sellouts

Min plan igår som jag själv tyckte vara brijant var visst inte så utarbetad som jag trodde. Alex skulle sluta vid åtta, antagligen vara hemma vid kvart över åtta för att ringa mig tjugo över åtta. Så där satt jag på 7 Eleven och surfade, sjöng med till musiken som spelades och väntade på mitt samtal. Dess värre hörde jag inte något av de 5 missade samtalen för att jag satt där och trivdes så djävla bra så vid kvart i nio så åker Alex hem till mig istället. När jag väl märker de missade samtalen vid nio så börjar jag ringa runt, till Amela, Christina, Pelle och Becka för att försöka lokalisera Alex. Vid kvart över nio ger jag upp och sätter mig på första bästa vagn hem och då, sänt från himlen, kommer samtalet jag väntat på. Och en utskällning. Vi bestämmer att han skall möta upp mig på Marklandsgatan och Alex sätter sig i sin bil och som vanligt nu för tiden utan mobil. Jag däremot märker efter en stund att jag satt mig på fel spårvagn och att den inte alls skulle till Marklandsgatan och att jag skulle bli gravt försenad och risken att Alex skulle åka hem var stor. Till sist så kom jag i alla fram och där stod Alex med sin skinande bil och vi hade en återförening som får alla kärlekshistorier att blekna. Där efter åkte vi till Coop och handlade upp halva affären, på sant. Och där kastade jag flott upp kortet.