Grattis!!!!!
Grattis min lilla älskling. Idag fyller min Alex år och jag som aldrig skriver om honom tänkte till och med posta en bild.
Vi träffades i fyran och herre djävlar vad rädd jag var för honom. Han var tillsammans med alla tjejer, cool som få, snygg (eller söt som man tyckte då med hans äppelkinder), duktig och högljudd. Jag var en tönt och töntar får inte umgås med coola om det inte är på film. Men då kanske mitt liv är en film för vi blev kompisar i sista året av mellanstadiet. Det är nog när jag än så länge tittar tillbaka det bästa året i mitt liv. Allt var problemfritt och det viktiga var vem som vann i vårat egna påfund Ata, stanna kvar efter skolarna på fredagarna för att prata om allt och inget och äta isglass och ställa till med små hyss. Jag fick min första puss av Alex men att det både var ett vad och på kinden behöver inte nämnas. Min första kyss fick jag av en kille som vi i Sisjön kallade Big Mac för det såg ut som han hade en Big Mac i käften, alltid. Men det här handlar om Alex och inte om mig.
Sedan kom sjuan och jag valde honom först på femte plats för att han hade snäst åt mig dagen innan och vi hamna inte i samma klass. Som jag grät. Krokodiltårar, floder, hav, ja hur mycket och länge som helst men nu i efterhand gick det juh bra. I min klass i högstadiet fick jag massa kompisar som jag fortfarande har kontakt med som öööhh som öhhh....Paul och Fredrik och Markus som är uppväxt i Sisjön. Alla andra är facebookskompisar.
I med Alex var lite av en rebell under högstadietiden och jag var destu lugnare så var jag inte alltid lika glad när han stod och rökte precis utanför vårt klassrum där det var strickt förbjudet att röka och vinkade in till mig som var på lektion med galnaHenrik. Men vissa saker var destu roligare som när han eldade upp gräsmattan bredvid skolan, stod upp för mig i ett bråk jag hade med luftballongen och att vi alltid var lika bra kompisar även om vi inte alltid umgicks med varandra.
När vi valde till gymnasiet fanns det egentligen inget val. Alex ville gå ien klass med basketinriktning och jag ville gå med honom så vi valde samma och kom tillsammans precis som planerat. Gymnasiet gick som en dans på alla sätt och vis förutom betygsmässigt. När Alex spelade basket var jag där som vattenflicka och på helgerna umgicks vi nästan jämt. Passade platser åt varandra i skolan och när jag inte orkade gå till skolan alla dagar fick jag arga samtal av honom.
Vi har firat påsk, valborg, jul, nyår och födelsedagar tillsammans. Vi tog studenten sida vid sida, du visade ditt hem i Grekland för mig och du har fått uppleva och utstå pappas kulinariska upplevelser och tagit ur dig levande.
Du är en del av mitt hjärta och en del av min familj. Jag älskar dig.
Cheeeeesy men ack så sant, vänta bara tills han dör.
Vi träffades i fyran och herre djävlar vad rädd jag var för honom. Han var tillsammans med alla tjejer, cool som få, snygg (eller söt som man tyckte då med hans äppelkinder), duktig och högljudd. Jag var en tönt och töntar får inte umgås med coola om det inte är på film. Men då kanske mitt liv är en film för vi blev kompisar i sista året av mellanstadiet. Det är nog när jag än så länge tittar tillbaka det bästa året i mitt liv. Allt var problemfritt och det viktiga var vem som vann i vårat egna påfund Ata, stanna kvar efter skolarna på fredagarna för att prata om allt och inget och äta isglass och ställa till med små hyss. Jag fick min första puss av Alex men att det både var ett vad och på kinden behöver inte nämnas. Min första kyss fick jag av en kille som vi i Sisjön kallade Big Mac för det såg ut som han hade en Big Mac i käften, alltid. Men det här handlar om Alex och inte om mig.
Sedan kom sjuan och jag valde honom först på femte plats för att han hade snäst åt mig dagen innan och vi hamna inte i samma klass. Som jag grät. Krokodiltårar, floder, hav, ja hur mycket och länge som helst men nu i efterhand gick det juh bra. I min klass i högstadiet fick jag massa kompisar som jag fortfarande har kontakt med som öööhh som öhhh....Paul och Fredrik och Markus som är uppväxt i Sisjön. Alla andra är facebookskompisar.
I med Alex var lite av en rebell under högstadietiden och jag var destu lugnare så var jag inte alltid lika glad när han stod och rökte precis utanför vårt klassrum där det var strickt förbjudet att röka och vinkade in till mig som var på lektion med galnaHenrik. Men vissa saker var destu roligare som när han eldade upp gräsmattan bredvid skolan, stod upp för mig i ett bråk jag hade med luftballongen och att vi alltid var lika bra kompisar även om vi inte alltid umgicks med varandra.
När vi valde till gymnasiet fanns det egentligen inget val. Alex ville gå ien klass med basketinriktning och jag ville gå med honom så vi valde samma och kom tillsammans precis som planerat. Gymnasiet gick som en dans på alla sätt och vis förutom betygsmässigt. När Alex spelade basket var jag där som vattenflicka och på helgerna umgicks vi nästan jämt. Passade platser åt varandra i skolan och när jag inte orkade gå till skolan alla dagar fick jag arga samtal av honom.
Vi har firat påsk, valborg, jul, nyår och födelsedagar tillsammans. Vi tog studenten sida vid sida, du visade ditt hem i Grekland för mig och du har fått uppleva och utstå pappas kulinariska upplevelser och tagit ur dig levande.
Du är en del av mitt hjärta och en del av min familj. Jag älskar dig.
Cheeeeesy men ack så sant, vänta bara tills han dör.
Kommentarer:
Postat av: Christina
Fint skrivet :) Ja han e bra härlig den där greken ;)
Trackback