Jag vill inte klaga men...
Jag vill inte klaga, men jag är så förbannat bra på det. Föreläsaren vi haft nu i veckan, Monica, är verkligen jättebra och får allt att låta intressant däremot känns det som om vi är på gymnasienivå och att hennes informativa med dock enkla föreläsningar inte riktigt håller måttet till den litteratur vi har.
Fick åka Fredrikbil hem och har städat ytterst lite, nu vet när man damnsuger lite, sopar resten under mattan och skapar en illusion om det faktiskt är ganska rent trots att någon skulle kunna då av dammförgiftning om den la sig på golvet (om man känner för det).
Skall plugga i någon timme, se lite Simpsons och sen är det bara att göra i ordning mig och hoppa i partyoutfiten som i vanliga fall kommer bli något svart kan jag tänka mig.
Ställde mig på vågen idag, helt övertygad om att jag hade gått upp i i vikt, jag menar jag äter onyttigt (nu när jag kom hem åt jag stenbitsrom (studentens löjrom), rödlök (skall jag andas på dig?), 34% (om det ändå vore alkohol) creme fraiche på toast. Detsamma som inte nyttigt.) och jag dricker som en alkoholist tre gånger i veckan och ändå stod vågen på samma siffra. Den ljuger för mig, den djävlas med mig, den vill få mig bli galen som the evil guy försöker göra med Hope i "Våra bästa år". Kanske inte riktigt samma sak men ändå.
Jag håller med om Monica. Härligt med en föreläsare som brinner för ämnet, synd att det går i snigeltakt eftersom halva tiden går åt till folks generella frågor om Carolas toplessfoton och om beställda undersökningar verkligen kan vara sanna, eller vad det handlade om idag.
Gymnasiekänslan blir ju inte mindre av att miffogothsen spelar solitaire på sina laptops, alternativt BooglyBoppPlopp på nån Nintendomaskin under föreläsningarna. Det ÄR inte närvaroplikt, miffogothsare!! Wake up and smell the akademiska frihet.
Jag känner att jag vill skriva av mig jag med. Jag får starta en egen blogg om det här, bara för att. Sorry att jag tog upp vitalt space här. :)