sellouts

Kom precis precis hem från SisjöBaren där jag varit med Alex och hans två arbetskollegor Helen och ett namn jag inte kan stava till. Jag och Alex skulle egentligen bara "va" och se matchen hos mig men när jag hoppa in i bilen fick jag veta att planerna hade ändrats för han lovat bort sig till Helen innan så jag hängde på. Alexs Helen är ett orginal minst sagt på alla (bra) sätt och vis. Daniel kom förbi en stund med och det är så en 24årsdag skall firas. Det gör vi om när du fyller 25,  30, 50 och 100. Alla som har "fördomar" om att Askimsbor är rika och uppsnofsiga borde ta sig en tripp dit så kommer ni få se vilka jordnära alkoholister och whitetrashs som finns här. Men inget om SisjöBar det var god mat, gott att dricka och väldigt trevlig personal.

Tro mig jag om någon suger åt mig komplimanger som en svamp men när det kommer av någon som till exempel en alkoholiserad 39åring i en riktigt ful skinnjacka så känns det inte lika mycket.

Min kära Daniel kommer som sagt från Thailand men envisas och påstår att människor tror att han är från Frankrike. Min första tanke när jag ser en thailändare är inte direkt "han måste vara fransk". Innan påstod han att folk trodde att han var från Great Britain men det är en annan historia. Inatt skickade mamma ett grattis meddelande till Daniel och fick tillbaka detta: Qui mercie bu que. Jag tror han menar merci beaucoup men är inte riktigt säker. Det är ungefär så mycket jag lärde mig under fyra år av franskalektioner. Det och je ne sais pais (jag vet inte).

Alla delar inte samma humor, den saken är säker. Jag försöker och försöker men jag ser verkligen inte det roliga i att göra sig så ful som möjligt, ta ett kort och lägga upp det. Men däremot är det roligt att hon gick till finest.se och hade hundratusentals läsare och nu landar hennes mest lästa inlägg på 15000 (fast fortfarande 14999 mer än mig,tack du som läser detta nu, du är den enda).




Och sen det där med att hon ogillar tjocka människor. Är det verkligen så smart när hennes egna syster har en tjock benstomme som det så fint heter.

Imorgon är det Midsommar och jag kan egentligen inte bry mig mindre. Midsommar har jag aldrig förknippat med bra minnen. När jag var mindre åkte vi alltid till farfars land som ligger i Källvik och allt blev alltid så fel. Farfar ville att alla skulle se glada ut, dansa runt midsommarstången  och lyssna på när han spelade dragspel (där förstår ni vad som gick fel). Det som hände var att det uppstod konflikter, det bråkades, människor blev ledsna och någonstans mitt i kaoset brukade farfars älskarinna ringa. Ja han var över 70 år och hade fru och älskarinna. Jag själv fick aldrig vara med de stora kusinerna och längtade som alla andra bara hem.

Tog några (jag tog typ alla....som var på mig...hoho) bilder från Nickies blogg som togs i lördags. Hoppas det inte gör något, om det gör det....oppps.



Jag och världens vackraste Nickie




Träffade Alexs f.d tränare som öste lovord över honom, fo' shizzle my dizzle (jag vet inte när man skall använda det)



Jag är så spexig va. Döda mig

När jag kollar på fotboll så håller pappa inte tyst en endaste gång, de vanligaste fraserna eller orden är utan tvekan "Hollywood" eller "han borde få en Oscar" till motståndare som  filmer och till domaren, "domaren är mutad". Detta har man hört i 22 år så¨det känns som fantasin är en aning urholkad.

I lördags var jag en sväng på Toscana där Nickie, hennes sambo som fyllde år och deras kompisar var och vi begav oss till Ritz l lite senare. Jag trodde att Ritz  var ett hotell att det skulle ha en liten hotellbar men fy fick jag. Det var om jag missförstod rätt en restaurang med en stor bar. Jag tyckte om det, lagom stort, lagom med människor, bra musik, fräscht., låg centralt och man behövde inte kännas sig rånad efter en fylla. Dräefter åkte vi til lPush där jag är varje helg numera har jag räknat ut. Jag var u¨bersocial och gick runt och mingla själv större delen av natten trots av vi var ett stort sällskap. Men jag kom därifrån med nya och gamla vänner.  Hörde att Amela och Iris var där men såg inte er? Såg ni mig och gjorde en turn and walk away? Det kan jag inte tro.

Fått mina sömntabletter nu och känner mig som en kärring på pensiönärshemmet. Städar dom mitt rum och ger mig chokladpudding til lefterrätt varje dag så flyttar jag redan imorgon tack!

Midsommarfirar du med  oss på fredag eller har du (och vi....höhöh) andra planer?

Sedan en liten tanke till Ntacha Peyre som visst blivit "påhoppad" av Pernilla Wahlgren som påståd att Natachas största önskan alltid gar velat bli känd och att hon tar varje chans att hamna i media som när hon berätta om sin bröstförstoring. Ahaa.....ah. Behöver man ens säga något mer om det där? Det är juh sant, från första början till nu har hon försökt sig på en karriär som den svenska syndenexpo i herrtidningar men som skulle resultera till kändisskap. När man visar upp brösten i Mooore vad vill man då? Förmedla konst som de högkulturella borgen skall uppskatta eller är inte bara vanliga utvik. Utvik som kan några drink/bikiniresor runt om i landet, en medveran i Paradise Hotel och gå ut så mycket som möjligt. Eller har jag missat något, var din ambition när du tog av dig bikini framför en kamera första gången att kämpa för kvinnors rättigheter där  de är förtryckta, dela ut majs och kosttillskott i Afrika och bilda människor om farorna med sex utan k ondom kan ge ? Men nu skall du till LA för spela in radio vilket låter såååå nytänkande i en stad där 80% av invånare talar spanska. Ta av dig bikinin igen. 

Det är lite kallt ute fortfarande så jag laddar ner en film och loggar runt på olika sidor där de säljer smycken på nätet. Jag hittade det perfekta armbandet som jag bara måste ha, annars dör jag. Men i med att det var ganska dyrt och min ekonomi inte är den bästa så får man låta bli om man inte får mamma att köpa det. Pappa skulle jag aldrig fråga och ens kompisar ber man inte om sådana saker. Jag HATAR att låna pengar av kompisar, så det gör jag aldrig. I sådana fall är det sådana små summor att dom lånar tillbaka någonannan gång och man inte riktigt håller koll på det utan det går ungefär ut jämt. Jag skäms faktiskt för att få saker betalda (förutom på Locatelli hoho) och även om jag dejtade en multimiljadär (stor chans) hade jag hellre velat ha det där garnbandet (alternativt detta armband) istället för någon diamant i världen. Jag tvingade dock min pojkvän att köpa en väska till mig en gång. Den var ingen dyr eller så och är fortfarande användbar vilket är mer än vad man kan säga om honom, hoho.

Alla har väl någon rent etiskt tänkt på självmord och om det är rätt eller inte? Får en människa inte ta sitt eget liv eller är det inte ens eget? Är det lika mycket mitt som alla de människor som investerat i det? Föräldrar, syskon, släkt och vänner. Descartes mest uttjatade citat jag tänker, alltså finns jag, kan appliceras på denna debatt som människor känner till min existens, alltså finns jag. För så länge människor vet om min existens så påverkar det dom, men vad händer då med dom utan nära och kära? Om ett träd faller i skogen, men ingen ser det, har det då fallit?

Alla vill bli advokater, läkare eller journalister i dagens samhälle verkar det som. Vissa vill dock bli kändisbloggare för det låter så glassigt men då måste man faktiskt ha medverkat i en dokusåpa, vara så störnade a la Kissie så 99% av alla som läser hennes blogg hatar henne eller vara fruktansvärd som Hertiginnan. Det finns inget däremellan.

Att bli advokat eller läkare kan inte vem som helst som inte vill tillbringa fyra år i Rumänien (hej Svante!) eller Ungern (hej Fabian!) utan man behöver faktiskt betyg till detta så denna dröm läggs ofta ner för dom som är realistiska. Men att bli journaslist det kan vem som helst bli, då kan man göra någr inträdesprov och voila så läser man på någon folkhögskola eller så behöver man inte ens det. 50% av journalister är som sagt inte utbildat sig. Jag tycker det där med journasliter är helt banans, för några år sedan ville jag med bli det men det finns ingen framtid för mig att hämta där. Jag skriver inte spciellt bra, är inte känd och har inga kontaker. En kille i min filmvetenskap berättade att han hade kommit in på Ljungskiles Folkhögskola på klassfesten. På journalistutbildningen och när vi pratade om det så sa jag att du tror väl inte på allvar att du som första jobb kommer få skriva om sport åt någon stor tidning. Jag tror han tror det och att han blev lite sur gör mig inget, jag tycker inte om honom och han hade en ful väska i skolan och HANDBOLLSSKOR SOM VANLIGA SKOR. Det är ungefär lika fel som när en kille i min klass i ettan i gymnasiet hade hotpants i gympan så man såg hela paketet så fort han hoppade eller sprang. Tänk er då när han stod på händerna.

Inatt när vakna var jag bara tvungen att skriva ner lite kludd på ett papper, en story till en bok. Jag sov inte alls när jag skrev detta utan var i fullt medvetande och fick en snilleblixt. . När jag vakna idag såg jag att jag skrivit detta:

TOMHETEN (titeln)
Deprimerad man vinner multum på lotto
typ 375 milj
börjar köpa saker, resor, stora lägenheter, går ut mycket, får ytliga bekantskaper, tjejer, droger
delar med sig av sina pengar och blir utnyttja
har en stor stor fest och som final hoppar han från en bro
dör han, är det ett självmord?
(kanske möjlig uppföljare)

HAHAHAHAHAHAHAAHHA LÅT MIG DÖ, DÖDA MIG! Jag är värre än alla människor med journalistdrömmar, värre än min klasskamrat, värre än allihoppa tillsammans. Jag skrev alltså detta inatt, 2008, inte för tio år sedan.

TYP 375 MILJ, KANSKE MÖJLIG UPPFÖLJARE. OHHHHH MYYYY! Men ganska bra, tyyyp.

För övrigt tror jag att jag måste godkänna alla mina kommentarer när jag bloggar fårn publishme även om jag har samma bloggadress. Jag hoppas att det inte är så men ibland så väntar det kommentarer när jag loggar in som jag får trycka i om jag vill godkänna eller ta bort. Jag godkänner allt såklart, även om det är dödshot. Men nu skall jag försöka ändra på det om så är fallet.

Imorgon är det the big D-day på många sätt. Alex berättade för mig att han tänkte låna lite pengar av sin pappa och tänkte ringa imorgon. Aja, hur mycket skall du låna, 5, 10, 15? Nej nej 50 000 kronor. Good luck.

Och så är det den stora Sverigematchen, nu kommer det avgöras om Zlatan är Zuper eller Zämst som alla roliga rubriksättare sätter när de skall vara lite käcka med orden.

Nickie är motsatsen mot mig, hon tycker om att ta kort och hon tar kort på sig och andra i hennes sällskap. Jag hatar juh som sagt det av många anledningar men nu fick jag i alla fall se några svarvita och då behövde jag juh inte dö. Ni vet juh att jag sminkar mig very Mimi i Drew Carey Show.

Från att inte vilja vara med i bild så knuffa jag ut henne helt.



Bara jag.



Lite båda.

Hade filmkameran i högsta hugg hela dagen igår och kände mig som en fotograf som skildrar krig. Det var slagsmål för att ta sig närmast scenen där de sprang ut på och jag stod nära. Kunde filma länge och bra i med att Becka vägrade lämna scenen trots att det var andra klassers tur att springa ut. Men för att komma dit fick man använda vassa armbågar och trampa människor på fötterna, inte för att jag hade något emot det. 

Studentforandet var hos pappa och människor kom och gick, vi åt gott och drack gott. Pappa skötte kaffebrygararen och mamma allt annat. Becka hade en übersnygg killkompis där som jag aldrig sett innan, han var dock 89:a och hade flickvän. I och för sig var Ellen inte säker på könet på hans flickvän, hon gjorde en sån blunder. Hon gick igen bilderna på hans mobiltelefon, såg hans tjej som hon inte visste var hans tjej, och frågade om det var en kille eller tjej. Han svarar det är min flickvän och hon säger Guuuud vad söt hon är. Haha, tönt. Alex var självklart där, nu kommer ha inte få en chans att lämna min sida och efter studentmottagningen, vid midnatt, så åkte jag och Alex till mig och satt och pratade och kollade på världens vackraste Flatåsutsikt. Tänk så mycket vackrare allt är efter lite vin.

Nu skall jag iväg på några (två, så många känner jag inte) studentmottagningar, imorgon är det klassfest, fredag passa barn och till helgen kommer Jakob så då har jag och Alex planer för honom (och oss). Alex är hemma, roliga planer inför veckan, det går bra nu.

Jag bad Alex köpa med sig en tischa som modebloggarna säger där det stod John McCain for president. Tror ni det fanns i NY? NEJ, bara en massa Obama.

Gårkvällen var rolig eller trevlig eller vad man nu säger om en 50årsfest. Vi kom för ovanlighetens skull inte först vilket man alltid brukar göra när man är med mamma. Men vi gick sist, så bjud aldrig in oss på party. Hade med min filmkameran men glömde att ta med mig fler band så någongång mellan talen dog den och jag fick inte dokumentera morbror Anders dans vilket var hela idéen med att ta med sig filmkameran, men men. Vi fick skjuts dit av Daniel (tack tack) och när vi skulle ringa efter taxi erbjöd sig Anders kompis som inte hade druckit något att skjutsa oss. Mamma sa följ den bilen utan att veta vart den skulle så vi hamna inte helt rätt.

Idag har jag letat och letat efter par underbart vackra och icke användbara skor som jag tänkte göra till användbara. Dom har skyhög klack och ingen rem runt hälen så det tänkte jag fixa men jag hittade dom ingenstans. Var i gaderoben, några skåp, lilla förrådet vi har utanför oss och i källarförrådet. Men jag hittade två andra skor och en polaridkamera jag fick i fyran. Hur den hängt med i så många år i olika lådor är ett under men den är coolersretro så den åkte upp igen. Men jag hittade inte mina skor faaaan faaaan. Och när det kommer till skor är jag ganska återhållsam med inköpen, man skulle lika gärna kunna kalla mig realistisk och köper inte tusentals skor. Det måste utmärka mig från andra tjejer men jag är galen i örhängen, judiska smycken och klänningar, så dessa skor skulle bara bli en bonus.

Logga in på msn för ovanlighetens skull nu och av 30 inloggade har jag tre som inte är blockerade, en kusin och två kursare. Är det fel på mig eller på alla andra? Jag orkar verkligen inte med folk.