sellouts

Jag är fast i Bloc Party träsket, och jag undrar om det är något att skämmas för? Inte för att jag skulle skämmas, även om det vore solklart att det var meningen att man borde det. För varje dag som går, destu mer jag avskärmar mig från det sociala spelet märker jag hur jag blir mer ohämmad. Jag bryr mig inte, vad du, du eller du tycker om mig. Om du kallar mig otrevlig, cynisk, bitter, vad du än vill så får du det. Jag tackar att tar emot, det betyder att jag på något sätt berör dig.

Har inget göra om nätterna så jag kopplar upp mig på datingsida efter datingsida, med inget syfte i huvudtaget. Jag skulle dock svara om en arabisk shejk skulle vilja ha sällskap på hans enorma yacht i sommar i St Tropez, då slipper man blåsa upp gummibåten och se dum ut som alla andra medel-Svenssons (inte ens då kommer jag åka dit igen, aldrig någonsin, jag är en kvinna som håller mitt ord).