sellouts

Jag tog studenten 2004 vilket gör att även Emil tog studenten samma år. Vi gick i samma klass och satt i klunga under lektionerna, vid samma bord i bamba, spelade kort på rasterna och jag som tjej var en i gänget. Du är en i killgänget sa dom och jag kände mig hedrad.

Jag saknar den tiden. Jag saknar gymnasiet. Jag saknar Emil och alla andra grabbarna.

Jag saknar även högstadiet och våra vansinnekörningar med mopeder runt Sisjön. Hur James stannade mopeden efter var femte meter och skulle kolla så allt stod rätt till med sin moped. Akta stöttdämparna var nog den fras jag hörde honom säga mest under hela högstadiet. Daniel hade en stor moped som vi kallade soffan. Han hade två stycken innan som både blev stulna och en av dessa kraschade jag in i en lyckstolpe en gång.

Viktor trillade med sin moped två gånger och skadade sitt knä riktigt rejält båda gångerna. När knät precis hade läkt lyckades han vurpa igen och man kunde inte göra annat än att skratta. Fast det gjorde vi inte när han såg.

En av mina favoritemopedminnen är när Näsettjejerna hade tagit sig upp till Sisjön och Sisjöngänget som även dom bestod av killar och jag skulle träffa dom vid stora leksplatsen. Det gällde att stajla och Henrik körde fort på sin moped och lyckas vurpa en meter ifrån tjejerna och det var blod överallt och vi fick gå därifrån för att plåstra om honom. Fan vad impade dom måste ha varit.

Jag saknar även mellanstadiet och vårt eget uppfunnaspel Atta. Jag blev kompis med Alex under mellanstadiet och det var något av det bästa jag gjort i mitt liv. Jag lärde mig även att fuska i matte och tog fel på altavista och hasta la vista baby när jag skulle säga hej då till en kompis. Jonas skratta och jag ljög och sa att det var Susanne som hade lärt mig det och vi skrattade åt henne länge.

Lågstadiet var även det en fröjd. Jag fick min första bästa kompis Katarina och tyckte om att säga att vi skulle göra kungastolen åt henne. Alla i klassen var kära i henne förutom Carl som var kär i mig. Carl hade glasögon så det fungerade. Jag lekte mycket med Martin vars mamma alltid bakade två olika sorters kakor för han var allergiker och jag brukade ta sällskap med Viktor hem från skolan.

Lilla Viktor som i princip är (var, eller våra föräldrar lever fortfarande) min granne. Han var även en solid member i Sisjögänget och gick i min gymnasieklass i tvåan och trean. Han saknar jag och vi umgås alls så ofta som jag vill. Sist så luncha vi bjöd han och nästa gång är det väl min tur att bjuda tillbaka men han kommer säga  äsch, jag tar det jag tjänar bra och jag kommer säga tack innan han hunnit avsluta meningen.

Jag har haft så många fantastiska människor i mitt liv och det bästa med alla är att dom varit svinroliga. Eller kanske inte alla men dom som jag självmant valt att umgås med. Jag saknar dom alla.

Nostalgi <3.