Trampa vatten
Jag sitter fast, och då menar jag inte fysiskt som i sitta-fast-i-stolen för att man är överviktig utan i huvudtaget i mitt liv. Jag läser igen, kommer klara tentorna (i alla fall filmvetenskap och i hebreiskan om jag lägger manken till), går ut på helgerna (ibland med Daniel, ibland med Svante, ibland med Emil), är i stan och lunchar upp mina pengar, köper kopiöst mycket kläder för att det är fynd, är med Alex på kvällarna. Det låter rätt okej, eller?
Om ett halvår kommer jag fort. vara samma människa som bara har lärt sig lite filmvetenskap och hebreiska, som är lite pankare (CSN-skulder), som druckit för mycket varje helg och ser slitnare ut än någonsin, har för mycket kläder jag ändå inte använder och Alex ja Alex vet man aldrig när han försvinner på äventyr. Så jag blir bara pankare, slitnare, mer konfunderad över vad livet och speciellt mitt liv går ut på, pluggar säkerligen något som inte kan ge mig någon titel eller något annat för den delen heller medan alla andra jagar mål, jobb, kärlek, sig själva (i USA går det finemang att finna sig själv, blink till Alex) och äldre. Härligt!
Man kan egentligen bli vad man vill inom vissa ramar och jag väljer att bli ingenting (verkar det som).