Ich don't
Dokumentär om Diskotektsbranden i Göteborg på söndag. Jag mådde så dåligt när det inträffa, det var så overkligt och långt borta från min värld som det bara fanns. Jag gick nog i åttan och hade aldrig varit på Hisingen varken själv eller med kompisar. Egentligen är det inte så konstigt i med va fan skall man göra på Hisingen men mina föräldrar har alltid varit så sjukt överbeskyddade att när absurda hemska saker inträffar så blir man helt lamslagen. I med att bloggen handlar om mig mig mig så skall jag berätta hur överbeskyddande de var. De hade hört talats om att barn blev kidnappade på Disneyland så de satte koppel på oss tre barn när vi var där. Jag gick i ettan (lågstadiet allstå men det hade inte förvånat mig om de hade kört samma stil), och Becka är 4 och Ellen 5 år yngre. Vi fick inget hundkoppel runt halsen utan något repaktigt runt midjan och fan vad det måste sett ut....haha. Men vi blev av med dom fort då det blev en knut efter fem sekunder då man såg allt man skulle åka och göra.
En annan överbeskyddande sak var att mamma alltid berättade hur farligt Nordstan var. Okej det kanske inte är det fräschaste stället i stan och det finns några uteliggare, alkisar och numera en indisk tjej som spelar blockflöjt utanför men inte så att man blir kidnappat där som hon sa. Så när jag och Daniel var där i 8:an och jag tror det var första gången jag åkte in till stan själv med kompisar (haaaallllåååå är det konstigt att jag blivit sån här eller?) så skulle Daniel stanna utanför en affär och när jag kom ut igen var han inte där. Jag började aslipa, bad hon i affären ringa efter polisen och en väktare (synd att det inte var Fadde han hade nog klarat ut situationen på fem röda) kom. Då fick jag förklara läget att min kompisar hade blivit kidnappat och sekunden efter kom Daniel ut från H&M och hade köpt en deo eller dylikt.
Jaja, i alla fall så skakas hela min värld om när sådana saker händer som tsunamin till exempel. Det enda som glädje mig då var att om vi hade varit i Thailand då hade det inte hänt någonting med oss. Tror du pappa (fast min pappa är ganska cool om man inte är med honom 24/7, allt annat än en Svenssonfarsa) hade betalt för ett hotell på stranden? ICH DON'T THINK SO. Nej vi hade antagligen bott så långt borta att vi skulle varit tvungna att ta med oss campingryggsäcken på väg ner till stranden om det skulle hinna bli mörkt innan vi anlänt. Tur att jag har (hade) en hemma efter scouttiderna. Jag kommer inte ihåg om jag inte hittade min ryggsäck eller om den gått sönder för nästa dag tog jag campingryggsäcken till skolan.....hett.....och när jag trampade på en vattenballong så gick jag ner i källaren och satte på mig ett par skor och kom ut med långfärdspjäxor. Efter det så bestämde mamma vad jag skulle ha på mig och hon hängde nog med mig och peka ut kläder i högstadiet.
En annan överbeskyddande sak var att mamma alltid berättade hur farligt Nordstan var. Okej det kanske inte är det fräschaste stället i stan och det finns några uteliggare, alkisar och numera en indisk tjej som spelar blockflöjt utanför men inte så att man blir kidnappat där som hon sa. Så när jag och Daniel var där i 8:an och jag tror det var första gången jag åkte in till stan själv med kompisar (haaaallllåååå är det konstigt att jag blivit sån här eller?) så skulle Daniel stanna utanför en affär och när jag kom ut igen var han inte där. Jag började aslipa, bad hon i affären ringa efter polisen och en väktare (synd att det inte var Fadde han hade nog klarat ut situationen på fem röda) kom. Då fick jag förklara läget att min kompisar hade blivit kidnappat och sekunden efter kom Daniel ut från H&M och hade köpt en deo eller dylikt.
Jaja, i alla fall så skakas hela min värld om när sådana saker händer som tsunamin till exempel. Det enda som glädje mig då var att om vi hade varit i Thailand då hade det inte hänt någonting med oss. Tror du pappa (fast min pappa är ganska cool om man inte är med honom 24/7, allt annat än en Svenssonfarsa) hade betalt för ett hotell på stranden? ICH DON'T THINK SO. Nej vi hade antagligen bott så långt borta att vi skulle varit tvungna att ta med oss campingryggsäcken på väg ner till stranden om det skulle hinna bli mörkt innan vi anlänt. Tur att jag har (hade) en hemma efter scouttiderna. Jag kommer inte ihåg om jag inte hittade min ryggsäck eller om den gått sönder för nästa dag tog jag campingryggsäcken till skolan.....hett.....och när jag trampade på en vattenballong så gick jag ner i källaren och satte på mig ett par skor och kom ut med långfärdspjäxor. Efter det så bestämde mamma vad jag skulle ha på mig och hon hängde nog med mig och peka ut kläder i högstadiet.
Kommentarer:
Trackback