Hej måndag du är välkommen
Jag är så trött att jag inte vet vad jag skall ta mig till. Om en timme ligger jag på en divan och blir mattad med druvor av min terapeut, nej men skämt åsido, då sitter jag på en stenhård stol och stirrar på ett paket näsdukar om någon har eller skulle börja gråta.
Sådana här besök innebär bara ångest för mig. Jag har gjort det så länge och det finns absolute inget glamouröst i det för mig. Jag går inte dit, pratar om självkänsla och går ut och äter lunch med ett glas vin på det och bloggar om det. Många bloggar målar självmant upp sig sterotypiskt för att sen försöka riva ner fördom efter fördom men inte tillräckligt mycket för man vill trots det framstå som ett bombnedslag. Blond men smart, vräker i sig mat men är pinnsmal, etc. etc.
I alla fall. Back to huvudpersonen, moi (både franska och engelska. Värsta Daniel)! Idag måste jag betala men som hon i expeditionen brukar skoja till det så tar det inte många dagar innan du är uppe i högkostnadsskyddet och hon har rätt. Mina mediciner är slut så det tar en dag.