Say never ever
Har redan sett en film ikväll men den var ingen bra så då kan jag lika gärna se en till. en bra det vill säga. Kollade igenom min filmer och hitta Prozac Nation. Ni vet den banbrytande boken på sin tid som sen blev en dålig film. Jag kommer ihåg första gången jag såg den. Jag försökte hitta likheter mellan mig och huvudrollshavaren Christina Ricci men hittade inga större. Inga större än vad varje tonåring kan se sig själva i. Hon åkte land och rike för att stalka sin pojkvän och sån är iiiiinte riiiiiiiiktigt jag. If it's love, it's love och annars fuck it.
Jag har fått karaktär de senare åren och one strik, you're out. Ställer inte upp på katt och råttalekar, hur många dagar det skall gå innan man hör av sig och dylikt. Kanske inte ni hellre gör, men alla gör det stundtals och bitvis tyvärr. Omevetet väcks rovdjuret inom oss. Jaga eller bli jagad, äta eller ätas. Men ibland så krakulerar min karakatär men bara till ytan och de är snabbt fixat. Jag låter till mig förvåning som en självgod djävul och det är jag inte. Ungefär som Lukics blogg som beskrivs/beskriver sig som en människa med respekt och ödmjukhet. Är det ödmjukt? Jag trodde man skulle få möta självaste Ghandi men det var bara en lättklädd SÖT tjej som skriver om sport, uteslutande om sport med manliga utövare, lite mode och personligt).
Men till filmen, när jag såg den försökte jag även övertala mig med hey alla andra äter juh sådana här, det kanske är lite coolt till och med. Det steget från att ha skämts ihjäl och inte berätta för någon gjorde jag aldrig. Men nu så äter juh typ alla sådana här eller liknande för allt möjligt. Och många allt möjligt har det blivit för mig. Inte för att jag är helt bananas utan för att doktorn lekt med mig som om jag vore hans försökskanin.
Fick ett mail från vhs om att första antagningsbeskedet hade kommit och jag som inte ens komi håg att jag sökt något. Aja jag är fortfarande lika ovetande om vad jag vill göra med mitt liv, eller inte ovetande jag vet bara inte riktigt vägen dit men det skall jag få hjälp med. Har något möte någon gång snart som står på en lapp här slängd på golvet. Nickies pusselbitar börjar falla på plats, hon vill bli dj och jag vill att vi skall bli vipiga. Nej skämt åsido jag tycker verkligen hon skall fortsätta med målandet.
Det finns psykologer som arbetar i kort vit jacka - bakom en bardisk. Robert Lembke
