sellouts

Ibland känner jag mig ensamast i världen. Inte fysiskt, för det finns människor överallt, utan bara att det verkligen inte finns någon som förstår sig på mig.

Men så känner vi väl alla. Annorlunda och unik fast man egentligen är konstig.

Var med mamma och Becka på IKEA idag bara för deras köttbullar. Jag kom, åt och gick. Satte mig i bilen och drog ner fönstrena och svettades. Tanken att sätta mig på en parkbänk ute slog mig inte.

Igår efter salta bad (hatar människor som skall kasta in sådana ord så det skall låta mysigare. Åh salt vatten! Det är alltså sånt där vatten som finns i sjöar fast det svider. Speciellt när man bränt sig på brännmaneter) och sol åkte jag hem hem till pappa och kollade på fotboll och därefter till Nickie. Min mobil slutade fungera precis när jag stod utanför Nickies port som ligger precis vid en restuarang på vadera sida och där stod jag i en kjol som slutar innan den börjar och en svart överdel som knappt var längre än kjolen, ett par klackar till det och en flaska bubbel och försökte få tag i henne så jag kunde få portkoden. Min mobil verkligen vägrade funka men kvart senare kom jag in och tur var väl det. Människor kollade, stirrade, på mig som om jag vore ett våp och jag tycker själv inte jag såg ut som det och jag kände mig absolute inte som ett. Hade bara en outfit som passar bäst på en öststatshora.