sellouts

Jag undrar hur min familj (i detta hushåll: jag, mamma, Becka och sist och minst Ellen) klarade av att bara ha en dator innan jag köpte min laptop nu i somras. Sanningen är den att vi inte klarade oss. Att det ständigt var bråk om vem som skulle ha datorn. Vems vänner som var viktigast att prata. Om skolarbeten går före vänner, och om man har datorn för skolarbeten får man svara på msn om man råkar logga in och någon råkar skriva till en? Eller skall man låtsas som inget har hänt, blunda och tänka om jag inte ser henne, då kan väl inte hon se mig? Sen har vi min mamma, världens underbaraste mamma som tycker om att dricka gott rödvin och se på brittiska deckare (som till exempel kommissarie Morse och Frost )har trots sin oförmåga att orientera sig här på det globala nätet funnit Ica-Kurirens hemsida, och ännu värre fann den lillalilla länk där det stod "spel". Sen den dagen är hon inne varenda dag, minst några timmar och spelar ett spel som heter Taipei: http://www.icakuriren.se/spel.asp. Hon påstår att man verkligen måste tänka till när man spelar detta och jag antar att det är därför den ytterst sällan går ut (tur att mamma inte kan orientera sig till bloggarnas värld och läsa detta, än). Så i familjen Brauns hushåll, här på Värlsev. 43 utkämpades blodiga strider varje dag och kväll. Om jag får säga mitt tycker jag att det var min äldsta av två småsystrar som var jobbigast och vägrade lämna datorn även om man frågade snällt, medan jag antar att hon tycker precis detsamma om mig. Nu i alla fall, trott eller ej, har familjesämjan blivit avsevärt bättre på grund av att jag har min egna dator.  Om bråk över en dator kan splittra syskonrelationer då förstår jag varför man säger att brist på pengar och den irritation som uppstår då är den vanligaste orsaken till varför par skiljer sig.  

 

Såg på Nyhetsmorgon en stund innan imorse och där berätta dom om att svenskar knaprar tabletter som aldrig förr och i soffan hade dom en fd läkemedelmissbrukare som sa att det hela börja med en treo och slutade med att ta 14 tabletter om dan. Jag har aldrig bigripit mig på människor som vill berätta det rakt ut i etern till masspublik (kanske två som läser mina bloggar så här jag bekänna vad som helst här). Som säger "hej, jag heter Susanna och jag varit läkemedelsmissbrukare. Jag tror inte att det finns en människa i detta avlånga land som inte förstår att det finns missbrukare inom alla områden det går att missbruka i och att tablettutskrivningen och försäljningssiffrorna talar sitt eget språk. Vi behöver inte ha en person som sitter i tv-soffan halv sju på morgonen och berättar att hon tog 14 tabletter om dagen en period. Människa, gå hem och sov istället och låt statistiken tala för sig själv och låt människor som har hand om missbrukare visa ett journummer eller något dylikt istället. Häng inte ut dig på detta sätt!  

 

Samma sak är det med människor i alla dessa talkshows, i alla ära Ricki Lake, Oprah, Dr Phil och alla ni andra där. Men jag förstår inte hur ni hittar vissa av era gäster, eller är det dom som hittar er? Det är människor som oss andra, av kött och blod och som antagligen någonstans även har en fungerande hjärna som sitter i soffan och säger: "Jag skäms så otroligt för att jag snattar/är otrogen/byter partners/etc. och jag vågar inte berätta för någon. Ingen vet om detta så just därför vill jag sitta här och berätta det för hela världen.” Det är riktigt taktiskt, då berättar man verkligen bara om hemligheten för dom närmaste som verkligen behöver veta. I USA verkar det även som om alla mammor hjälper till med sy upp kostymer till skolteatern och att dom även är fromma kristna som går i kyrkan. Jag undrar om dom får samma bemötande efter dom har varit hos Dr Phil och berättat att dom snattar och har även tagit pengar från deras barns skolteaterskassa och från kollekten?  

 

Där jag gick i gymnasiet, på Frölundagymnasiet fanns det en kille, Erkan, som beskrevs som en riktig fotbollstalang som jag trodde att  man snart skulle få läsa om i tidningarna och då berätta för andra att han satt bara två bord ifrån mig i bamba (matsal på göteborgska) en gång, det var tisdag och dom servera panerad fisk. Nu står det faktiskt om honom i tidningarna, idag står det och det är i och för sig förknippat med fotboll men inte på det sätt som varken jag trodde eller som jag tror, han själv vill. Men vad är det man säger, ingen publicitet är dålig publicitet. Avgör själva:

http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,682226,00.html 

 

 Kirsten Belin rev ut sig igår i höjd på 4,30 när kvalgränsen för final var 4,45 eller dom tio bästa resultaten, men det är inget att hänga läpp för tycker jag. Ingen hade förväntat sig ens något i närheten av en medalj av henne och hon är fortfarande utan hård konkurrens den sötaste flicka i hela svenska Vm-truppen och det är värt sin vikt i guld.