Egentid
Det där med att skryta om att man har egentid, att man är ifrån sitt barn är ett konstigt fenomen. Jag förstår att man inte alltid kan vara med sitt barn och att man måste mer eller mindre ofrivilligt lämna ifrån sig sitt lilla knyte.
Man jobbar, man vill hitta på saker med andra vuxna, man vill färga håret, fixa naglar, shoppa, träna etc etc. och det är okej, det är nödvändigt för sin egna sinnesro men att använda instagram, posta bilder och skriva "mindfulness=tystnad och barnfritt" är det nödvändigt?
Försöker man ta bort stigmat med att det är fult att inte vilja vara med sina barn 24/7 eller vill man bara visa att man fortfarande är samma person som innan fast med barn. Att man fortfarande kan göra allt och lite till, och bevara sin "person"?Jag tappa bort mig själv någonstans i mitt resonemang men att skaffa barn vänder upp och ner hela ens liv och förhoppningsvis till det bättre men det är inte samma liv man lever längre på samma premisser.
Det vet jag som inte ens har barn och istället för hjälpa till knäpper man de människorna som inte vill, kan eller har råd att ta sig egentid på näsan. Man stjälper istället för hjälper.
Kommentarer:
Postat av: Hans
Ett uppflammande bloss. Här har man för att man inte tok-kollar bloggen dygnet runt. Några inlägg i maj och sedan tystnad. Anna, du gör som du vill. Jag och många med mig uppskattar innerligt din blogg. Men du gör som du vill. Oavsett: må så gott och en stor kram. Det känns behövligt under seglatsen på de här bistra farvattnen (fast nu talar ju egentligen om den medicin jag själv hade hoppats få ordinerad). Öh. Har kört stort 'Hedebyborna-race' på SVT-play i veckan under semestern. Därav den högtidliga tonen. Jag får väl gå ner på stan, tjafsa med pundare och få fason på språket igen. So long!
Trackback