sellouts

Det där med att skämmas över sina föräldrar kom man över för längesedan men för mig tog det dock ett tag i med att jag var världens blygaste i mellanstadiet och det blev inte bättre av att mamma hade på sig blommiga, färgglada och skrikiga kläder och att pappa var pappa.

Jag var blyg. Väldigt blyg och jag kommer ihåg när våran skola skulle ha skolbazar där varje klass skulle få en chans att samla ihop pengar till sin klassresa. Varje klass fick ett  bord där föräldrarnas hembakat, lite godis och annat krimskrams skulle säljas och i med att min klass kom till Gränna kan ni tänka er hur många av klassens föräldrar hade bakat. Precis. Noll. Vårt bord som i ett hörn, inte undanskymt men inte heller i centrum så pappa som den ekonom han är ansåg att där kan inte vårt bord stå om något skall bli sålt så han tog tag i bordet och ställde i mitten av matsalen. Om matsalen hade varit vårt solsystem var vi solen. Alla kollade på honom och undrade vad han gjorde och jag dog.

Idag så höll vi få en parkeringsbot. Vi, jag och pappa, ställde oss utanför Ellens jobb och skulle säga hej snabbt  då det kom en parkeringsvakt. Pappa sprang ut fort som fan, Usain Bolt-snabbt, och parkeringsvakten förklarade att man inte kunde stå där. Pappa fick i alla fall ingen men han var sjukt nära att prata sig till en.

För några år sedan på pappas födelsedag som för övrigt infaller den 11/9 nu på fredag så skulle han köpa kinamat. Han ställde bilen utanför kinaresturangen, gick in, betala, fick maten och ut igen. Det tog högst en minut men när han kom fram till bilen var något annorlunda. Han hade fått en parkeringsbot. Han såg parkeringsvakten och sprang fram till honom och slängde fram sitt körkort och berättade att idag är det min födelsedag. Ingen är så hjärtlös att den ger någon som fyller år en parkeringsbot. Tyvärr verkade det som om parkeringsvakten inte hade något hjärta för han fick betala.

Ibland hjälper det inte att vara en snygg tjej eller att fylla år.