sellouts

Har varit vaken i några timmar nu vilket är något jag absolute inte behöver. Jag är som sagt väldigt schemafri tills den 24(?) och borde utnyttja det till fullo. Funderade en stund på att somna om men det är lönlöst då tankarna går i hundra. Idag var dagen jag hade satt upp som mål att börja göra något åt min miserabla situation jag befinner mig i nu. Jag känner mig låg som aldrig förr, kollar på kärleksfilmer non-stop och har lärt img den ädla konsten att börja gråta igen. Egentligen tycker jag inte synd om mig, det gör jag nästan aldrig, jag bara konstaterarar faktum och det är att jag inte mår bra alls. Idag skall jag ta tag i lite smågrejer, ett litet babysteg i taget, och hoppas det pushar mig att fortsätta. Jag kan egentligen inte gå in på varför jag mår dåligt, för det finns inget slut eller början på denna sörja utan den är mer som en nystan av garn som omjöligt går att reda ut.

Varför rensar man bort benen ur fisk när man skall äta den? Jo för att inte sätta dom i halsen och det kan vara den sämsta symboliken någonsin men jag känner så om några av mina vänner, rensa, rensa, rensa. En vet jag tat jag kommer umgås med igen men just nu är jag så fruktansvärt trött på honom. Jag finner inga ord för hur självisk han är och hur han förväntar sig att man skall ställa upp i ur och skur för honom. Fem på morgonen i lördags stod jag vid min dörr och tog emot honom med öppna armar när han än en gång fuckat till det totalt och lyckats med det helt själv men när jag åtta timmar innan förklarade hur jag mådde la han på luren med "jag skall fixa håret nu, är kladdig om fingrarna". Sedan finns det några andra människor i mitt liv vars relation till jag känner är överspelat, det finns inte så mycket att tillföra där. Men inget ont som inte har med sig något gott heter det och jag får hoppas på det. Sedan finns det alltid en människa i livet vars huvud jag vill klista på Ralph Fiennes kropp och leka Laszlo de Almásy och Kathrine Clifton från min nya favoritefilm jag äntligen har sett. Jag syftar på "den engelska patienten" och ja jag börjar bli blödig. Kanske inte riktigt så illa som "jag är kär och jag mår illa"-Donnie Smith.



Här av vi mig när jag hämtar ut mina färgglada (varför är dom aldrig färgglada här i Sverige) piller. Åh, hon är så bäst (ni får en franskalektion på köpet, helt gratis):


Apropå receptbelagda mediciner och psykologer så älskar jag en kommentar på flashbacks forum om Anna Hibbs: "Verkar riktigt fucked up. Går hos psykolog." Öh, går inte var och varannan människa till psykolog nu, och de som inte gör de dricker inte de för mycket eller drar upp saker i näsan för att glömma. Eller så kanske man gör alla tre.