sellouts

Mitt liv är bisarrt, jag inser att alla människors liv har sina knorrar men denna blandning av sorg och komik i mitt liv är ganska egendomligt. Just nu sitter jag här vid mitt skrivbord och skriver ner några rader på min dator och inandas luft som kan få vem som helst att vrida och vända på sig av avsmak. Min kära granne, två våningar nedåt är alkoholiserad och har nu kommit till det stadium då hon inte ens orkar eller kan gå på toa, så hon gör sina behov där hon ligger och odören stiger uppåt till mig och min öppna balkongdörr vid värme.

Gårkvällen kommer inte gå till historien som en storslagen glädjekväll utan mer som den kväll då jag fick nog av Göteborg. Trots att tryggheten här i Göteborg värmer vill jag ut och se den vida världen. Jag vill uppleva andras livsöden och se deras kulturer. Se saker jag aldrig sett, höra saker jag aldrig hört, må som jag aldrig mått. Jag vill ta mitt pick och pack (som innehåller både mamma och Alex) och åka på mitt livs resa.

Jag lyssnar på Håkan Hellström - Gårdakvarnar och skit, jag har aldrig någonsin varit ett stort Håkan fan men den här låten är.....fin, kort och gott. På tal om Håkan så måååååste jag bara säga att det är min kusin Erica (som var min idol under min uppväxt, kolla bilden) som spelar Lena i "Kom igen Lena". Hon har även en roll i filmen "Stockholm Boogie" som har biopremiär den 28 oktober och kommer senare med en film som Helena Bergströms dotter.

Alex kom hem idag vid klockan tre, så min kväll har spenderats med Alex, pizza och skitsnack. Som en söndag skall vara.

Alex kommer hem på söndag och tro mig, du har varit saknad!

Har börjat få in något av en normal dygnsrytm och skall snart sova.

Jag skall gå ner vansinnigt mycket i vikt nu, skall tills jag börjar den 2 september se ut som en sommardag (som det för övrigt varit ont om). Jag skall börja, inte ikväll (frossarkväll får det bli ikväll med daim, coca cola, nachos chips) utan imorgon. Hoppas på god mat även för mina dietprogram brukar bestå av vatten, endast. Mitt förnuft är som borta när det gäller sådant. Kanske kan göra ett - äpple - om - dagen dieten, som Christian Bale gjorde inför "The Machinist".

Kungen är på tv nu och intervjuas, herregud, jag skäms åt hela svenska folkets skull. Han gör sig bäst tyst och även då ger han ett ointelligent/osmart/obegåvat/korkat intryck.  

Var och sminkade mig precis, även om jag skall vara hemma hela dagen och har inga planer av att ta ett enda steg utanför hemmet så stod jag inte ut av att se mig osminkad. Fram med självförtroende boken, även om den är inriktad på att lära sig att kommunicera och det har jag inga som helst problem med. Skulle kanske läst brödtexten innan jag köpte den?

Ständigt att de nya löpsedlar som behandlar Carolina Gynning, som inte är ett bimbonedslag utan ett bombnedslag. Det är svårt att inte hitta fel på pinuppa flickor men i mina ögon är Carolina Gynning just felfri för att hon har fel. Hon har haft ätstörningar, bråkiga pojkvänner, ett drogberoende och säger om det hela: "det är ingen idé att hymla". Det är det som gör henne så älskvärd, hon är rak på sak, ärlig och charmig. Hennes skratt smittar av sig och hennes skånska dialekt är bedårande.  Hennes självbiografi "Ego Girl" ges ut snart och varenda liten del i min kropp längtar efter detta lättsamma kvällsnöje.

Jag har något att erkänna, jag syndar dagligen, jag läser nämligen Linda Skugges blogg trots att den ger mig mer obehag än något annat. Det är svårt om inte omöjligt att hitta en individ i detta land som inte har en åsiskt om Linda Skugge. Hon är både hatad och älskad, själv står jag någonstans mitt emellan. Jag tycker inte om det eviga klagandet, och speciellt inte när hon på kuppen tjänat pengar, blivit känd och även i vissa fall respekterat på grund av det.

Såg på en intervju med Turbonegro (som jag förövrigt avskyr) igår på Mtv från Roskilde. Dom ger mig kalla kårar men dom sa en sak som roade mig: "Att det bara är dom smarta och dumma som lyssnar på oss, dom mittemellan lyssnar på Coldplay."

Så var det dags igen, nytt världsrekord av Jelena Isinbajeva i stavhopp som för bara några veckor sedan satte ett nytt världsrekord på 5 meter. Idag blev det hela 5,01 (har sagt att hon kommer att kunna ta 5,20 tids nog) och ett nytt världsrekord var fött. Om hon fortsätter att bara öka världsrekordet med en centimeter per uppmärksammad tävling kommer hon tjäna in multum med pengar och bli om möjligt ännu mer uppvaktad av media. Själv tycker jag det är lite osportsligt, även om det är tillåtet, att bara öka på världsrekordet med en centimeter varje gång, men är man bäst i världen så är man Idag var hennes bonus på blygsamma 750 000 dollar från Internationella friidrottsförbundet, IAAF. (tipstack till Alex, som tog upp det här när vi gjorde det vi är bäst på.....klagade).

Nu skall jag sova lite middag, det är jag värd.

Jaaaa, jag har fått feedback från mitt inlägg om Lena Ph. Missförstå mig rätt folk, Lena Ph är en ikon i sig det ända  jag sa var att hon har silikonbröst och att hon borde ta det lite lugnt med sminket runt ögonen.

Vissa saker var bättre förr, jag tycker och inser att jag är rätt ensam om att tycka att Oprah Winfrey var bättre på 90 talet, då hon var stor som ett hus och hade på sig kläder som likna färgglada gardiner. Då var programmet mer genuint, mer äkta och tilltalade mig. Nu blir hon näst intill dyrkat som en gud och det finns ingen hejd på applåder hon får när hon gör entré på scenen. Publiken består chica amerikanska hemmafruar i sina bästa år som ser ut att vara tagna från filmen "Stepford Wives". Det som stör mig mest är när Oprah själv i egen hög person drar ut på orden och höjer rösten och hela publiken skrattar, hejar och avfyrar perfekta leenden rakt in i kameran. Vartenda ord som hon drar ut på svarar publiken med att skratta hysteriskt i en fem minuter. Det spelar ingen roll vilket ord som hon drar ut på,  det är ändå det roligaste vi någonsin hört.

Några barn leker utanför mitt fönster på lekplatsen som består av en klätterställning,  en kortkort ruschkanna som hinner sluta innan den börjar, några gungor, självklart en sandlåda och ett tåg av trä som jag inte förstår vad den skall användas till. Brevid barnen står några stolta mammor som iakttar sina barn och istället för att lägga märke hur fint detta ögonblick är, en mors kärlek till sina barn, så stirrar jag blint på en av mammornas rumpa. Hon har vita linnebyxor som är näst intill genomskinliga så man ser dom enorma á la Bridget Jones troserna under och kanterna riktigt gräver sig in i skinkorna. Låt mig inte sluta så!

Ännu en sömnlös natt, fast jag kanske skall nämna att jag sov mellan 20:00 (somna av Anders Lundins "Allsång på Skansen", antar att det är förståeligt) till 23:30. Min kära mor kommer att stiga upp när som helst för att jobba och se att jag är vaken och bli utom sig av oro för att jag vrider och vänder på dygnet. I natt har jag inte varit vaken med deprimerande tankar som sällskap så jag behöver inte mammas oro nu, det gör det hela svårare än enklare. Ibland känner jag att jag inte riktigt kan representera mitt riktiga jag utan att kasta skit på den allvarligare och djupare Anna. Jag känner mig faktiskt lite dum om jag skulle börja skriva här om Jessica Simpson och Nicole Richies klädstilar, vilket verkar vara det hetaste ämnet på allas bloggar. Och att kommentera dagens tv-program jag sett, vilket brukar innehålla en massa dokusåpor (uppehåll nu dock) utan att folk skall börja ifrågasätta hur jag är som person och undra varför jag kollar på sådant skit. Jag tycker att jag representerar en annan slags generation än "beställa in helrör och veva på armen tills stället stänger och hänga med en rik kille hem för att tillfredställa hans fysiska behov än mina psykiska", jag är inte sådan, jag går ut precis på samma ställen som sådana människor och jag har till och med vissa av dom som vänner (dock inte nära) men det gör mig inteb till en av dom. Skulle jag få frågan vad jag tycker om deras livstil skulle jag säga: att deras liv är ytliga och kortlivade.

Sista avsnittet av Bröllopsfeber visades förrförra söndagen på kanal5. Jag blir mer och mer övertygad om att jag aldrig skall ha ett stort bröllop, men det jag vill kommentera var när Annika Ljungberg (sångare i Rednex) fick höra sin då blivande man Jens Sylsjös bröllopslöften och han säger "Det sägs att den dag du föddes, regnadet det. Det var Gud som grät över att han förlorat sin vackraste ängel"  och hon stortjöt och tyckte det var det mest hjärtskärande och vackraste hon hört. Jag skulle börjat skratta, man förstår varför den repliken används oftare på krogen i berusat tillstånd än på bröllop. Han, Jens, måste gått in på internet och sökt efter denna smörja för det är knappast något han kommit på själv i med att den hittas dagligen på olika tonårstjejers community-sidor. Det påminner mig om högstadiet när vi skulle skriva en dikt i svenskan och en klasskamrat tog en från internet. "Om du vore en blomma skulle jag va en ko, jag skulle äta upp dig för du va så god."  Heja heja, i den standaren var hans bröllopslöften, tragiskt.

I måndags så visade dom "top 10" med Missy Elliot på MTV, och jag måste kommentera hennes kläder som jag egentligen inte har några ord för, jag är mållös. Less is more är verkligen ingenting Missy lever efter. Okej att hon tillhör big and beautiful generationen, men mängden strass hon använder på sina kläder går fortfarande inte att skylla bort på massa tyg. Svarta latexlappar på vita byxor, jeansvästar, hemska hattar...det finns ingen början och inget slut på detta. Ett komiskt minne av Missy är när hon uppträde på MTV Awards USA för några år sedan och hon gjorde entré på uppträdandet hängandes i en kristallkrona. När halva låten hade tagit slut hade hon blivit fri från alla säkerhetsselar kändes det som. Det hela blev inte bättre att pyttelilla Nelly Furtado sjöng med henne på scen och fick Missy att framstå som självaste King Kong, stackars Missy.

Klockan 21:15 på svt2 kom ännu en dokumentär om USA, som ikväll behandlade dödsstraff och en kvinnans kamp emot det. Kirsten flyttade till USA efter en tids brevväxling och några besök hos den dödsdömda James som nu är hennes man.  Han är dömd till döden och försöker bli benådad medan Kirsten (som nu kallas för Hannah) driver Hotel Magnolia där dom flesta som bor där har sociala problem. Hannah, som hon nu kallas säger att dödsstraff är värre och hemskare än barn som svälter i Afrika och hon tar varje chans hon får att åka och hälsa på sin man. Jag är själv emot dödsstraff, man bryter då emot FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna där det står i artikel 3 att varje människa har rätt till liv och i artikel 5 att varje människa har rätt att inte utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Men min åsiskt till varför jag emot dödsstraff är en helt skild än den Hannah har. Listan över varför jag är emot dödsstraff kan göras lång. Bland annat kan man inte väcka en människa till liv som oskyldigt dömts till döden. I vissa länder blir man avrättad bara några timmar efter domen verkställts, dessutom är det statistiskt bevisat att i USA (även om jag hatar att prata om USA som om allt som händer där är det centrala i världen) döms mord på vita oftare till dödsstraff än mord på svarta trots att lika många svarta som vita mördas. I många fattiga länder, verkställer man domarna så snabbt som möjligt  bara för att sedan kunna sälja organen på svarta marknaden och tjäna en bra peng. Det kostar dessutom orimliga summor med pengar att avrätta någon och dom pengarna skall gå till offerna och offernas familjer och inte på att avrätta våldtäcksmän, pedofiler, mördare, etc. Att avsluta någons människa så fort är alldeles för lätt för dom skyldiga, dom skall leva med samvetskval och förhoppningsvis inse konsekvenserna av deras handlande förr eller senare. Detta är bara några av otaliga anledningar varför inte dödsstraff skall tillämpas men Hannah ville inte ha dödsstraff för hon vill spendera tid med sin man, sin dödsdömda man som begått hemska brott. Hennes skäl var rent själviska och jag undrar hur hon vågar att jämföra sin mans situation och säga att det är värre än dom stackars barn som svälter i Afrika.

Nästan exakt på dagen, ett år sedan jag träffa dig för första gången. Jag tyckte du var den vackraste människan på jorden, den som fick hela min tillvaro och existens i gungning. Nu, ett år senare så kände jag knappt någonting. 

Igår stod du där med en kortärmad skjorta med färgglada streck på både längd och bredd, instoppade i ett par jeans med ett beiget läderbälte som kronan på verket. Förra året var du skyldig till att krossa mitt hjärta, detta år var du skyldig till att bryta mot alla modets lagar. Jag vet inte vad av ovanstående som är värst, men jag var mållös igår. Jag fick träffa din flickvän igår och jag tänkte bara att han är din, du kommer få åka med på en massa turer med honom må du tro. En bergodalbana då lyckorusen försvinner lika fort dom kom.

Jag är faktiskt inte bitter över situationen, även om jag är väl medveten om att det måste låta så. Jag är matt över alla situationer som någonsin har uppstått mellan en pojke och flicka, man och kvinna, dam och herre. På alla missförstånd, krossade hjärtan och svek.

Man skall alltid gå efter magkänslan. Jag tror starkt på att om det inte uppstår någon attraktion mellan dom både parterna inom bara någon minut kommer det aldrig uppstå någon. Man kan försöka att lura någonannans hjärta, hjärna och själ, men man kan aldrig lura sig själv.  

Kollar blint på apollo.se för att försöka finna någon resa till Mykonos som jag bara råkat missa alla hundratals gånger innan jag kollat, men vem försöker jag lura? Förutom mig själv? Det finns inga resor inom räckhål när det gäller varken tid och pengar, så mitt nästa försök är att pussla ihop min egna resa.

Man tar flyget till Santorini redan idag klockan 8:10 för ynka 2500:-, min och Alexs gemenskap och vänskap är värd minst det biljondubblade. Sedan leta reda på en färja och åka båt i några timmar till Mykonos, och sedan är jag framme. Det lät väl lätt? Förutom att min grekiska inte exsisterar och min engelska nästa likaså, att jag har dåligt lokalsinne, svårt för läsa på kartor och glömmer av namn lätt. 

 I sådana fall får jag 14 underbara dagar på Mykonos, bara att leta upp något gemytligt hotell och njuta av värme, sol, Alex, bad, hav, Alyossa som är kvar i några dagar till och kanske en kram eller två av Michalis. Jag undrar hur mycket kalaset skulle gå på: 2500:- för flygresan som inte är någonting, 500:- för båtresan fram och tillbaka, hotell....vad kan det gå på när det är högsäsong på fashionabla Mykonos? Sedan utsökta gormemåltider, solstolar, massvis med vatten, smått&gott, shopping, något till systrarna, alkohol att ta med hem, alkohol att dricka där, inträden, taxi, bussresor, present till Alexs pappa, glass, lunch (måste berätta att där minsann kan man beställa in pizza metervis), med mera. Jag har faktiskt inte den blekaste aning vad allt skulle gå på det enda jag vet är att jag vill, varendra liten del i min kropp vill dessutom och min impulsivitet vill absolute. Undrar bara om mamma vill?

Jag kännner mig så fruktanvärt, hjärtskärande ensam. Jag har helt och hållet tappat hoppet om tvåsamhet och vet att ensamheten är mitt öde. Jag undrar  var min själ är, om jag tappat bort den på vägen till detta liv jag lever nu?

Jag har sagt det förr men det tåls att upprepas, jag saknar dig Alex. Mitt hjärta saknar dig, även alla mina sinnen, hjärna och kropp. Jag ensam när du inte är med mig, även om jag är i ett litet rum med hundratals andra livslevande människor känner jag mig ensam. Den psykiska ensamheten gör sig mer påmind än den fysiska. Jag vill verkligen ta 10 000:- av dom pengarna som egentligen inte är mina och åka ner till dig, Alyossa och Michalis. Jag skulle ge 100 000:- för bara se dig här brevid mig nu.

Missy Higgins och Tegan & Sara får stå för mitt örongodis ikväll, men vem skall mäta mina sinnen och sorg?

Den 2:a september påbörjas teologistudierna igen och tro det eller ej jag längtar dit. Jag vill vakna imorgon och veta att idag har jag något nyttigt att göra, en dag med studier, en dag med lärdom. Föreläsningar torra som fnöske, raster så korta så man inte hinner uppleva dom, tidiga morgonar, trötta kvällar, vadsomhelst förutom tristess. Ge mig en dålig dag och släng in aktiviteter i den så lovar jag att inte klaga. Låt det regna, låt det bli kallt, låt det blåsa, det spelar mig ingen roll då för jag kommer inte ens hinna märka det.

Du är fortfarande det vackraste jag sett. Jag vill ha dig, tyst, hållandes i min hand.

Det värsta var inte att jag somna intill honom eller vakna upp där med. Inte heller att vi höll hand och att han klappa min kind. Inte kyssarna, händerna eller att det antagligen gör dig ont. Det värsta är att det kändes bra och jag kände mig levande. Jag tyckte om det och lite till och du kommer inte att ägna mig en endaste tanke till.