One in a million

Igår var verkligen jättekul, var på Park Avenue där det var någon efterfest för något jag inte har en aning vad det var. Modemässa för oetablerade kläddesigners hörde jag någonstans men är inte säker. Min favvobartender från Loccan jobbade där så det var juh succe för alla inblandade. Jag fick billigare och hängde i baren ett bra tag och han fick massa dricks. Igår älskade jag alla och det verkade som alla älskade mig. Där kanske jag tog lite men jag fick inga killer eyes. Gick på han Bosson vars karriär inte gått spikrakt uppåt på senare tid så jag hade lite busniesstalk med honom. Sa att hans låtar behöver ha lite mer edge och att han aldrig borde samarbeta med Emma Andersson igen som jag för övrigt älskar, men sjunga är inte hennes grej här livet. Och nu när jag är inne på det sidospåret måste jag påpeka att det är inte mångas gåva och att fake it til you make it inte alltid fungerar. En liten pik till Linda Rosning, Carolina Gynning och framför allt hon Anine Bing. Hennes låt delete var så dålig att jag höll på att dö av tristess när jag lyssnade på den på hennes myspace. I alla fall kom jag och Bosson bra överens, djävla trevlig kille. Lyssna på den här låten, det är precis det jag menar det behövs med edge och inga ljusblåa vid stränder:


 


Polisen ringde precis på och ville att jag skulle öppna porten, det var inte till oss dom skulle och jag försökte tjuvlyssna men hörde inte vad deras ärende var. Men vad kan man vänta sig, detta är Flatås, säkert mord.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback