sellouts

Skjutit upp en skoluppgift i två veckor nu för jag trodde den skulle vara så rolig att det nästan skulle vara en fröjd att göra den. Något roligt man man vill spara på och nu sitter jag här och tycker inte alls det är något vidare roligt men men det måste göras. Igår höll jag på att mörda Daniel när han ställer frågor som du måste göra något med ditt liv, varför pluggar du och näst intill hånar mig. Jag höll mig lugn och undrar hur en kille som jobbar på en mack samt precis har börjat plugga kan håna mig som (mer eller mindre....ofta mindre) slitit i  skolan i 3,5 år måste det bli nu. Allt jag läst kanske inte bidrar till att jag räddar världen men va fan jag är bra, jag är duktig.

Var ute en sväng igår och det var inge speciellt alls. Det var kallt, blåste och regna som fan men nu är jag ute i svängen igen. Heter det ens så? Jag tappar fler och fler ord och utryck för var dag som går, jag håller på att fördummas. Snart kommer jag gå runt och säga hon är smidig som en elvisp och djävla rabarber (hehe....det sa jag länge innan Alex var vänlig och rätta mig som han alltid gör, aldrig kan han låta mig va).

Försökte på mig Daniel Nyhlén bok en tredje gång idag men det går inte....på helt allvar, det tar verkligen stopp. Läser hellre en tysk ordlista eller Sebbes gymnasieberättelser från svenskan (men det är den där.....lukten. Aldrig mer, aldrig mer. Då vart man inte lite tårögd för du kommer väl ihåg Alex? Alltid lika kul när man samtalar med ens bästbästaste kompis via bloggen och inte längre kan umgås fem kvällar i veckan) än den där skiten.