REA REA
I med att Daniels lillebror tar studenten på Daniels psykologdag (det är väl okej att jag skriver så? att du går hos en psykolog? ALLA gör juh i princip det även om vissa kallar det livscoach, mental rådgivare osv.) så uteblir det. Han är skitglad över det och jag tycker i princip synd om honom för han tycker så. Hatar man att gå till sin psykolog så hjälper det inte. Jag har i princip gått hos psykologer, terapeut (eller teraput som Flodén kallar det) och kuratorer så fort jag lärde mig att gå i princip. Nej men i sjuan då min OCD styrde mitt liv i den grad att jag var besatt på tanken att vara ren, trodde saliv kunde vända sig 90 grader och hamna på mig och tvättade mig hela tiden så började jag gå i terapi. De var nötter, jag hatade dom och det slutade med att dom fick komma hem till mig medan jag låg i soffan och halvsov. De satt ut tiden och svor sig antagligen fördärvade över mig i bilen och hatade mig precis lika mycket som jag hatade dom. I med att jag hatade dom, samtalen, besöken och allt annat trams vi gjorde så hjälpte det mig aldrig utan bara tyngde ner mig. Så där ja nu har jag säljt ut mig lite till, rea rea. Nu går jag till en käck, smart tjej och vi reflekterar och samtalar om allt och inget, men mest om mig då.
David Lega ni vet han som alltid vinner medaljer i OS och VM för handikappade i simning. Han är verkligen en inspiration och jätteduktig att han inte låtit sitt handikapp gå ut över sitt liv mer än möjligt MEN (jag känner mig som Tony Irving) svårt att vinna medaljer när han är den enda som simmar med just sitt handikapp. I alla fall så gick jag till hans mamma som är psykolog. Först gick jag fel och höll på att hamna i en tandläkarstol i med att hon och hennes mans tandläkarpraktik ligger på samma plan. Jag gick till hennen ett antal gånger och hon var sååååå positiv och man var sååååå duktig och sååååå söt så det kändes inte genuint utan att man betalade för asslicking. I alla fall tog hon fram ett kort på sin son, David, när vi pratade om självkänsla och skönhetshysteri och frågade vad tycker du om min son, är skönhet verkligen objektivt? Jag förstår både frågan och tanken bakom den men det kändes fel att dra in hennes son i våra samtal. Jag slutade i alla fall gå till henne när hon dubbelbokade mig och en dam och hon fick gå in och jag snällt därifrån.
David Lega ni vet han som alltid vinner medaljer i OS och VM för handikappade i simning. Han är verkligen en inspiration och jätteduktig att han inte låtit sitt handikapp gå ut över sitt liv mer än möjligt MEN (jag känner mig som Tony Irving) svårt att vinna medaljer när han är den enda som simmar med just sitt handikapp. I alla fall så gick jag till hans mamma som är psykolog. Först gick jag fel och höll på att hamna i en tandläkarstol i med att hon och hennes mans tandläkarpraktik ligger på samma plan. Jag gick till hennen ett antal gånger och hon var sååååå positiv och man var sååååå duktig och sååååå söt så det kändes inte genuint utan att man betalade för asslicking. I alla fall tog hon fram ett kort på sin son, David, när vi pratade om självkänsla och skönhetshysteri och frågade vad tycker du om min son, är skönhet verkligen objektivt? Jag förstår både frågan och tanken bakom den men det kändes fel att dra in hennes son i våra samtal. Jag slutade i alla fall gå till henne när hon dubbelbokade mig och en dam och hon fick gå in och jag snällt därifrån.
Kommentarer:
Trackback