Det gör ont

Jag kan inte bestämma mig för om det är synd om mig eller om jag är ynklig. Jag har ganska hög smärtgräns, eller rättare sagt riktigt hög smärtgräns, men nu har jag ont. Vaknade idag, foten kändes toppen, gick som en normal människa och började diska, dammsuga, plocka med grejer och en och en halvtimme senare var foten stor som en fotboll och jag ligger i min säng och lipar. Eller nej, jag gråter inte, det gör jag bara till sorliga filmer och när Ola går vidare till final i Melodifestivalen.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback