"En långvarig förlovning"
Såg ”En långvarig förlovning” med undersköna Audrey Tautou i lördagsmorgon, vilket är den tidpunkt på veckan som film uppskattas bäst hos mig. Den var underbar och mitt hjärta skrek efter att känna någon slags kärlek och hopp som Mathilde gör i filmen. Självklart så existerar den inte i ens liv och allt man ser är en värld som konsumerar människor en engångsvara och jag hatar det, jag hatar er.
Jag blev dessutom efter jag sett filmen vansinnigt sur och förbannad på att precis som med Andra Världskriget så fanns min släkt och ursprung i krigets hjärta och fick utkämpa strider som jag inte vet ett ord om. Jag vet inte ens vad min gammelfarfar som fick tapperhetsmedalj hette (Bernard?), men en sak är säker och det är att jag kommer aldrig få någon.
Kommentarer:
Trackback