Allt kan man inte göra själv
Det blev ingen mössa idag men jag hann haffa Beccas mössa innan jag gick. En nästan likadan (fast man ser ut som en smurf på bilden, man kan nästan tro att jag är egenkär som jag laddar upp bilder men det har jag absolute ingen anledning att vara) som den jag har, bara svart och noprig. Däremot hann jag med att köpa ett smycke och skall skicka syster Ellen på uppdrag att köpa ett annat imorgon. Allt kan man inte göra själv.
Filmen var så dålig, sååå dålig, sååå djävla dålig att jag undrade om det var killen från filmcafe.nu som hade skrivit manuset (en kille på filmcafe.nu som skickade ett manus för några år sedan till mig som han hade skrivit och ville ha feed-back på. Inte för att jag är nån och kan nåt (vem försöker jag lura? Inte er era slugna djävlar ni vet precis som jag att jag kan allt) men jag kan säga att manuset var dåligt. Filmen skulle utspelas i hans lägenhet i Trollhättan och handla om en tjej som blev fastkedjad och dialogen bestod av skada mig inte och jag kan bli din vän). Efter filmen gick jag och pappa och fika och satte oss bredvid två stycken som hade sin första date. Sådant kan man se på mils avstånd och man kunde märka att det inte kommer bli något mellan dom även om det vore en matchmake in heaven. Han, en kille i sina bästa år enligt honom (30 år dvs men såg inte ut att vara en dag över 13), han på sig en tröja där det stod Armani överallt och stora silverkedjor. Hon, vill inte klä sig som alla andra och letar därmed endast i reakorgarna på Lindex.
På vägen hem höll pappa på att köra över en cyklist som då slog till pappas bil. Vad gör man då? Jo man slänger upp dörren, springer efter cyklisten och börjar tjafsa i fem minuter. Sedan kom pappa tillbaka och sa "fan, han hade visst företräde där men det lät jag honom inte veta när jag väl kom på det". Skall även tilläggas att jag fått mestadels av min personlighet och temprament av pappa men den här gången satt jag bara och gapa i bilen och kände mig som en tonåring som skäms för sina föräldrar.
Filmen var så dålig, sååå dålig, sååå djävla dålig att jag undrade om det var killen från filmcafe.nu som hade skrivit manuset (en kille på filmcafe.nu som skickade ett manus för några år sedan till mig som han hade skrivit och ville ha feed-back på. Inte för att jag är nån och kan nåt (vem försöker jag lura? Inte er era slugna djävlar ni vet precis som jag att jag kan allt) men jag kan säga att manuset var dåligt. Filmen skulle utspelas i hans lägenhet i Trollhättan och handla om en tjej som blev fastkedjad och dialogen bestod av skada mig inte och jag kan bli din vän). Efter filmen gick jag och pappa och fika och satte oss bredvid två stycken som hade sin första date. Sådant kan man se på mils avstånd och man kunde märka att det inte kommer bli något mellan dom även om det vore en matchmake in heaven. Han, en kille i sina bästa år enligt honom (30 år dvs men såg inte ut att vara en dag över 13), han på sig en tröja där det stod Armani överallt och stora silverkedjor. Hon, vill inte klä sig som alla andra och letar därmed endast i reakorgarna på Lindex.
På vägen hem höll pappa på att köra över en cyklist som då slog till pappas bil. Vad gör man då? Jo man slänger upp dörren, springer efter cyklisten och börjar tjafsa i fem minuter. Sedan kom pappa tillbaka och sa "fan, han hade visst företräde där men det lät jag honom inte veta när jag väl kom på det". Skall även tilläggas att jag fått mestadels av min personlighet och temprament av pappa men den här gången satt jag bara och gapa i bilen och kände mig som en tonåring som skäms för sina föräldrar.
Kommentarer:
Trackback