Den brutala sanningen

Den brutala sanningen är att Tobbe blev snorfull och virrade runt ensam hela kvällen och kisade med båda ögonen. Han strosa även runt på dansgolvet (ännu en gång helt själv) och dansjuckade mot främlingar helt omedvetet. Jag stod och iakttog spektaklet skrattandes och förbannar idag min videofunktionen på min mobil som gör att allt ser ut som en suddig röra. Daniel spelade bort pengar svärandes, Pepsi som alltid skall beställa in whiskey (jag har för mig att han sist sa att han ville ha en torr whiskey från en tidig årgång, hahahahaahahha) beställde in lite för många och blev till sist utkastad. Lizzie hittade sin prins charmig och jag hånglade upp något av det snyggaste jag sett, på sant. Jag tror hans namn var Christoffer men när man försökte samtala med honom verka det som om han inte var the brightest star in the sky  om man uttrycker det så. Han gick i alla fall efter jag sa att jag väntade på ett Internetragg som jag aldrig träffat förr. Fan fan fan, för "Christtofer"  var verkligen skitsnygg och vi bytte inte nummer. Inte för att han antagligen skulle ringa mig i nyktert tillstånd men jag skulle kunna stalka honom lite smått, haha. Pratade med Frida en hel del och tror att den värsta stormen är över även om det är låååååångt kvar tills hon vill titulera sig som min vän. Träffade Internetragget sedan som hann under dom 10 minuterna jag pratade med honom tappa bort sin mobil, mindre lyckat och dessutom kom han visst ursprungligen från Sundsvall och jag tål verkligen (allergisk!!!) inte norrländska eftersom jag redan haft en pojkvän därifrån. Kom hem vid fem men fyllemat som hann kalna efter jag duschat så det var bara att slänga. Sov gott men när jag vaknade vid tio mådde jag något så originellt som jag förtjänade.


Kommentarer:
Postat av: Lina

jag gillar din blogg! Keep up the good work.

2006-02-26 @ 21:31:38

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback