sellouts

Jag har inga gröna fingrar men ibland blir man grön i alla fall, grön av avund. I en medial värld med ett otroligt utbud har dom lyckats helt mot sin vilja. Jag syftar om Sveriges mest lästa bloggar av Sveriges mest ointressanta människor. Det enda som skiljer dom ifrån den gråa tanten på spårvagnen eller i kassan på ICA är att deras bloggar har genererat i så pass många besökare att dom blir inbjudna på ett kändisjippo och sedan är snöbollen i rullning. Dom skriver om kändisjippot, vem dom träffat och hur trevliga kändisarna "egentligen är" (alla förstår väl att man som offentlig (vilket egentligen är ett skämt att prata om dom som en offentlig person, de är inte Sveriges kung eller statsminister utan b-kändisar, Stureplansprofiler och "modeexperter") skall vara trevlig mot en person som ser sin primära uppgift att blogga om människor dom träffat). Jag har sagt det förr och jag säger det igen, djävla Karolina Lassbo.

Hej jag heter Anna och jag är bitter.

Igår var vi hos mig, vilket börjar bli en trevlig fredagstradition. Vi åt, drack vin och något som jag tror kan benämnas som drinkar. Dom smakade sött och innehöll en del alkohol i alla fall. In till stan med taxi (trots att vagnen går precis utanför, Challe har något så konstigt som spårvagnsfobi/bussfobi) och vi hann avverka Smaka i tre sekunder, därefter Chezan, Peacook och Parkan innan hemgång. Trots lönehelg behövde vi inte köa någonstans, Kitty våran talesperson, fick in oss på Parken på fem röda trots att Vipkön var 50 meter och den vanliga dubbelt så lång. 

Jag börjar avancera när det gäller fyllemat, förut räckte det med MacDonalds men nu efter en utgång brukar jag fylleäta något riktigt fett och onyttigt, därefter går jag till 7Eleven och köper med mig något snacks hem och ibland kan jag till och med ta nattmacka därefter när jag kommer hem. Detta måste sluta, jag kommer sluta som en boll. Jag behöver inte ens åka mammabil längre, snart kan jag rulla hem. Dessutom skall jag inte dricka lika mycket längre, eller kanske lika mycket men inte lika ofta, eller tvärtom. Känner mig så blek och min (som alltid) helt oexisterande tvättbräda börjar om möjligt bli ännu mer oexisterande. Kan någon stava till spritfet, eller blubblig. Jag känner mig blubblig, jag måste gå på en diet fortast och effektivast möjligt som skall från och med måndag. Nu har jag åkt land och rike för att få tag på min stenbitsrom och då skall det avnjutas med 34% creme fraiche.

Jag vill inte klaga, men jag är så förbannat bra på det. Föreläsaren vi haft nu i veckan, Monica, är verkligen jättebra och får allt att låta intressant däremot känns det som om vi är på gymnasienivå och att hennes informativa med dock enkla föreläsningar inte riktigt håller måttet till den litteratur vi har.

Fick åka Fredrikbil hem och har städat ytterst lite, nu vet när man damnsuger lite, sopar resten under mattan och skapar en illusion om det faktiskt är ganska rent trots att någon skulle kunna då av dammförgiftning om den la sig på golvet (om man känner för det).

Skall plugga i någon timme, se lite Simpsons och sen är det bara att göra i ordning mig och hoppa i partyoutfiten som i vanliga fall kommer bli något svart kan jag tänka mig.

Ställde mig på vågen idag, helt övertygad om att jag hade gått upp i i vikt, jag menar jag äter onyttigt (nu när jag kom hem åt jag stenbitsrom (studentens löjrom), rödlök (skall jag andas på dig?), 34% (om det ändå vore alkohol) creme fraiche på toast. Detsamma som inte nyttigt.) och jag dricker som en alkoholist tre gånger i veckan och ändå stod vågen på samma siffra. Den ljuger för mig, den djävlas med mig, den vill få mig bli galen som the evil guy försöker göra med Hope i "Våra bästa år". Kanske inte riktigt samma sak men ändå.

Idag har jag haft något som sällan inträffar i mitt liv, flyt. Jag hann precis med vagnen in till stan, böckerna jag behöver till min nya kurs (medie- och kommunikationsvetenskap så nu får jag hänga i samma korridor som journaliststudenterna vilket är mitt nästa stopp om jag själv får välja) fanns och dessutom fann jag den allra dyraste av böcker på begagnathyllan så jag fick den för en 400 kr mindre och den såg inte använd ut alls (såg inte ut som den blivit öppnad ens, så man kanske inte kommer behöva den). Sedan när jag skulle betala min kåravgift var den en avgiftsfri (bankavgift d.v.s) dag idag (och nästa torsdag för er studenter som inte betalt den ännu) så allt har gått som smort idag. Skall till Chezan med Challe senare och varva ner med ett (några) glas vin.
 

Sedan imorgon, helg, städa lite, göra lite mat och sen kommer Challe och Kitty på mat och bag-in-box vin (bara det bästa till mina vänner, haha) som jag inhandlat idag.

 

Ser på ”Glamour” nu och någon mer som tycker det är lite konstigt att ett programmet går från 17:45-18.05, alltså 20 minuter är ett hela avsnitt inkl. reklam. Ge mig valuta för pengarna fan, minst en halvtimme med Ridge (the stoneface) och gänget tack!

Ett inslag som visades i "Nyhetsmorgon" på TV4 i veckan behandlade ibogain, ett "läkemedel" som i Sverige är klassats som narkotika. Ibogain har dokumenterats att avbryta missbruk och för att kunna få denna hjälp som svensk måste man åka utomlands och kvinnan man fick följa i inslaget hade gjort sin behandling i Prag. Hon beskrev att under behandlingen när man fått preparatet hallucinerar man medan man sover och man både kommer ihåg och upplever sina mardrömmar i högsta grad. Detta upplever jag dagligen när jag skall sova. Hade planer att drömma söta drömmar natten lång och la mig vid ett för att få en något sådär dygnsrytm nu inför skolan men icke sa nicke. Klockan fyra vaknade jag, kallsvettig och visste inte riktigt vad jag var. Som varje natt. Så vad jag vill säga är att tyck inte synd om knarkare på avvänjning utan tyck synd om mig, nej, jag vet inte egentligen inte vad jag ville ha sagt utan bara sälja ut mig lite i vanlig ordning.

Satte mig vid datorn och laddar ner musik och får syn på min knallröda kalender. Jag förstår inte riktigt inte varför jag alltid köper en massa kalendrar. Jag klarar av att skriva in vad som står på dagsordningen i max en månad och därefter försöker jag fylla i efterhand för att ha i äldre dar och se vad jag gjorde 4 januari 2007.

Detta år känns det som antingen kommer det inträffa radikala förändringar eller så kommer jag inte få uppleva hela 2007.

Min akupressur jag går till säger att hon håller på med det hon gör för att hon har en sådan tilltro till människan och deras godhet. Själv är jag mer cynisk och konstigt är inte det när man träffar fem idioter på varje dussin.  Säger som Ali G "have you gone mental?" Det var mitt nyår det.