10 år, halva mitt liv. Underbart!

Igår var jag på läkarbesök klockan tio på morgon (för mig är detta tidigt) och möttes av en läkare i gympakläder. Hopp, varför har jag duschat, sminkat och satt på mig kläder för om läkaren har på sig svarta fejk Adidasbyxor. Mötet var inte givande som väntat, vi pratade om att skall återupprätta en samtalskontakt, en så kallad stödperson och jag vill iiiiinnnnnnnnnttttttteeeeeeee! Skall försöka ge det en ärlig chans, men jag vantrivs att prata med en inkompetent person om mitt liv. Jag är väldigt medveten om vad jag har för problem och att prata om dom gör inte att jag får någon aha-upplevelse och kan lösa dom. Jag tror att jag aldrig har känt mig mer självdestruktiv än när jag går på sådana möten. Läkaren sa igår att jag haft olika samtalskontakter med läkare, psykologer, kuratorer i 10 år. 10 hela år, jag är 20 nu, under halva mitt liv har jag spenderat otaliga timmar hos nötter, underbart!


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback