Egentid
Det där med att skryta om att man har egentid, att man är ifrån sitt barn är ett konstigt fenomen. Jag förstår att man inte alltid kan vara med sitt barn och att man måste mer eller mindre ofrivilligt lämna ifrån sig sitt lilla knyte.
Man jobbar, man vill hitta på saker med andra vuxna, man vill färga håret, fixa naglar, shoppa, träna etc etc. och det är okej, det är nödvändigt för sin egna sinnesro men att använda instagram, posta bilder och skriva "mindfulness=tystnad och barnfritt" är det nödvändigt?
Försöker man ta bort stigmat med att det är fult att inte vilja vara med sina barn 24/7 eller vill man bara visa att man fortfarande är samma person som innan fast med barn. Att man fortfarande kan göra allt och lite till, och bevara sin "person"?Jag tappa bort mig själv någonstans i mitt resonemang men att skaffa barn vänder upp och ner hela ens liv och förhoppningsvis till det bättre men det är inte samma liv man lever längre på samma premisser.
Det vet jag som inte ens har barn och istället för hjälpa till knäpper man de människorna som inte vill, kan eller har råd att ta sig egentid på näsan. Man stjälper istället för hjälper.
FaceTime
Helt fantastiskt med skype, facetime och allt som finns. Att man kan ringa till en kompis utomlands, se denna och betala noll kronor. Annat va det förr när man fick hem telefonräkningen och man kände att det var en bra idé att inte vara hemma för man visste att man hade ringt mobilsamtal från hemtelefonen och mamma och pappa visste Daniel och Alex nummer så man kunde inte skylla på någon annan.
Ännu längre bak i tiden när man inte hade mobiltelefoner och bestämde träff och när man var där så dök inte personen upp. Att bestämma träff på Torget och så var inte kompisen där som man hade bestämt så man gick till David bagare och använde mynttelegon, ringde hem till kompisen vars föräldrar eller syskon berätta att dom var på väg.
Man gick tillbaka till den ursprungliga mötesplatsen men då hade kompisen kommit och gått och man fick snällt åka hem, ringa varandra och skälla på att du kom för sent men du hade juh gått, du skulle stannat kvar och väntat yada yada. Ja, det var fina tider.
När pengarna var slut på mobiltelefonen och man kunde skicka fem gratissms om dagen via spray och förvaltade dom väl. Vem var värd ett sms och vem inte.
Från igår. Alex prata och jag poserar.
29
Blir 30 detta år och har åldersnoja deluxe. Har i och för sig alltid haft det och får andnöd varenda gång jag hör mig själv säga till någon;
jag kommer ihåg när du började och...etc. etc.
Nu jobbar jag på en förskola och man ser tydligt när en 1åring blir 3 eller 5. Det syns, för de växer fort men att bli påmind om att man blir äldre, att ens föräldrar blir äldre, att det livet vi lever i väst har en tidslinje som är linjär, att man inte föds, dör och sen blir en kossa i Indien om man har tur.
Fast vad vet jag. Lite om allt, allt om allt eller inget om inget.
Toalettselfie
Att man fortfarande tar selfies med kameran riktad mot spegeln när man kan vända skärmen mot en är ett sv livets största gåtor.
Sådan lyster på näsan. Sarah frågade om jag hade opererat den men det är bara mer highlighter än vad Kim Kardashian brukar ha.
Glömde av
Glömde av att jag hade fått för mig att jag skulle börja blogga igen för ärligt ingen bryr sig förutom möjligen min pappa som tycker om att ha koll på mig.
Göteborgsvarvet idag och ser att kompisar som nu kanske blir fd kompisar springer in på tider som 1:25 och 1:36 och hur är det ens möjligt? Tar mig 35 minuter att gå hem 2,5 km från jobbet. Imorgon är det lilla Göteborgsvarvet och hade kunnat tänka mig att springa 250 som tvååringarna från förskolan skall göra.
Eurovision idag och jag skall kolla. Vissa tycker det är töntigt, okej de flesta, men jag tycker om det. Kultur är kul i alla former och nästan främst fulkultur. Mer skräp åt folket!
Titel
En gång
En gång för längesedan läste några denna blogg. När jag blogga på 1000 apor hade jag på den tiden vad som kan kallas en toppblogg. Som låg på mest lästa listor men jag blev inte speciellt långvarig i finrummet .
Efter sidan las ner fick de vanliga människorna som blogga där panik. Där fick de läsare, någon tyckte de var roliga och kanske kanske skulle de kunna få ett jobb inom media om de skötte sina kort rätt och de gjorde några. En har radioprogram på P4 , hans bror med sportjournalistik (vilket han studera) på SVT, någon blev mediaprofil och en annan började umgås med de coola bloggerskorna och gick en karriär på det sättet.
Vad Alex och Calle som drev sajten jobbar med behöver nog ingen fråga om.
Jag däremot som är från Göteborg hade inga sådana tankar. Jag tyckte inte ens om att blogga för stor publik och leverera på ett annat sätt, på ett avsiktligt sätt. Jag är jag och ungefär så enkelt är det.
Med handen på hjärtat är jag den roligaste människan jag känner eller jag kvalar in på top 3 för Alex och Svante vinner över mig alla gånger och Daniel med för den delen så top 5 kvalar jag in på. Vad jag vill säga vet jag inte, kanske att jag börjar blogga ibland men vad vet vi.
Jobbar på förskola och trivs. Älskar jobbet, älskar människorna som får mig skratta så mycket att jag får ont i magen men det kan jag inte skriva om. Någon gång borde det göras en serie om människor som jobbat på förskola i the Office-style. Skulle bli succé.