Förlåt, eller inte...

Ibland då och då lämnas anonyma hat-kommentarer här på ens blogg och dom är välkomna så (egentligen så tror jag inte att det är någon som faktiskt slaviskt följer vad som händer i mitt så kallade liv, så naiv är jag inte). Fick tidigare inatt ett inlägg från Kenneth Vasquez om varför jag ogillar hans blogg. Jag svara självklart med namn och allting och skrev att vi kunde kalla det hatkärlek för jag länkar trots allt till hans blogg. En annan som var destu mindre glad för att jag sågat hans blogg var Martin Melin (första Robinson-vinnaren, A-kändis med andra ord) när han väl var aktiv som bloggare innan han mer eller mindre tvingades att sluta blogga som kastade iväg flera kommentarer till mig om hur patetisk jag var. En annan var Marie Plosjö som tog illa upp för att skämta om hennes svar hon hade svarat på i en intervju på g-life och jag bad nästan om ursäkt till henne, vilket jag ångrar nu. Även om hennes svar var felciterade så var det djäkligt kul.

Kommentarer:
Postat av: Kenneth

Jag tycker bara att det är kul att du länkar och har tom skrivit ett inlägg där jag håller med och citerar dig om "Dissa: bloggare som inte länkar till andras bloggar"

Så länge du är saklig i din kritik så får du tycka att min blogg är menlös. Jag tycker bara att det är trevligt att du läser bloggen. Så länge den berör eller erbjuder minsta läsvärde har den trots allt uppfyllt sitt syfte.


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback