sellouts

Alex kom hem i onsdags så nu har jag äntligen fått en daglig dos av honom i några dagar vilet alltid är lika välbehövligt. Har hängt på Chezan dagligen och känner mig och är lika ordinarie som en möbel där som Challe uttryckte det (om oss både, inte bara om mig skall tilläggas).

Nu vår, sol, uteserveringar och inga pengar. Början av månaden och alla pengar är finito i princip, roliga veckor tilsl CSN trillar in på kontot igen.

Fick detta på nattstad:

"Tjenare! Vi är två tjejer som håller på att utbilda oss till nagelteknologer. De är Anna 22 år och Sara 20 år. Vi började våran utbildning den 31 Januari i år så är fortfarande rätt nya därför har vi så billiga priser. Just nu tar de oss mellan 4 - 5 timmar för att göra naglar men vi minskar i tiden hela tiden. Vi tar imot kunder båda på veckodagar och helger. Dom kunder vi redan haft har varit nöjda. Är det nåt ni undrar över så är de bara att höra av sig." och sen med deras nummer och dylikt jag inte tog med.

Jag har aldrig varit på manikyr men 4-5 timmar är inte det en väldans tid, ungefär den tid det tar för nya att växa ut, nej men ni förstår.

Och grattis på födelsedagen Alex, även om jag (nästan, du påminde mig lite diskret) glömde. Imorgon är det Christina tur så grattis i förskott.

Mediekunskap är inge kul alls, och att läsa till tentan likaså. Skall bli riktigt skönt efter torsdagen när den är mer eller mindre avklarad.

Fick prata med Alex idag, han kommer i bästa fall i slutet av denna vecka men annars nästa. I alla fall innan långfredagen för då skall vi på bröllop. Det skall bli härliga veckor med skitsnack, 4Gott, Warehouse hur äcklad man en känner sig efteråt, meningslösa jakter på något att ha på sig i Göteborg, trackandet av mamma och dylikt.
 
Sen har jag påsklov för första gången på ett tag och då skall det inte göras mycket produktivt, ungefär som vanligt med andra ord. Söka sommarjobb borde stå högst upp på min lista efter jag gjort tentan och nu skall jag ta mig i kragen och verkligen försöka.

Om jag trodde att jag såg ut som ett kalasras i lördags så var det ingenting om hur jag såg ut igår. Jag var, bokstavligt talat, så bakis och yr att jag var tvungen att hålla i mig i sängkanten när jag vaknade seeent på eftermiddagen. Åt, duscha och någonting till och sen sömn till klockan ett idag. Nu är jag i alla fall någorlunda pigg, ser någorlunda respektabel ut (så respektabel jag kan dvs) och stinker inte sprit på kilometers avstånd vilket jag gjorde igår. Min syster fråga mig om jag verkligen var säker på att jag hade duschat för att jag stank som en hel bar.

I alla fall var lördagen rolig. Det blev Chez där vi träffa en bög vars raggningsreplik var "snygga byxor" (kanske den nya koden). Det gick han runt till en handfull med killar och sa och Spiik svarade tack detsamma . På Rubinens hotellbar, som är underskattat till tusen man får sitta skönt ,kan höra vad man säger och det ligger mitt på Avenyn, så träffa vi på en 45åring i hästsvans som frågade hur gammal vi trodde han var. Challe sa 35 för vara snäll och jag sa 42 vilket i och för sig var en komplimang när han i verkliga fallet var 45. Han blev i alla fall upp över öronen stolt och gick runt och sa "så ni trodde jag var 35" minst ett tiotal gånger medan jag sa "men jag sa juh 42" och han replikeea "35 alltså, beror på att jag tränar så mycket". Öh, snacka om att slå dövörat till när man själv vill. I alla fall hade han en trendig hästsvans som avslöjade hans 40nånting ålder.

Därefter (näst) sista anhalt, som alltid, Park. Vi var där till dom stängde, tills dom tände ljuset och man snabbt fick springa där ifrån för att gå ut till ljusa dan vilket inte var bättre. Sedan gick vi och åt på Tintin och var hemma vid en åtta-nio, kalasrasiga som vi är tog vi spårvagn hem där man mötte på människor som var nyduschade och i kostym redo för kyrkan.

Helgens bästa: killarna som kom från landet som fick eld i bena när dom fick reda på att Gretas var en gayklubb och det antagligen skulle finnas snygga hånglandes lesbiska par där, "snygga byxor"-killen och en tjej jag träffa på Park som läste min blogg (så hej hej!). Jag blev helt lamslagen och hon ville bjuda på en drink som det inte tog många sekunder innan jag sa ja tack till. Det är okej att groggludra på tjejer, snälla sådana så världens sötrsta ros till henne.

Jag, ett kalasras till både utseende och insida. Jag mår som man så fyndigt säger förtjänar och skall om några timmar till Chez för vidare till Berså och där efter Park.

I tisdags, efter lektionen jag inte var på (utan jag träffau pp min grupp efteråt och arbeta i en tio minuter), träffade jag Daniel och Lizzie (bild) och vid en tre satt vi på Cheers och drack öl och pratade tentaångest (eller Daniel gjorde det, min infinner sig inte) och pratade om allt och inget. Sedan åkte vi till Lizzie och Emi joina, åt tacos och tog oss in till Chezan för dricka tisdagsöl (en tradition är en en tradition för att den upprepas).

I alla fall det jag ville komma fram till var att någon gång under dagen så pratade vi om Grekland och mat och Daniel hade vi ett tillfälle frågat om någon ätit muskaka vilket fick oss alla att höja på ögonbrynen. Han hade visst syftat på moussaka.

Jag är hemma och inte i skolan på grund av att jag fortfarande är dödssjuk, och inte blev det bättre av att jag trodde det var sommar igår och lämnade hemmet i den tunnaste tröjan så den knappt kunna kallas törja. Jag frös, men det var för sent att vända om och jag och Jenny skulle hålla i en Gringo redovisning om exakt 35 minuter och jag hade inte tid att vända om.

Gårdagens bästa: Insider, inslaget om 7 Eleven och stolpskotten i studion från Reitan.


Dagens (för tillfället) störande objekt: Han Ty, som medverkar i "Extreme Makeover", jag vet att han har adhd eller något dylikt men måste han skrika hela djävla tiden. Hade jag varit där hade jag använt hammaren till annat än spika.

Igår trilla CSN-pengarna in på kontot och det är ju kul tills det kilar i fingrarna på en och man måste shoppa bara för att man kan.

Jag har hållit mig inne hela dagen för att jag är om någon kunnat undkomma det, SJUK. Jag klättrar inte alls på väggarna, utan tycker det är skönt att vara ensam och blir snarare störd än glad när min dörr öppnas av syster/mor.

Nu är våren här vilket för tankarna till sommaren och sommarjobb vilket jag inte innehar. Paniken börjar smyga sig på (eller snarare, den finns här väldigt tydligt) och jag har ingen aning hur jag skall inskaffa ett sådant. Söker man på sommarjobb på google får man bara ut VD alternativ en tjänst man måste ha körkort till så det ser inte ljust ut för mig. För övrigt är mitt CV ett skämt och mina kontakter likaså. Hallelujah!

Världens bästa telefonsvararemeddelande: "Believe it or not, George, isn't at home, please leave a mes-saaage at the beep. I must be out or I'd pick up the pho-one. Where could I be? Believe it or not, I'm not hooome."

Mitt är sådärt uppskattat, Daniel hatar det och James älskar det. James ringer mig någon gång i månaden, inte för att prata med mig, utan för att säga "nu ringer jag upp dig igen så tar du det inte, jag skall höra på ditt mobilsvar". Mitt lyder något såhär (brukar inte lyssna på det själv): "tryck 1 om du är familj, 2 om du är vän och lägg på om det är Daniel." Som en liten diskret vink till Daniel att han ringer lite väl måååånga gånger ibland, världens bästa Daniel som hade varit ännu bättre om han inte ringde ett femtiotal gånger om dagen. Kanske skall tillägas att Daniel är min bästa vän även om vår ton till varandra kan få andra att tro precis det motsatta. Extra kul när man går runt och är alllmänt bitter och skall träffa Daniel och luncha då det första han får ur sig innan hej eller hur mår du är "vad fan har du på sig, herregud". Men sen är han en modeguru (som han på hägsta allvar kallar sig), när vi var på H&M för några veckor sedan viskade han i mitt öra att grått kommer bli hett i vår, så nu vet ni.

Ännu bittrare och sjukare (om möjligt) än innan. Förkyld, huvudvärk och ont i lederna. Bitter för allt och inget, men något som senast har stört mig något innerligt är alla bloggerskor som skall vara så djävla finurliga och berätta om deras galna eskaper, om hur de alltid var fel ute, äter fet mat och alltid är panka och sedan så är de pinnsmala allihoppa, söta som få och rika. Stackars rika flicka...

Sedan den bristande journalistiken angående Fredrik Strages narkotikainnehav. Även om jag egentligen inte kunde bry mig mindre om honom så tycker jag det är svagt av journalister vars uppgift är att ge oss mer eller mindre intressant, informativ och underhållande information om ditten och datten sätter sin journalistiska integritet(?) på spel bara för att hålla en vän bakom ryggen.

Colbie Caillat - Battle

Jag är dömd till en miserabel vecka och idag var inte ett undantag. Jag är en ganska trevlig men ändå en något bitter person, hur det nu en kan gå ihop, men idag tog den bittra, negativa och helt hemska Anna över helt. Satt på spårvagnen och tänkte att om någon ber mig att hoppa in till sittplatsen innanför mig, om någon biljettkontrollant vill se mitt färdbevis eller någon bara andas på mig så skriker jag. Jag har varit sur som ättika hela dagen och gått runt och varit toksjuk.

Det bliur inte bättre av alla samtal och sms jag får (av samma människa, inte av olika, den turen har jag inte), mitt grupparbete som är dömt till döden och min tenta nästa vecka som jag kommer få underkänt på hur jag än gör. Hur jag gör än gör är en så länge ingenting, men snart måste väl även jag öppna en bok eller två och få något läst. Jag tänker inte heller gå på föreläsningarna i veckan, jag är som sagt dödssjuk, och skall bara träffa min grupp och gå på föreläsningen. Istället för att ha en skylt på dörren som vissa hade under sin tonårsrevolt där det stod "stör inte" borde jag gå runt med en sådan runt mig hela tiden.

Det ända bra på hela dagen var att Gringo hörde av sig rekordsnabbt angående en fråga jag och min grupp hade och sådant uppskattas och det gör att de får ha alla dolda presstöd i hela världen för mig.

Fibes, Oh Fibes - Last Party


Bara en och en halv vecka kvar nu, sedan avviker du diskret (eller varför inte springa i Morgan Freeman style?) så vi slipper han i rosa skjorta

Jag saknar gymnasietiden. Inte själva Frölundagymnasiet, att gå den långa sträcken som säkert inte var mer än 1 km från busshållplatsen till skolan, att läsa samhäll/ekonomi eller att ha gymnastik med en idrottsklass utan människorna. Min klass var världens bästa, jag gick med den inte helt okända Alex för er två som läser min blogg, barndomsvänner och kompisar från Sisjön som Viktor och James, Anna Johanssoin, Lisa och dom som jag hängde med varje dag mitt basketgäng som bestod av Kevin, Alex, , Emil, Sebbe, Mike och så även idrottaren Spännis och Richard. Jag hatar tjejer som säger att dom kommer bättre överens med killar för att sedan nästan bara umgås med killar men i gymnasiet var jag nästan uteslutande med dessa killar. Dessa  underbara (eller kanske var underbara, Alex är världens bästa Alex och Emil är världens bästa Emil men Sebbe och Mike går man bara på ibland och Kevin aldrig av förståenliga skäl) killar som alla gör olika saker nu. Alex modellar, Kevin spelar collegebasket i , Emil basket i elitserien, Mike jobbar och Sebbe gör jag redo för att kriga (eller upprätthålla fred, beror på hur man ser det) i vida världen. Mitt basketgäng:


Sebbe


Emil


Kevin


Mike


Alex

Med chans att låta som en pretentiös dramatisk tonåring (vilket jag inte är, åldersmässigt dvs) så kan man egentligen lura vem fan man vill i livet utan sig själv. Man kan till och med tro att man fintat bort sig själv men verkligheten och sanningen  kommer alltid ikapp en. Jag är (lite) ledsen och känner mig väldigt ensam och skulle kunna ge vad som helst för att hålla din hand nu (och det komiska i situationen är att du inte ens vet om det).

"I'm scared to close my eyes. I'm scared to open them." - från Blair Witch Project så kanske inte precis syftar på det jag vill få fram. Skall låta mina drömmar bli en del av min framtid (eller i alla fall försöka).

Dagens citat av Daniel när han pratar i sitt headset: "Jag är värsta it-människan"

Gick på Paul i onsdags och efter att ha pratat om mitt nästan icke-existerande kärleksliv så sa han att jag borde ge mig ut i svängen för "här sitter du och samlar damm" och så tog han bort en luddtuss jag hade på huvudet.

Den här människan (är i alla fall 99% säker på att det är han, även om han ser yngre på bilden än i verkligheten. Han kanske bara är en sån som blir bra på bild. Om jag hade anävnt mig av smileys hade det varit läge för en nu) är alltid på Parkan. Han dansar utav helvete, dricker minst lika mycket och är alltid ensam. En gång stod han och gorma när han inte fick komma in för dom tyckte han var för onykter, tio minuter senare så var han inne och dansa, of course. En Parkanlegend.

Någon som sett denna (där) människan? Det är nämligen min bästaste kompis i hela hela världen som saknas oerhört. Jag vet inte vad du håller på med om du är i London eller Paris? Till Grekland har du väl inte hunnit ännu? Hör av dig i alla fall, ditt engelska nummer är avstängt och snart kommer du stå utan någon kavaljer till bröllopet vid påsk. Jag börjar bli orolig (nej, helt fel ordval, småsur eller varför inte riktigt förbannad).

Jag saknar att skratta så mycket att jag får ont i magen, avsaknaden av fysisk närhet (ni skall se oss när vi kramas efter vi inte setts på länge, som två stela pinnar), att ha 4Gott som andra hem och inte Chezan (fast Chezan duger bra det med), att ha någon att se alla vändningar som någonsin gjorts i "Advokaterna" och att göra sig rolig på andras bekostnad (mest underskattade någonsin).

Nu grannbråk på "Insider", hur bra som helst.

Hunnit med i helgen:
varit ute fredag och lördag, samma visa som alltid
fått tusentals samtal från Daniel, och då menar jag tusentals. Började bli lite smått irriterad redan på fredageftermiddag efter att han ringde mig var femte minut för att säga det ena efter det andra oviktiga
varit ensam hemma i helgen, vilket var underbart. Syskon (som är i Hemsedal, en kommer hem med bruten fot och den andra utan pengar för det var det någon som tog. Jag tror i och för sig att hon slarva bort dem, det gör hon alltid med allting) och mamma får gärna vara bort oftare och längre. Saknar dock skjutsen och mat, har lyckats kastat in en äcklig pizza i ugnen och stekt en hamburgare under hela helgen.
fått en puss på huvudet, ni vet en puss man får kärleksfullt av sin mamma, käraste eller någon man känner riktigt väl. Inte någon man är tjenis med på krogen vars namn man inte vet
inte blivit utslängd utan uteskoterad (det är en djävla skillnad) från Park, men det är coolers var redan där igår

Helgens citat: "Han är direkt inte purfärsk"

För en vecka sen slavade jag med min hemtenta i judendom och en vecka senare har jag införskaffat mig ett väl godkänt i religionshistoria/religionsfenomenologis c-kurs. Antingen är jag ett geni eller Britt snäll, för tentan tog en 20 h att få ihop. 5p på 20 h, fortsätter jag i den takten kan jag bli expert inom hur många ämnen som helst och ändå klara mig ifrån CSN.

Efter lite dramatik så är jag så gott som där, i Afrika. Slängde iväg ett sms där det stod "hör inte av dig mer, jag är din biologiska dotter men inget mera" till pappa och det lönade sig. I och för sig menade jag det igår i mitt vredesutbrott. Pappa skulle bli bankrutt om han öppnade en resebyrå, den saken är säker (Challe förstod inte vad jag mena så nu skall jag på ett pedagogiskat sätt förklara, resebyrå säljer resor som till exempel till Afrika, skulle pappa sälja resor till Tanzania med slagorden att du kommer dö så skulle inte så många åka. Capisce?). Att åka till Afrika, Tanzania, är som att spela rysk roulette enligt pappa. I alla fall när han inte vill få med mig dit. 8 meter långa ormar tillhör vardagen, jag kommer få malaria, aids, råka ut för trafikolyckor och bli deprimerad men jag har bestämt mig och nu skall jag med.