Inkognito
Om man inte vill bli sedd men måste skydda sig från solen så har jag ett tips på icke göra: ha ej på er cowboyhatt. En i halm i och för sig som många har för att skydda sig för solen i turistorter men i Askim på väg till jobbet? Not so much.
Slut på meddelande
Semestern är slut och jag har börjat att jobba igen. Ångesten över detta? Ingen, älskar mitt jobb.
Däremot ångesten över soleksem? Onormalt stor.
Aug. 05, 2013
Aug. 05, 2013
Vi har det bra
Vaknade vid fem på morgonen och spenderade tre timmar på toan och, pardon my french, spydde minst tio gånger. Trodde verkligen aldrig att jag skulle klara av en tvåtimmars bussresa och få åka med planet och det i kombination med matförgiftningarna med dödlig utgång i Turkiet jag läst om trodde jag att jag skulle dö. En aning överdramatiskt kanske men när jag sa till Natasha; "jag tror jag kommer dö" och hon svara; "skärp dig" drog jag in hennes inbjudan på min begravning.
Men...jag klarade det! Och skrattade när busschauffören förklarade reglerna på bussen;
Children no walk in bus...you dead.
Och jag har fått soleksem i ansiktet. Vet att det är ytligt men jag dör halvt av det. Är dödsful. Lämnade Sverige halvbrun och kom tillbaka halvbrun och ser ut som en prickig korv i ansiktet. Skall låsa in mig tills det gått över förutom jobbet då.
Men det är inte vad jag kommer komma ihåg av resan. Haft jättekul och gått på hamam, åkt piratskepp med turister, badat massa, klubbade en kväll och då klubbade jag med armarna över huvudet untz untz hela kvällen, druckit goda drinkar utan alkohol, träffat Galia och Nazli, Sarah hyrde moped en dag och jag klängde fast mig som en koala runt henne och en annan dag hyrde vi en jeep och åkte upp till slottet och åt på en restaurang med vattenfall och vattenrutschkannor där man åt på en liten boje i vattnet. Ja, vi har hunnit med massa, tappade våran safety box i golvet en dag så den dog, RIP, köpte äkta Prada flipflops för en förmögenhet. Hade inga och gick barfota och köpte första bästa och dom lurade skjortan av mig såklart.