir sällan ren utan mer ett livsviktigt bekräftande från varandra för att förstärka sin egen och sin partners självkänsla. Jag tycker liksom om att tänka eller vad det var Linda Rosing sa angående djup så jag tror jag slutar här.
Jag saltade dom så mycket att läpparna kändes sådär skrynkliga som händerna blir när man badat för länge och därefter svepte jag coca cola tills de blev normala igen. Såg Australia och den var bra och lång och jag tycker om långa filmer om det är bra förstås så det var en lyckad bioupplevelse. Sedan gick jag till Ellens jobb och berättade att jag hade använt ett av hennes presentkort vilket inte glada den lille lobstern så nu får jag snällt punga upp och köpte med mig en hamburgare hem och här sitter jag nu helt proppmätt och tillfreds.
Filmen hade en lite släng av allt. Ville belysa den förlorade generationens barn, lite western, drama, thriller, släng in lite andra världskriget, humor och romantik så har man sammanfattat filmen i korthet och så fick jag gräta en skvätt.
Kärlek är så fruktansvärt vackert även om jag har lite svårt att tro på den där vansinnigt riktiga, lyckliga och ovillkörslösa kärleken här i väst om det är från en föräldrar till sitt barn, barn till föräldrar eller mellan syskon. Här är pengar vår Gud och lycka mäts i materialla ägodelar och sociala status och kärlek blir sällan ren utan mer ett livsviktigt bekräftande från varandra för att förstärka sin egen och sin partners självkänsla. Jag tycker liksom om att tänka eller vad det var Linda Rosing sa angående djup så jag tror jag slutar här.
Kommentarer:
Trackback