Hard as nails

Kände att benet var lite bättre idag och försökte få av mig gipset tills mamma stoppa mig. Hon tyckte inte det var någon bra idé alls. Aja.

Igår så skrattade jag för första gången på riktigt efter min lilla olycka. Annars har jag gråtit någon gång per dag och tyckt synd om mig, över smärtan, illamåendet, ja allt.

Såg världens bästa dokumentär igår som visades på SVT under natten. Handlade om ungdomsprästen Justin Fatica som är helt CP. Han tog upp en tjockistjej på scenen när han var och tala på en skola och frågade hennes skolkamrater om de ansåg att hon var tjock. Alla kolla på varandra med blicken, öh vad skall vi säga nu? Ingen sa något och han fortsatte att hetsa. Ser ni att hon är tjock? Tycker ni inte det? Var inte rädda utan säg vad ni tycker? Kolla på henne!!!! Hon är tjock.

Stackars tjockistjejen stod framför alla hennes klasskamrater och såg måttligt road ut. Hans poäng var tydligen att det finns fler i publiken var tjocka och alla är lika värda, tjock som inte. Därefter blev han utkastad från skolan och bannlyst från att föreläsa på skolan men han sa senare i bilen och tyckte han hade fått positiv feed-back av skolledningen i värsta David Brent-andan.

En annan gång lät han en kille läsa upp ett tal om att han var mobbad och frågade dom  i kyrkan om det var någon annan som varit mobbad innan? Innan någon hann svara svarade han själv och sa att han själv aldrig hade blivit det men det är okej. Gud älskar även mobbade barn.

Någon random föreläsning om Guds kärlek som han har.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback