Uppåt
Känt mig helt konstigt i några dagar, lite små manisk vilket resulterar att jag känner att jag vill ge bort allt jag har till andra för att göra dom glada, krama främlingar, sätta över mer pengar till de jag handlat av över internet som tack och jag känner att jag älskar min mamma så mycket att det gör så ont att jag lika gärna kan dö. Att jag är så uppåt att jag behöver ta något nedåt som alkohol för att balansera det hela. Funderade på om jag verkligen är manodepressiv som jag om min doktor gått in på några gånger men senare kommit fram till att min OCD och ADD ligger så nära de andra i gott & blandatpåsen att det är svårt att urskilja dom. Nu var det inte riktigt så kul att jag gått och bliit biopolär på en vecka utan att min medicinering för AD(H)D gått lite för snabbt och uppåttjacket verkar mer än det skall och jag gillar det inte alls. Tom Cruise kanske har rätt nu spolar vi ner alla mediciner i toaletten och skaffar oss fiskar med tre ögon i havet.
Fan vad billig jag känner mig när jag säljer ut mig såhär utan att ens få 10 öre per unik sidvisning eller vad metrobloggarna får.
Ellen hade med sig en kompis hem, Elin, som även är min kompis då of course och innan jag ens hinner fråga vem det är så säger Ellen till mig att stanna på mitt rum. Jag tro hon tycker jag är lite småjobbig men sen så var de allt inne i mitt rum men det kan ha och göra med att jag satt och gjorde några armband till Elin.
Du kan skänka lite till ett fattigt BDD barn. Moi! Bra idé va? Haha! Kram
är det bara jag som är efterbliven eller vad betyder med bdd?
hur fick du din diagnos? hur gammal var du?
Dysmorfofobi är en psykisk sjukdom och man brukar säga att det är "inbillad" fulhet (tro mig den känns inte inbillad!) och jag fokuserar alldeles för mycket på mitt utseende, har lite social fobi och är deprimerad till följd av sjukdomen. Opererade näsan när jag var 17 år men skulle vilja göra en rad olika saker utöver det, tror att livet kommer att bli mycket bättre om jag får möjlighet att förändra mitt yttre. Allt detta bottnar i dålig självkänsla bl a.
Fick diagnosen av en psykiatriker och en psykolog när jag var 23 (25 år nu) har haft problem sedan jag var omkring 12 år då jag först skapade en mental lista på saker jag ville ändra på.
Det är skönt att läsa din blogg och se att man inte är ensam, att livet kanske inte alltid är så perfekt som en del vill ge sken av (hoppas jag inte förolämpar dig nu!). Du är stark som blottar så mycket av dig sjålv, Tack för det, Anna. Sorry att det blev mycket text! Kramar// Mia
Jag kan bara tala för mig själv och personligen uppskattar jag att emellanåt läsa om den privata Anna bakom de komiska inläggen.
Så du inte ska känna dig som en billig sellout ska jag donera 100 kronor. Inte till dig utan till önskad välgörenhet. Förutom bröstcancerfonden för den gillar jag inte.