Väldigt mig

Snart skall jag iväg och träffa klassen och jag känner mig lite som Messias i med att jag inte alltid har varit där. Jag har återuppstått men jag tror ingen bryr sig, inte direkt så att jag är en viktig hörnsten i klassen.

Igår var vi på två studentmottagningar och det är en livsstil jag kan tänka mig fortsätta ett tag till. Mamma köper present och jag hänger på och minglar (hoho....kallpratar), dricker champagne (mousserande vitt vin närmare) och äter mat, skitbra!

Igår blev jag väldigt sur på halva delen av min familj. När jag blir sur så har jag självklart alltid rätt (även när jag har fel) men kan bete mig som en barnunge. Sa till mamma att jag bad inte om att bli född (touche, den funkar alltid....om man är tio) och suddade ut mitt namn på skriffeldörren där vi skrev våra namn på och grattade Becka på studenten så det skulle vara det första hon såg på studentdagen. Väldigt moget och väldigt mig.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback