sellouts

Jag brukar säga att folk slutar aldrig förvåna mig men jag menar det egentligen inte. Jag har inte så stor tilltro till det mänskliga släktet och blir sällan förvånad. En perfekt tillvaro för mig vore mig, Alex, Daniel och familjen på en öde ö. Då skulle jag skratta så jag skulle gråta och gråta så jag skulle skratta. Men nu, nu blev jag förvånad. Och chockad. Mest chockad.

Så chockad att jag gapar och kan inte stänga munnen. Stackars människor som behöver så mycket bekräftelse men trots det så lite kärlek. Nu skall jag radera nummer.