Ibland när ord inte räcker till

Jag vet inte vad som skall skrivas och vad som skall lämnas utanför. Begravningen igår var väldigt vacker och precis som min kusin skulle velat ha det. Jag tror inte det var någon i kyrkan som inte grät. Det som är värre än att själv gråta är att se alla andra gråta och vara ledsna. Hennes fastrar och farbröder, kusiner, syskon, mamma, styvpappa, barn och man. Hennes vänner, arbetskamrater och människor hon känt hela livet.

Det var hemskt och vackert.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback