sellouts

När jag var med mamma igår såg vi en gubbe som ramla. Han hade inte ens hunnit nudda marken innan mamma var framme och sa att hon var sjuksköterska. Min mamma är nämligen en sån person som funderar på om hon skall följa efter ambulanser när hon ser dom ha blåljus på för de kanske behöver extra hjälp.

Mamma tyckte att han skulle uppsöka akuten genast och sen om han skulle få något gipsat skulle han hålla koll så han inte fick compartment syndrome. Han tyckte annat och tog sina två pizzor han hade köpt och gick hem.

I bilen på väg hem frågade jag mamma varför jag kände igen compartment syndrome och kom på det själv innan hon hann svara. När jag bröt benet förra året (om en vecka är det 1-årsjubileum) gipsade dom min ben första natten innan jag skulle operera. På morgonen tyckte jag det kändes konstigt, eller det gjorde ont som det kan göra om man lyckas bryta benet på tre ställen. Jag ringde mamma och frågade vad jag skulle göra och hon sa att det var mycket allvarligt. Säkert compartment syndrome. Så jag ringde efter sjuksköterskan som kom och kollade till det och ringde upp mamma sen.

Hon sa att allt såg bra ut. Nej, nej, du måste fråga efter doktorn det kan vara compartment syndrome (hon säger det alltid på engelska. När jag hade körtelfeber hette det kissing disease. Hon är så internationell). Nu blev jag smått hysterisk, va fan jag har compartment syndrome, hit med läkaren. Sjuksköterskan kom men jag skulle ha läkaren här och nu. Han kom, klippte upp gipset och allt var bra.

Tack mamma. Fan vad jag skämdes sen.






Men jag var ute i alla fall. Han som är inringad var en kines som dansa roligt.