När verkligheten tränger sig på

 

Det värsta var inte att jag somna intill honom eller vakna upp där med. Inte heller att vi höll hand och att han klappa min kind. Inte kyssarna, händerna eller att det antagligen gör dig ont. Det värsta är att det kändes bra och jag kände mig levande. Jag tyckte om det och lite till och du kommer inte att ägna mig en endaste tanke till.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback