sellouts

Ännu en sömnlös natt med celebert sällskap i form av Kate Bush och Tori Amos, kvinnorna i mitt liv om jag själv fick välja (förutom mamma). Deras musik återspeglar livets vackra och tragiska tillvaro som ofta känns så påtaglig.


Kate Bush - Running up that hill, under the ivy, walk right down the middle, not this time, breathing, bertie, a coral room

Tori Amos - Tear in your hand, winter, little earthquakes, father Lucifer, cloud on my tongue, precious things, mother, spark, amber waves, a sorta fairytale, caught a light sneeze, kissing in the rain

Det finns några kändisar som jag inte kan bry mig mindre om vad dom gör, har på sig eller dejtar. Till dom tillhör tvillingarna Olsen på första plats och Jennifer Aniston kommer snart därefter, Mischa Barton, Nicole Hilton, Sienna Miller, Nicole Kidman, Britney Spears, Christina Aguliera, Star Jones, Sharon Stone, Eva Longoria, Teri Hatcher, Duff systrarna, listan kan göra milslång. 

Men gärna mer om: Natalie Portman, Chloë Sevingy(bild), Selma Blair, Christina Ricci, Ashlee Simpson (jag vill fortsätta följa hennes utseende förändras, snart kommer hon se ut som LaToya Jackson), Victoria Beckham och Kristin Cavalleri (och alla andra från Laguna Beach).

De andra inläggen (i min andra blogg) jag skrivit är för utlämnade för att publicera ännu, för att göra det måste jag vara übermodig eller flytta utomlands långt lååångt borta.

Vem såg dig senast gråta?
Vilka produkter sminkar du med?
Är du kär?
Pratat med någon medlem i familjen idag/senaste veckan/månaden/va fan har du ingen familj?
Och så vidare, listor med tusentals frågor som kopieras av alla och läggs upp i massexemplar här på bloggarna är irreterande och tråkiga, släng till med "vem är du otrogen med?", "skulle du döda någon för 200 miljoner?" istället så man inte somnar innan man läst igenom det som står. Lev ditt liv istället för fyll i en massa toklånga listor med onödiga frågor om hur du levt det liv.

Förstår inte riktigt varför jag skrev den i min anonyma blogg, inte så att mitt hat för listor är något topphemligt. Skriven 2005-nov-05 03:02:28

Jag funderar lite högt hur mycket man kan (och vill, och vem fan som bryr sig?) avslöja av sitt liv och sitt inre utan att vara en sell out? Räcker det med ytliga skriverier om vad man gjort under dagen, ätit, vill köpa och sedan lägga upp några bilder på det. Är det intressant? Eller skall man avslöja ens djupaste, mörkaste och kanske mest pinsamma hemligheter som man egentligen inte alla gånger vill blotta?

Ta några av våra kära dokusåpa-kändisar som exempel när det gäller att blotta sig. Linda Rosing gick ut i pressen med att hon knarkar för allmänheten ochdet gav den effekten hon ville ha. Polisen skuggade henne och inga langare vågade sälja till henne och därmed så fick hon inte tag i några droger. Carolina Gynnig (som jag för övrigt tycker om) skrev om hennes ätstörningar i hennes bok "Ego Girl" och så länge hon berättade om hennes bulimi som något som varit så är det inte lika avslöjande som att blogga om något liknande utlämnade när det handlar om nutid.
Hur mycket man än vill förneka det så finns det faktiskt en anledning, även om dom kan vara olika från individ till individ, varför man bloggar för världen (även om det inte är en enda själ som läser den) och inte skriver i en rosa dagbok med lås som ingen som inte har nyckeln kan läsa (eller ett gem att lirka upp låset med).

Jag har funderat lite om varför jag bloggar och sorgligt nog (kan det anses) så är det nog för att den slår ett slag för den lilla människan och hennes chanser. Med en förhoppningsvis blivande framtid inom media och journalistik  så kan jag faktiskt hoppas att någon skulle trilla över min blogg och tänka "aha hon kanske kan bli nästa Linda Skugge" (om man bortser från det faktum att jag inte vill att någon skall missta mitt hår för en svart mopp och att vi inte delar samma åsikter, thank god). Alla djävla mode-bloggar får en massa jobberbjudanden en stup i kvarten och vad kan dom förutom att klippa och klistra in lite bilder och skriva "detta är snyggt" så varför inte jag tids nog?

En annan sak är hur mycket får man avslöja om sina nära och kära utan att dom skall känna sig blottade och till sist är jag härmed en sell out efter att jag mer eller mindre avslöjat min bloggs avsikter förutom min förkärlek till att skriva

Med det sagt så undrar jag om jag skall publicera några inlägg jag skrivit på min andra, anonyma mer utlämnade blogg. Varför inte, vem bryr sig (förutom jag)? Det måste vara tusen gånger intressantare att verkligen komma in en människa på livet än bara veta vad hon beställer för drink ute (jag beställer alltid White Lady).

En grå trist tisdag är här för att stanna känns det som (borde snart dela ut antidepressiva till er som snubblar över min blogg). Dagens höjdpunkt var att handla med mamma och det säger allt om dagen. Sitter och dagdrömmer mig bort till Mykonos (bild) och jag vill så gärna hänga med Alex dit i några veckor. Och sola, bada, strossa omkring, äta gott, insupa atmosfären och partaja med Alex, Michalis, Alyossa, creme de la creme från Aten och alla gays (för det är trots allt en bög-ö).

Jag hade inte ens behövt att fundera vidare på om min stolthet eller ödmjukhet skulle vinna för Daniel kom aldrig förbi imorse och lämnade pengarna han var skyldig mig. Så nu sitter jag här pank och han i Milano, rättvist.

Nu känner jag mig inte dum längre för att jag inte låna ut min digitalkamera till Daniel efter att han skickat några mer eller mindre opassande sms. Jag gav bara igen för att han är djävla oförmögen att sätta sig in i andras situationer. Tur att jag inte alls är impulsiv och har temperament som fem (fast ibland undrar jag om jag verkligen har det eller om det bara är något jag inbillar mig. Alla vill väl vara en temperamentsfull latinamerikanare och inte en halvljummen fjärdedels österrikare) så att jag inte alls skrev tillbaka innan jag ens hunnit läsa igenom hela sms:n.

Angående digitalkameran har jag inte bestämt mig om min ödmjukhet (om jag har någon) skall vinna över min stolthet.

4:ans spårvagn
Hahaha, värsta mig och Daniel bara att han började tidigare. Men som sagt övning ger färdighet.

Mariah Carey hos Jay nu, hon ser inte riktigt klok ut. Ser uppstoppad ut och jag undrar var någonstans hon har tappat alla kilon hon påstår att hon gjort? Jag ser det inte. Så kasta ut Mariah och hennes hemska rödoranga klänning och ta in Ross the Intern. Vart är han förresten? Han är aldrig med längre, har han blivit för stor nu? Som Ali G blev för Madonna tyyyyp.

När jag loggade in på msn så kom den lilla rutan som visar ens mail i inkorgen och då såg jag till min förtjusning att Alex(bild) hade tagit sig tid och pengar och mailat mig vilket gör hela min dag. Han har en budget på hela 5 euro nu, men jag uppmana honom att ta av Daniel när han kommer ner. Daniel är trots allt rik och duktig på att snylta själv så någongång är det daxs att få smaka på sin egen medicin.

Igår var Alex på GQ-fest där Pharell var så han går ungefär på samma fester där och jag gör här i Göteborg. Jajjämen.

Efter att sett reklamen (ja jag är helt inne på reklam nu) till "Shutterspeed" på tv3 så måste den nog ses. En speaker som säger detta när reklamen visas:
"En polis vars kompis har blvit mördad
en avlägsen bror som hjälper honom hitta mödaren
en kidnappad flickvän som är modell
och några klysche-fraser, vad saknas?
en titel som Shufferspeed"

Hahaha, bänka er med!

Jag skall gå och bli lebb, inte vanlig lebb som har ihop det med trucklebbar utan L Word lebb. En livsstil som passar mig som handen i handsken, lite mani, desperation, temperament, bergodalban-förhållanden och massa massa drinkar. Jag höll på att skriva otrohet men tog tillbaka det, jag mena passion.

Nu har jag lyssnat på Nicole Richies nya singel (eller enda singel än så länge) Dandelion och det är inte jättehemsk. Låttexten låter såklart som en femtekladdare som precis lärt sig engelska har skrivit men det musikaliska (haha, jag vet att jag är ute på djupt vatten med att ha med musikaliskt och Nicole Richie i samma inlägg) låter inte som naglar mot skriffeltavlan. Alltid nåt!

Vågat inte lämna min bästa vän dumburken för jag måste få tag i låten som spelas i reklamen för "Related". Och i med att det är reklam hela djävla tiden, vågar jag inte lämna dumburken. Den är inte överdrivit bra, utan bara lite svängig (som ens mamma skulle uttrycka sig om hon inte skulle använda uttrycket "dansvänlig" gaaah).

Någon som vet? Någon som vet? För jag börjar nämligen bli törstig!!!

Nu har jag redan fått min hämnd efter att middagen ikväll uteblev i form av att Daniel ville låna min digitalkamera till Milano och jag sa nej. Felet är bara att 1. jag känner mig taskig 2. jag hade tänkt att planera min genialiska hämnd dessa dagar han är borta så jag skulle ha något att göra. Nu är jag taskig och har inget att göra istället.

Kanske daxs att lägga ner Coca-colas reklam när ballonger blir bästa kompis med kaktusar, älskare med den otrognas man m. fl för att omfamna varandra när Sverige göööör mål. Vi är ute ur VM och reklamen gör inte så att man glömmer det fortare direkt.

Läste i GP att deras krönikör på tv-sidorna tyckte det var opassande att någon sportkommentator hade sagt något i stil med att jag inte förstår hur tyskarna kan ha sådant självförtroende, dom har faktiskt försökt och misslyckat att erövra världen två gånger. Vilket denna journalist tyckte var ofint att skriva. Ähhh, ös på bara, det skulle även du (journalisten) tycka om du såg hur Tysklands sportkommentatorer/experter förlöjligat Sverige och deras insats i åttondelsfinalen (som i och för sig var ett fiasko men det får bara vi och inte dom tycka). "Kolla här sparkar Henrik Larsson på en sko, men något måste dom få sparka på när det nu inte blev bollen.” Gaaah, vad får alla dessa bleka, finniga och plufsiga tyskarna deras storhetssvansinne ifrån? Dom har ingen rätt att ha det i alla fall.

Får helt enkelt fortsätta att hugga in på mina snabbmakaroner och invänta "L word".

Sedan en fråga angående Svennis, Englands förbundkapten som ingen kan ha missat, hur kan hans engelska var så djävla dålig?

Imorgon skall vi ut och äta och fira Daniels 22-års dag. Anledningen till att vi inte kan fira det på hans rätta dag är att han åker till Milano under modeveckan med Tobbe och Lizzie (inte och modellar gud nåde mig, utan för att kolla och partaja).

Midsommar är över. Som sagt skulle jag spendera och fira min midsommar i Lysekil med ett trettiotal andra i en sommarstuga med idyllisk miljö. Vi skulle vara uppe vid klockan fem och sex skulle middagen serveras och var va vi vid halv sex? Precis, vi (jag, Tobbe, Ezzi och Daniel gånger två) hade precis lämnat i Göteborg och åkte i hiskelig fart så jag började genast utforska bilbältets kapacitet och tur var det att vi inte krocka för då skulle inte jag antagligen inte ha funnits nu. Vi var tvungna att ringa och fråga efter vägen utan att avslöja att vi precis lämnat Göteborg vilket gick sisådär. Vi tyckte vi var listiga när vi sa att vi missat färjan 3 gånger tills Daniel var tvungen att avslöja allting dagen efter. Vi kom i alla fall fram vid halv sju, maten var uppäten och jag och Daniel hade med oss hela 10 kilo kokad färsk potatis som vi hade kämpat med hela eftermiddagen vilket vi alltså inte hade behövt med andra ord. På kvällen åkte vi in till Lysekil stad och gick till Havsbadet där kvällen spenderades. Kom dock hem tidigare än väntat när jag träffade på en överfriskad Pepsi utanför Havsbadet och vi bestämde oss för att ta oss hem. Vårt enda problem var att vi inte visste var vi bodde och det gjorde inte taxichauffören hellre så vi lyckades inskaffa oss helgens dyraste taxinota, grattis! Senare droppade alla andra in en efter en och på morgonen när vi sen vaknade mådde jag allt annat än bra. Åkte hem vid en tio för att hinna hem till fotbollen men dess innan var vi tvungen att skjutsa hem Ezzis hemsläp han lyckats få med sig och hör och häpna hon hade gått runt med en sovsäck och sax hela kvällen (fråga mig inte varför, men jag kunde inte sluta skratta trots att hon stod precis bredvid mig och jag pratade om henne som hon inte var där). Efter en helvetesfärd hem (jag trodde att jag skulle var tvungen att säga till Daniel att stanna när som helst för det var så jag mådde) kom jag hem livslevande. När jag sen öppnade dörren hem väntade jag mig jubel, kramar och blommor men mötes dess värre av "är du hemma redan?". Äh, nej det är inte jag utan mitt spöke.



På bilden: Daniel lägger sig på Carins bil när dom skall åka in till Lysekil stad vilket gör att hon blir fly förbannad och jag står och iakttar hela spektaklet skrattandes. Jens i bakgrunden.

Sitter och väntar på en b-thriller med Eric Roberts (precis, Julia Roberts lite mer misslyckade bror) i huvudrollen och det är precis såhär en torsdagsnatt skall avnjutas när man har sommarlov.

"Titel: Killer weekend. Övrigt: Amerikansk thriller från 2004. Tre förnäma rika par tillbringar helgen i ett avsides strandhus. Men alla är inte nöjda med sin lott i livet och snart börjar folk dö. I rollerna: Eric Roberts, Robert Miano, Al Sapienza. Regi: Fabien Pruvot."

Ja, mer spännande än såhär blir det inte.

Trivs i Virtanens kläder, presenterar dagens låt  ännu en gång som denna gång är Hooverphonics - Wake up.

Imorgon blir det en tripp in till stan för att besöka Bolaget, gå till banken och infinna mig på arbetsintervju. Sedan så måste jag och Daniel fixa potatis och dill åt 30 pers. kommer bli tungt att bära och speciellt om man har i åtanke att Daniel är spinkig som en pinne och inte har några muskler i huvudtaget.

Vart orolig över Alex och över om hans fortfarande existerande i denna sfär men fick ett mail av honom ikväll där det stod att han hade det bra om man bortser från det faktum att vara manlig modell gör att man oftast är fattig som en kyrkråtta.

Skall träffa Maria, från Malmö, som antagligen och förhoppningsvis kommer bli min kombo i Malmö där vi skall bo i en etage lägenhet vid Turning Torso, underbart! Det enda som kan göra det bättre är om jag kan hänga med Alex till Mykonos innan skolan börjar.

The Simpsons:
Rev. Lovejoy: "This so-called "new religion" is nothing but a pack of weird rituals and chants, designed to take away money of fools. Let us say Lord's Prayer 40 times, but first, let's pass the collection plate!"

Hahah, om jag ändå lärde mig sådant som detta när jag läste religionsbeteende och om de nyandliga rörelserna.

Skall göra en Virtanen och skriva vilken som är dagens låt som om min åsiskt spelade någon roll. Låt mig presentera dagens låt: Berlin - The Metro.

Såg matchen på Södra Liden som sagt, eller såg och såg är att ta i för pappas huvud var nämligen ivägen hela tiden. Dessutom kollade jag inte igenom menyn tillräckligt så jag beställde in nachos som smakade skokartong medan min syster Ellen åt på en saftig hamburgare med gyllene pommes frites, pappa en jättegod räksmörgås med tusentals räkor på och de andra lovprisade även deras mat. Så grattis, såg knappt matchen, åt skokartong och pappa knockade mig när Sverige var nära att lägga mål.

Sverige - England 2-2 och nu på lördag (söndag?) möter vi värdnationen Tyskland som kommer bli ett elddop. Efter matchen åkte människor omkring i stan med deras skrotiga bilar tutandes, skreck Sverige och viftade med svenska flaggan. Längs trottaren sprang småflickor (14 års åldern) med Sverige tröjor och skreck "Zlatan". Herregud, är jag den enda som verkar ha förstått att vi precis bara klarat oss levande ur gruppen?

Snart fotboll Sverige - England och jag hoppas på 2-1 till Sverige och att kvitteringsmålet skall komma först i 73:e minuten av Källström och sedan av Elmander. Hahah, jag har ingen aning om vad jag talar om, hoppas bara Sverige vinner.

Skall till Södra Liden, idag igen med pappa, hans Kathe, Ellen och deras bekanta.

Jag är hopplöst pank apropå ingenting och det finns någon ingen känsla i i-världen som är så handikappad som den.

Hahahah, Christer Lindarw hånar Carola som ses på bilden ovan. Hennes blick har han fångat väl.

Dom ringde från Poolia förut idag och frågade om jag ville gå på arbetsintervju för GP för att sälja annonser. Here we go again, ännu en gång telemarketing-jobb. Får se om jag står ut längre än fyra dagar denna gång, men först anhalt arbetsintervju och få jobbet. Hon frågade hur mina före detta arbetsledare skulle beskriva mig och jag sa "lojal" hahahaha.

Som den goda samariten jag är så har bjudit över Daniel hit så han kan ventilera sin ilska och få förolämpa mig i timmar tills han är sig själv igen. Men om jag känner oss rätt lär vi trötta ut varandra efter några få timmar och han kommer fly, alternativ jag kommer kasta ut honom (så mycket för den goda samariten).

Jag raggar efter lägenheter i Malmö. Det enda väsentliga är egentligen att den ligger i centrum, även om den skulle vara på 15 kvadratmeter och beskrivas som en håla. Jag vill bara inte pendla i evigheter från någon förort in till centrala Malmö när man kommer som en vilsen student från Göteborg.

Mina planer att hänga med min pappa, hans Kathe och Ellen till Marstrand på midsommar och dansa runt stången, äta gott och dricka mycket har jag nu sloppat till förmån till Lysekil och Lizzies sommarland. Jag, Tobbe, Emi och några fler skall till Lizzies (bild, Lizzie midsommar 2005) sommarland i Lysekil och senare om jag förstått rätt skall vi till Havsbadet. Det enda minuset är att Daniel har fått för sig att han kanske inte skall med för att jobba på Hemköp då det är 100% ob på lördag. Tillåt mig skratta, varför skall du stanna hemma Daniel? Du är världens mest bortskämda människa som inte ens behövt röra din lön du tjäna in förra sommaren och nu skall du skita i att fira midsommar för att tjäna ihop en tusenlapp på lördag. Men det är väl som man säger dom rika är snåla och dom kanske är just rika för att dom är snåla.

Snart kommer "Dog - Prisjägaren" på kanal5 och det är obetalbart. Duane "Dog" Chapmans frisyr, hans fru Beths kläder som han själv väljer ut (så ni märker vilket öga för mode han har, klassiskt och elegans är nyckelorden, haha) och Dogs son,bror och brorson (va fan hela släkten jobbar där) vars bild skulle kunna gestalta "white trash" om man slog upp det i en ordbok.

Inte mycket verkar gå min väg, men jag har i alla fall fått ihop alla poäng jag behöver denna termin såg jag nu. Alltid något, även om det behövs betydligt mer för att kompensera denna skit-helg.

Imorgon, onsdag, funderar jag på att skrapa ihop mina enkronor och hänga med Daniel & co ut til Deep för en stund i alla fall. Måste be Becka snällt om att få låna hennes röda byxor så jag kan se ut som en vilsen tomtenisse när Sverige är som varmast.

Sedan på tors. slutar Ellen skolan och då skall vi i vanlig ording ut och luncha på stan, kan sluta hur som helst.

Jag, Anna, en inbiten Askimsbo skall flytta med mamma och systrar till en större lägenhet vid Marconimotet (Makaronmotet enligt Becka) och det är horror tusen gånger om. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, men jag kan inte lägga mig i min säng och leka död som vissa andra utan kanske till och med skall pröva mina egna vingar (och krascha) istället för att klaga? Nej, precis.

Tur att pappa bor kvar i Askim för en gång en Askimsbo alltid en Askimsbo (precis som min teori om blondiner, att en gång blond vill man alltid vara det).

Är inne på filmcafe.nu (för ja, jag har en dröm om att bli skådespelerska med) och mitt CV där jag är hjärtskärande ärligt ("Om du så skulle tycka att jag mot alla odds passar...") så finns det människor som skriver att dom medverkat i serier som "avancerade statiter". Vaddå, är dom proffs-fikare i bakgrunden eller får dom betala i kassan för huvudpersonen medan dom vanliga statister bara få stå bakom huvudrollsinnehavaren och inte betala.

Hissa och dissa. Såg på Jay Leno igår kväll i vanlig ordning och blev helt chockad över att någon så vacker som Jessica Alba verkligen kan döda sin skönhet genom hennes personlighet. Allt hon sa var så fel och när Ludacris väl kom in som gäst nr 2 (vilket jag inte tänker acceptera när Jay bjuder in mig) så kunde hon inte låta bli utan skulle komma med "käcka kommenterar" (blink blink!!!) som Kevin gör.

En ny blogg-invasion om Stureplan har uppkommit de senaste månaderna och jag kan i ärlighetens namn säga att det stör skiten ur mig. Bloggarna försöker analysera sönder livet på Stureplan med alla dess "profiler" och dom använder sig av självironi och nämner det själva att de förstört det fina med det. Dessutom tror dom på fullaste allvar att vad som händer på Stureplan, Stockholm, Sverige är något som borde intressera omvärlden.

Jag säger inte att jag bara skulle dricka öl (för det dricker jag inte ens) på Söder om jag åkte upp till den kungliga hufvudstaden utan antagligen besöka Stureplan och alla dess ute(inne)ställen. Men varför analysera livet där som om det vore en hel vetenskap.