Tristess
Jag har aldrig under mitt (mycket händelserika....öhhh) 22åriga liv träffat en person som känt ett behov att hävda sig så mycket som min föreläsare jag hade idag. Han är även min uppsatsledare så egentligen borde jag ligga lågt men jag höll verkligen på att dö av tristess. Han varvar föreläsningarna med att berätta om tidigare erfarenheter, vilken musik han tycker om, sina barnbarn men framför allt om sitt yrkesliv. Ordbajseri i överflöd och av dessa består 90% av akademiska termer och skämt som man inte möjligtvis inte kan förstå om man inte bedrivit forskning om bakgrundsmusik.
Sen kom Yana in och skulle prata om animerad film och då fick jag nog. Har haft honom innan och om ni lägger märke till hans namn så är han inte svensk. Så osvensk att jag inte förstod ett ord vad han sa sist. Är inte säker på att Yana är hans namn ens, kanske en animerad filmtitel eller rollfigur? Någon som vet, någon som vet?
en gång var det brudens mamma och syrra som kom EN HALVTIMMA FÖRSENT till VIGSELN.. jag höll på att hoppa in i TVn. Om nån jiddrar med min klänning eller beter sig konstigt på mitt bröllop... då är bridezilla förnamnet.. efternamnet är gonnakillyouall.