sellouts

Jag vill till Mykonos nu, nu ,nu! Letar frenetiskt efter ensamma övergivna flygstolar på väg till Mykonos eller i värsta fall Aten, och båda försöken misslyckas. Svindyra charterresor där man inkvarteras i taskiga smårum för 10 000:- känns som den enda och sista utvägen? Dock är tidigaste avresedatumet den 14 augusti och då borde mina teologistudier redan har börjat igen. Jag saknar dig, Alex något så oerhört. Du har bara varit ifrån mig i knappa 3 dygn, 72 timmar och 4320 minuter men det känns som den stående repliken en hel evighet. Du tog en "one way ticket" ner till Greklands vackra ö-värld så du gav mig inte nöjet att kunna räkna ner sekunderna till din hemkomst. Vad skall jag göra av med alla mina kvällar som annars var inbokade med ALEX ALEX ALEX (på bilden)! Mina fredagar, måndagar, onsdagar, lördagar, söndagar och torsdagar är nämligen lediga nu.

Glömde jag att nämna tisdagar?

Jag har ett problem.

Jag vill ha ett välmående, glamouröst hår med tonvis med volym (inte hårspray eller mousse) som får folk, människor, individer, kalla dom vad dom vill, bara dom vänder sig efter mig på stan och blir hänförd av min frisyr som egentligen för mig, personligen, något jag åstadkommit efter fem röda på morgonkvisten när jag haft en fruktansvärt bad Hair Day. Jag vet precis hur mitt hår skall se ut, det skall vara: blont, guldigt, cendré, ljusbrunt, kastanj, mörkbrunt, svart och helst allt detta på en och samma gång. Och nu till designen: långt, axelklippt, rakt, krulligt, lockigt, korkskruvigt, med lugg, utan lugg, mittbena och även sidbena. Helst gärna allt detta på samma gång om det går att få?

Av dessa 17 alternativ har jag nog mer eller mindre prövat på allt, med olika stor framgång.

Svart är elegant, mystiskt och totalt fel på mig vilket jag ännu inte riktigt har accepterat. Senast för en vecka sen fick jag svart hår efter en misslyckad toning och därinnan har jag velat ha denna färg minst 3 ggr, vilket alla gånger har slutat i ren panik. Den renaste paniken av dom alla, jag skulle nog till och med ta det så långt och säga att det har varit den renaste känslan jag någonsin känt och hemskaste. I med att jag oftast gör mina hår experiment på kvällen så får jag så snällt vänta till affärerna öppnar morgon därefter. Då efter en sömnlös natt är jag vid affärerna när dom öppnar och inte en sekund för sent med en keps på mitt huvud som skall dölja det mesta. Jag går fort till hyllan tar första bästa håravfärgning jag ser och går raskt till kassan för att skamsen lämna fram mina pengar och bli totalt avslöjad av vad jag gör där, osminkad, sju på morgonen på ica focus med en keps på huvudet och håravfärgning i påsen.

Fort, fort hem för att ha i smörjan i håret som inte bleker håret mer än en halv nyans, från svart till matt tuschpennesvart, tack för den! Destu bättre på slita på håret har den varit och jag vet trots att mitt hår bönar och ber om hårinpackningar så bara måste jag till affären fort för att köpa en riktig håravfärgning. Två timmar senare, med ännu värre kvalité på håret sitter jag där nöjd, trots det orange-gula tillstånd mitt hår just inträtt för att en sekund senare hoppa in i duschen och fort skölja ut allt. Ingen tid att spilla på varken inpackningen som alltid kommer med eller låta håret lufttorka.  Nu är det snabba puckar som gäller, detta är mitt hår, mitt liv, min framtid som står på spel och den vill jag helst inte uppleva med tre hårstrån på huvudet i bästa Homer Simpson anda, även om han på alla andra sätt är råcool.

Tredje hårfärgningsförpackningen slits upp hos mig på mindre än 4 timmar och in med en guldbrun färg som efter bara en kvarts verkningstid tvättas ur. Ni har börjat inse att jag inte är den som läser på instruktionerna? Efter håret har torkat (läs ej lufttorkat) har min hårfärg gått och blivit som den jag hade innan jag började denna cirkus förgående kväll. Dock mycket mattare, slitnare och mindre hår! Denna procedur mina vänner, har jag gjort ett otåliga gånger. Flera gånger än vad jag kan minnas, men man kan på ett ungefär gissa när man ser mitt hår.

Jag har nu cendré/ljusbrunt hår, med extensions i som limmas fast i hårbotten vilket låter mycket bättre än vad det är. Limmet luktar för det första illa innan det hinner torka och fastnar som tuggummi i hårbotten som måste slitas av om man inte vill se ut som någon har askat i ens hår som för övrigt en vän har frågat mig en gång. Skillnaden mellan hat och kärlek må vara hårfin men det är inte kvalitén på mitt och mina lillasystrars hår. Och tänk för bara ett år sedan var jag en stolt innehavare av ett hår så tjockt att inga hårspännen kunde knäppas runt det stora omfånget av underbart hår, mitt hår!

Att ställa sig frågan varför går hon inte bara till frisören, är något jag kan besvara på för tro mig, frisörer har jag inte mycket till övers för, dom är lömska varelser. Det var en gång en tjej med vackert hår som hade råkat färga sitt hår en aning blått, (mitt hår blev en aning för ljust så jag tänkte kompensera detta med ögonbrynsfärgning, smart i praktiken möjligen, men resultatet blev blått) så totalt ovetande om hur mitt hår skulle se ut efteråt detta besök gick en lycklig och ovetandes Anna in på en frisörsalong på Kyrkogatan i Göteborg. Jag får fortfarande hjärtklappning när jag tänker på hur jag såg mig själv i spegeln och tyckte att mitt hår såg lite för ljust ut och tog ena handen för att känna på det och till min förfäran märkte hur allt upplöstes till en mjölig klump som skulle föreställa mitt hår. Som tur var räddades det mesta av mitt hår men efter det har det aldrig varit samma gamla hår. Jag gick därifrån för er som undrar leendes, tackandes och betalandes men inom mig ville jag skrika, gråta och klippa av  den kvinnliga frisörens gyllenbruna hår som räckte ner över brösten. Den manliga frisören som tvättade ur mitt hår sa hela tiden till mig att vara still med huvudet, gång på gång. Där sitter jag med vitt, förstört hår, inte gyllenblont och välmående och det är ert fel och ni vill att jag skall sitta still med huvudet. Han skulle jag mer än gärna ge en och två örfilar.

Poängen med att jag berättat allt detta är faktiskt att det egentligen inte finns någon riktig poäng. Kanske att man skall nöja sig med det man har och inte tro att gräset alltid är grönare på andra sidan eller möjligt att man måste uppleva något själv för att kunna veta hur det känns. Jag får helt enkelt tacka min lyckliga stjärna att jag inte har råd att operera mig, för då hade jag antagligen legat under kniven mest hela tiden. Jag får helt enkelt vänta med det tills man kan köpa gulliga hem-kit som innehåller allt man behöver för en skönhetsoperation och sitta hemma om nätterna och fixa ihop mitt egna drömansikte till mitt drömfrisyr. Hoppas jag denna gång tar mig tid att läsa instruktionerna.