sellouts

Va fan! Kollade vem dom har röstat ut idag från Big Brother (spolier varning!) och dom röstade ut Manne. Fan fan fan, gör man sönder en bilruta andra dagen man är med i Big Brother så förtjänar man att få vara där i alla fall en månad.

Sebastian (och då syftar jag inte på Sebastian i "Lilla Sjöjungfrun" som passande nog även heter Sebastian utan när världens bästa Sebbe (känner för övrigt ingen mer Sebastian när jag tänker efter dock) kommer inglidandes (han såg så cool ut, tröjan över axeln och hela kittet, haha) i klassrummet efter en skidresa från Alperna och Viktor som knappt känner honom säger högt "Hello Lobster", och han har aldrig haft mer rätt. In kom en livslevande Sebastian/lobster med härlig lobster-färg i hela ansiktet och han tyckte han hade en nice tan) får ödmjukast dela med sig förstaplatsen om the lobster till Patti LaBelle. Under the sea under the sea, under the sea under the sea...

Imorgon har jag första föreläsningen om hur man skall skriva sin c-uppsats. Vet inte ens vad den skall inkludera och ännu mindre vart jag skall leta upp vetenskaplig fakta, referenser, min tid och framförallt min ork?

Dom obligatoriska söndagsmiddagarna hos pappa avskrev vi förra veckan, i och för hade jag bara hunnit vara med på en men jag skall upp och äta hos pappa idag i alla fall på grund av min kusin Erica är i stan. Hon skall gå på Guldbaggegalan så hon är i stan idag.

Är hemma och hemma är verkligen bäst, vill aldrig sova över någon annanstans i hela mitt liv. Kunde inte sova heller, var så rädd att bli magsjuk igen att jag faktiskt fick ont i magen när jag tänkte på det. "One night in Paris" gick på TV1000 så nu har jag (äntligen?) sett den. Kul att hon posa hela tiden även med kuken mot ansiktet.

Gud nåde dig, Becka om det är det minsta spår efter hemmafest när jag kommer hem imorgon. Då har du ena för inte säga båda i graven. Puss, älskar dig! Hahah...

Ringde Ellen för att säga godnatt (okej, klockan var åtta men jag lever efter bebistid nu) och hon sa "va fan vill du" och klicka mig, trevligt. Ringde upp två gånger till och sa till henne att skippa attityden, gå i en charmkurs och påminde henne om vem som har hennes busskurs. Fräckt gjort av mig, haha...

Jag är hemmakär och ännu mindre vill jag sova i någonannans sängkläder även om det tillhör ett barn. Förra helgen sänkte jag gardet och bam på måndagen hade jag vinterkräksjukan. Funderar på att vara vaken hela natten men börjar se dubbelt redan.

Lillskruttan i familjen kom jätteglad till mig förut med en snäcka i handen hon hade fiskat upp från hennes akvarium och fem minuter senare kommer hon skrikandes och säger att en av hennes fiskar är döda, haha. Fiskade (åh, jag är så ordvitsig) upp fisken med en sked, la den i ett glas och orkade inte röra mig ur fläcken när jag kom in till vardagsrummet utan satte glaset med den döda fisken stirrandes på mig (Hitchhook dramatik här) på soffbordet tills ett av barnen var på väg att dricka ur glaset.

Nu är dom nattade, sedan en minut tillbaka. Fick i säng dom klockan tio efter mycket tjat om tandborstning och sedan stoppade jag om dom. Om jag trodde att jag skulle komma så lätt undan är jag nog både naiv och orutinerad. Det blev två godnattsagor, välling som var för varm och skulle kylas ner och reglerande av ljusinförsel i rummet, hallelujah!

Badat dom i massor (men dom var två så jag kunde lämna dom ensamma och kolla "Dr Phil" ett tag och kolla till sisådär varannan sekund. TV3 Norge eller så var det Danmark visar "Doktor Cassidy" på prime-time, haha!), diskat, gått ut med hunden, gått ut med hund + en stycken Julia på pulka dragandes till Hovåsboden för att köpa lördagsgodis mitt ute på vägen, gjort en snögubbe, disket igen, fått se fem minuter på ett program JAG ville se för att sedan bli överkörd och kolla på "Disney Channel", fått en massa frågor angående sex & samlevnad svarade lika bra som Rev Run gjorde igår på "Run's House", gjort lunch, sagt till Julia att nej man får inte slåss, nej man får inte dra ner mitt linne, nej inget godis fem minuter innan maten som alla gånger mötes av en storlippande treåring, hunden har juckat mot mig jäck (här med är jag ingen hundmänniska), sluppit göra middag utan har beställt hem pizza och hamburgare, vikt kläder, städat deras rum, kastat deras smutsiga trosor i tvätten....hello ocd, sett när dom haft ljushop visningarna för mig i massor och andra olika gymnastik övningar...jippi, och lekt i massor. Kul dag svår att överträffa, hur har din sett ut?

Tur för mig att jag snubbla över resultaten av tennismacjerna på Svt text-tv, annars hade jag väl varit uppe ännu och ja Alex jag har förstått varför du är så into tennis nu.

Nej, det här är inte okej. Vad håller du på med?

Såg på "The road to stardom with Missy Elliot" som kort och gott handlar om människor som vill slå som artister/rappare. Jag förstår inte dom skriver sina egna texter och leker med orden och sedan när dom skall prata vanligt säger dom "You know what I'm saying" i varannan mening. Här har vi människor med ett rikt ordförrådd.

Daniel hälsade på (läs: våldgästade) mig förut när han väntade på bussen som skulle ta honom till stan för han skulle ut till Deep, lycka till vi ses elva på msn! Han sa till mig att jag borde skaffa ny hårförlängning färga om håret, klippa mig (haaaa, först skaffa ny hårförlängning och sen klippa av mig den?) och ha en hårinpackning. Tack för den, men jag vet vad han syftar på mitt hår är inte alltid tiptop. Sedan fick jag äran att ta på hans hår och han sa "känns så mjukt", öh det känns som Svinto, lila-moccabrunt-svart svinto rättare sagt. Snygg färgning!

Hahahah, Amigo är så bäst. I love Peter!

Idag fick jag ett sms som löd "Hej Anna..Hoppas allt är bra. Om jag säger att du såg mig igår ikväll vet du vem jag är då (killen på BMX som fråga dig om du sett en hund i askim)".

Bakgrunden till detta sms är att sommaren för två år sedan så var jag och min kompis Jesper ute med hans hund kom en kille cyklandes (han hade med sin en krycka, därför jag kom ihåg honom. Vem behöver en krycka med kan cykla?) och frågade om vi hade sett hans kompis hund som sprungit bort.

I mars förra året var jag i stan och fick skjuts hem av mamma och då såg han min igen, tog bilnumret, tog reda vem ägaren var och sökte efter mobilnummer som tillhörde boende på Värslev. 43, familjen Braun. Han fick tag i min syster Rebeckas mobilnummer och både ringde och smsade. Han frågade om hon visste vem han var och sa att han var personen i fråga som hade frågat om hon hade sett hans kompis hund. Rebecka förstod ingenting och frågade mig om jag visste vem det kunde vara.

Han smsade och ringde och ville att vi skulle träffas och igår hade han tydligen sett mig igen och hört av sig ännu en gång. Jag svarade att jag inte hade sett honom igår och fick sedan "Du såg ut att ha tråkigt i alla fall när du satt där på banken i kylan...synd för en sån skön tjej som du verkar vara".

Öh, trevligt att bli kallad "skön tjej" men han känner inte mig och jag har inga ambitioner på att lära känna honom.

När jag letade kurslitteratur till "Judendom"- kursen på evreka.com (fick ta det steget efter jag inte hittade den på någon bokhandels internethemsida) så hamnade man hela tiden på "Radio Islams" hemsida där dom spyr gala över judar, trevlig värld vi lever i.

Angående Isralel-Palestina konflikten,  togs det upp på "Debatt" igår och Anders Carlberg var med och gjorde riktigt bra ifrån sig.

Nu har jag storhandlat kurslitteratur för 1000-lappen, men har ännu inte hittat allt. Varit inne på bokus.se, akamdemibokhandeln, natur och kultur, adlibris, internetbokhandeln,osv osv (ni förstår vad jag vill komma).

Nu önskar jag att jag hade en fanclub som skulle kunna leta upp Lessa, W.A &Vogt E.Z (ed.) - Reader in Comparative Religion. An Antropological Approach. New York: Harper & Row publisher 1984 och senare, till mig.

Egentligen vill jag inte ens veta, men man får intrycket att Arja och Tobias gör mer än bara dansar tillsammans. Jag vet inte vad som är värst, att Arja alltid envisas att visa sin ben eller att Tobias överkompenser sin tunnhårighet genom att låta sitt hår växa ut på längden?

Hahahah, Luigi (the handyman) från "Growing up Gotti" ärv värd att hyllas. Han är bitter, ironisk och arg (i like).

När Ozzy Osbourne skulle splea in en vinjett till hans konsert och skulle vara utklädd till en pinuppa och säga "Mocha Choca lata ya ya", och han sa fel och sa att det kändes som att göra en djävla beställning på Starbucks.

"I want to be a legend, like Celine Dion." - Beyonce Knowles
"I don't like pop music." -Michael Jackson
"My biggest dream in the world is for everyone to become vegetarian, so there won't be any more suffering." -Alicia Silverstone
"You're confusing me with Cher." -Arnold Schwarzenegger (när dom frågade om han har gjort ansiktslyft för att han ser så bra ut).

Jag förstår varför inte Jenny Wilson (på bilden anar man hennes huggtänder)ler speciellt ofta. Hon går det i ren omtanke då hennes tänder är gigantiska, det ser ut som om hon minst har 20 st fler tänder än alla oss andra och som grädden på moset har hon huggtänder. Men ingen lista med människor som har stora tänder är komplett utan unga Hilary Duff. Jag har hört talas om hårförlängning (no kiddin), men tandförlängning?

Jag tänker inte säga vad Alex gjorde igår, däremot MÅSTE jag kommentera att Alexs rumskompis som han delar den skabbiga modellägenheten med heltäckningsmatta tog en kniv och helt enkelt skar ut bitarna där "x" hade hamnat. Så nu är den skabbiga lägenheten med heltäckningsmatta en skabbig lägenhet med heltäckningsmatta med hål i. Hahahah.

Dagens låt: Artic Monkeys - "Then the sun goes down"

Dagens sanning: destu längre man är ifrån bloggandet destu mer har man att skriva om vad man gjort och upplevt och destu tråkigare blir det att läsa. Jag vill i alla fall hellre läsa om människor som blir sågade och hyllade än om vad någon har gjort under dagen.

Väntar på "Caesars 24/7" som går på Kanal5 på fredagsnätterna. Där möter man alltid på en eller två människor med bristande självkontroll, självrespekt, självkritik och självinisikt och det är sedan tidigare känt något jag högt uppskattar.

Kollade på "Real World San Diego" i veckan som mellan 20:00-20:30, mån-tors, går på MTV och där var det en afroamerikansk (kolla vad politiskt korrekt jag är!) som sa att han inte tyckte om att åka båt beroende på "hela slavgrejen". Hmmm, så han vill inte sätta sin fot på en båt på grund av att hans förfäder kom till USA från Afrika på det sättet? Låter förnuftigt, då skall aldrig någonsin åka tåg i mitt liv igen.

Åh jag fick en kommentar om att jag inte skall vara så "djävla trevlig" haha, kul! I med att det lätt tvärtom igår, men jag är faktiskt glad för hennes skull och dessutom så har jag själv inga ambitioner på att gå på Handels (och kanske ha pappa som föreläsare, nej tack) och jag vet att hon med en stor portion tur kommer klara högst en tenta (så det så).

När människor frågar mig om någon ser bra ut brukar jag alltid svara (om jag svarar ja, det vill säga), ja hon ser bra ut, hon är smal. Som att vara smal är synonymt med att se bra ut eller att vara smal är grunden för att se bra ut. Så skadad är jag av skönhetsidealet som målas upp överallt.

Att Jonas fick komma tillbaka till "Riket" var guld värt. Han är lagom äcklig, mansgris, verbalt begåvad och rolig. Däremot tycker jag synd om dom människorna som är med i samma svingers-sällskap som honom och förväntar sig någon hottie och så kommer han istället, haha.

Så åkte Carolina ut från "Let's Dance" eller Let's Banta som kvällspressen har kallat det för att Anna Book gick ner något kilo (bara 50? kvar). Fan, i love Carolina, hennes utstrålning smittar av sig genom tvrutan och hon är både ambitiös och talangfull konstnär. Hennes bugg var inte mycket att skryta om men det spelar ingen roll, Carolina är Carolina och hon borde stå som ensam vinnare till sist, men icke.

"Insider" var lite festligt. Kul att en av dom prostituerade sa att hon sålde sig för hon tyckte det var så himla kul att träffa nya människor. Som om det bästa sättet att lära känna någon är när man blir påsatt av personen i fråga. Jag är ingen moraltant men att sälja sig för några ynka hundralappar måste verkligen rubba ens självförtroende och fram för allt ens självrespekt, stackars satar. Jag börjar undra vad Robert Aschbergs roll är på "Insider" förutom att vara programledare och säga ångra få meningar i varje program. Missförstå mig rätt, jag älskar Robert Aschberg (ännu mer sedan han och Robinson-Robban nästan hamna i slagsmål) men det är lite synd om dom stackarna som får göra grovarbetet och i vissa fall utsätta sig för livsfara (ja, jag förstår att Robban (får jag kalla dig så? Tack) inte kan spana för att han är en såpass känd och offentlig person).

Att Leif GW Person inte var med på "Efterlyst" var en stor besvikelse, men han får allt ta sitt pick och pack och vara med nästa torsdag. Snart börjar "Seinfeld" och varför har "As If" slutat att gå? Är det slut, finito, the end, Buenos Aires (jag trodde det betydde hej då en gång i tiden)?

Snö snö snö så långt ögat når och det fortsätter att ösa ner, fan! Det är så kallt, ute, inne, i bilen, när man handlar, i videoaffären, i sängen, överallt. Funderar att sova med vantar på händerna ikväll.

Jerry:
"But I don't want to be a pirate!"(Jerry agrees to wear an outfit without seeing it and it turns out to be a ruffed like a pirate's shirt ("puffy shirt").
"I'm not gay; not that there's anything wrong with that!"

George:
Geroges telefonsvarare: (bakgrundsmusik: theme song from "The Greatest American Hero") "Believe it or not, George isn't at home. Please leave a message at the beep. I must be out, or I'd pick up the phone. Where could I be? Believe it or not, I'm not home."
"I always get the feeling that when lesbians look at me, they're thinking, 'That's why I'm not a heterosexual."
"I’d like to have a kid…of course you have to have a date first."

Elaine:
"I relate to George through you. We're more like friends-in-law."
"I couldn't raise a kid? C'mon, I love bossing people around."

Elaine och henens vän Cynthia:
C: "What does he look like?"
E: "Um, well, he's got a lot of character in his face. Um, he's short. Um, he's stocky."
C: "Fat. Is that what you're saying, that he's fat?"
E "Powerful. He is so powerful, he can lift a hundred pounds right up over his head. And um, what else. What else. Oh, right. Um, well, he's kind of, just kind of losing his hair."
C: "He's bald?"
E: "No! No, no, no, he's not bald. He's balding."
C: "So he will be bald."
E: "Yup."

Kramer och Audrey:
A: "It's amazing how many beautiful women live in New York. I actually find it kind of intimidating." 
K: "Well, you're as pretty as any of them, you just need a nose job."

Åh, jag får kommentarer! Även om dom i överlag är negativa, men det gör mig ingenting. Att jag sysslar med personangrepp (maybe) och att människor läser med avsmak om mina sågningar hit och dit. Herregud, hur orkar ni ta allt så allvarligt? Man måste få skratta, skämta och driva med människor. Man måste kunna bjuda på sig själv, som jag bjuder på mig och förhoppningsvis vissa av er bjuder på er. Att gå till personangrepp är inte detsamma som att skratta hjärtligt åt människor som till exempel säger att dom tycker om att läsa utvecklande böcker och sen säger fel författare till titeln. Men jag förstår att alla inte förstår sig på mig. Om jag skulle förklara varför skulle ni tycka jag är arrogant, om Alex skulle förklara skulle ni tycka att vi båda var arroganta, om mamma skulle förklara skulle hon säga att jag är elitiskt, fast det egentligen inte är sant. Jag uppskattar bara humor över allt annat (även om jag vill/skall (som alla andra säger) arbeta volentärt i Afrika, läser religion främst för att nå förståelse och sprida kunskap istället för okunnighet, jag säger alltid "ha en trevlig dag" till mannen som jobbar på baguettebutiken vid skolan. Okej, jag kanske inte är någon Moder Teresa, jag ger upp). Mitt liv har kantats med fler förluster än vinster och jag hade inte klarat mig om jag inte hade bitit ihop och försökt skratta åt det mesta och det råder jag alla andra att göra med.

Även jag förstår att alla dom som skriver här är människor av kött, blod och känslor och i vissa fall sköra så därför kommenterar jag aldrig till dom något elakt (eller negativt) utan håller mina åsikter för mig själv och min blogg.

För det vill jag bryta det negativa mönstret vill jag höja några människor till skyarna: ALEX, MAMMA, Carolina Gynning, Lars Von Trier, Estelle Harris, Lennart Swahn, Seinfeld-George, Jay Leno, Ross the Intern, Ellen DeGeneres, kusin Renaida, Elsa (och alla andra), Ani DiFranco, Bert Karlsson, Robert Aschberg, Matt Groening, Seth MacFarlane, Daniel, Seinfeld-Elaine när hon dansar, pappa, Sacha Baron Cohen, alla manusförfattare till ”Våra Bästa År” & ”Glamour” (sådan kvalité-såpa) Tori Amos, Doris Roberts, Larry David, Sharon Osbourne och massvis med flera.

G1 mästaren - Ola Lauritzen på "Studio Virtanen", vad har jag gjort för att förtjäna det? Att ha sådana gäster ger inga pluspoäng hos mig. Jag tycker faktiskt om grönsaker och vidare men även onyttiga saker (jag anser i princip att popcorn är grönsaker för att det kommer från majs). Nu frågar Fredrik, Ola om man blir bättre eller sämre på att ha sex med alkohol i sig. Jäääck, nu bollar jag vidare på detta och ser Fredrik ha sex framför mig, precis det man inte vill tänka på.

Och när det blir reklam om man får se Fredrik i en blomma, what's up with that (för att citera en gammal klasskamrat)?

"Hell's Kitchen" som går på TV3 klockan 20:00 var mycket sevärt. Gordon Ramsey (bilden) försökte inte alls bara vara elak för tv-tittarnas skull, han var verkligen elak. Spydig, hemsk och snabb på att replikera, i like! Sa till deltagarna att dom var feta, lata, odugliga med fler och till sina gäster som kom fram och fråga var maten var sa han att dom borde gå och besöka plastikkirurgerna igen, att dom skulle hålla käft och gå därifrån.

Mitt utrymme på min blogg håller på att stå slut så nu måste jag antingen köpa "pro" eller skaffa en ny. Va fan, jag ligger på juh på "bloggtoppen" det borde väl vara något värt, eller (nej, jag misstänkte det)? Min blogg är tusen gånger mer läsvärd än andras som ligger i bloggtoppens top (nähä) som bloggar upp bilder på Mischa Barton och en annan som hela tiden skriver "jag skall klara det jag skall klara det" (du behöver gå till en psykolog inte blogga människa). Och jag tänker inte på "dramatisk talang" eller "Exotica" så slå er små kloka huvuden ihop och försök lista ut vilka två jag menar.

Jag börjar bli småkaxig, igår somna jag vid två-tre efter "Seinfeld" och idag tror jag att jag kommer vara i John Blunds värld innan tolv. Vi får se! Mailat Alex nu, så alla dagens sysslor (kan inte gjort många) är avklarade nu. Läste att det kommer bli "snökaos" igen, fan! Jag som trodde och hoppades att vi var klara med snö nu men icke. Månadens pryl: är inte alls någon trendig väska för x antal tusen från Chloé utan en hederlig godis-jojo enligt mig, Anna. Kollade igenom en katalog om att studera utomlands idag som kom med posten. Man kan låna 150 000 kr per läsår tror jag det stod och jag antar att man behöver det med om man skall plugga i USA. Kul för er att jag har 11 000:- i lån själv och har pluggat i ett år nu, hahah.

På glife.se kan man även läsa "Mitt Stockholm" där "kända" svenska nöjesprofiler får svara på frågor angående Stockholms bak- och framsidor. Den obligatoriska faktan om namn, boende, civilstånd finns med och även "läsning" som hon svarar på följande med "Läsning: Jag gillar utvecklande böcker. Verklighetsbaserade eller filosofiska så som Ghandis Lycka eller Andens Anatomi, gillade även Onskan med Jan Guillo". Haaahahahaha, stackarn! Hon har ingen aning vad hon pratar om, älskar man inte när människor försöker bevisa att dom har ett djup som ingen annan som egentligen inte finns där. Djupet här är inte djupare än hos en vattenpöl. Ghandi har inte skrivit "Lycka" utan det har Dalai Lama XIV, undrar om hon ens läst boken eller om hon kanske tror att dom är en och samma person?

Dessutom är Guillou felstavat (det står Guillo) och Ondskan (står Onskan, hon kanske har dyslexi eller den som intervjuat henne?) , men sen när skrev han utvecklande böcker? Hmmm....

Åh, jag älskar reklamen till "Insider" när dom smygfilmat en karl som berättar om att han satt på en tjej på någon sexmässa på Finlandsbåten och han säger att "jag sätter på henne, och efter fem minuter börjar hela hon vibrera". Hahahaha lite storhetsvansinne.

Nu har Daniel kommit hem från Milano. Dom hade visst bråkat en massa i vanlig ordning, kollat runt lite i staden, gått ut mycket, varit på någon visning och så hade Daniel varit halvvägs in på Prada visningen. Hur man kan vara halvvägs inne på någon visning får ni fråga honom.

Såg på en "dokumentär" (är väl att ta i) om "Desperate Housewifes" och man fick se ett klipp när Eva Longoria var med på någon skönhetstävling och dom frågade henne om hon fick resa tillbaka i tiden, till vilken tid skulle hon resa till. Hon svarade till Jesus tid, för det är han som gett mig min moral och värderingar och att det är hemskt att människor är så materialistiska man borde istället fokusera på ens liv i himmelen. Hahahah, yeah right att hon tycker så. Men snacka om ett cheese-igt svar. Jag hade sagt något dumt som under andra världskriget för då skulle jag kämpa mot tyskarna (vilket i mitt fall betyder gömma mig, aldrig ute på något slagfält eller att vara med i någon motståndsrörelse no no, det är jag alldeles för feg för).

På torsdag är både "Insider" och "Efterlyst" tillbaka, yeaaaah, men "Grey's Anatomy" slutade för säsongen idag. Precis som mitt liv har tv-tablån sina upp- och nedgångar (jag skämtar! inte om upp- och nedgångarna utan om liknelsen, mitt liv innehåller inga polisjakter och ännu mindre såpasex).

Det är teologenfest för nykomlingarna nästa vecka och om jag kommer vara där och sätta klorna i (om det möjligtvis kommer finnas, vilket det såklart inte kommer, men man får väl drömma) en snygg, smart och viktigast icke-kristen kille. Föreläsarna kommer vara där som alltid (även om dom säger att dom inte skall komma) och dricka rödvin, prata om det ämnet dom undervisar och lägga in stöten på eleverna.

Nu är det "Gotti" på kanal5, att Victoria Gotti (bild, vänster) ser ut som hon gör (som en panda möter en grävling) är skäl nog att se på det. Hon är oförskämt lik Donatella Versace (bild, höger), eller så är det kanske Donatella Versace som är oförskämt lik Victoria Gotti? I alla fall är det synd om dom båda. Hahahah, man fick se kort på Frankie Gotti när han var "lite" större (som fatso var han söt som i nypa-i-kinderna-söt), han vägde 40 kilo mer. Alex vill för övrigt ha en tjockiskompis att gosa med och ha som kudde (du är sjuk), fast vår soffa är så hård att det kanske skulle behövas.

Sean Conney, Roger Moore, George Lazenby, Timothy Dalton, Pierce Brosnan och nu Daniel Craig. Finn ett fel (eller tre, även George Lazenby och Timothy Dalton är inte jätteheta)! Har nu gissat på Daniel Craig har ni rätt, han är inte bara ringrostig, han ser ut dom en avdankad alkoholist som levt ett hårt liv på gatan i x antal år. Nej, som gammalt James Bond fan (min favorite är Åskbollen) måste jag ställa ner foten och säga att såhär kan vi inte ha det.

Peppe Eng vill inte kolla till Fredrik Virtanens "Studio Virtanen" efter hans påhopp på Peppe i hans blogg så nu har Virtanen bett om ursäkt som plåster på såren. Hur pinsam får man vara? Klankar man ner på någon så får man stå för det. Jag klankar ner på Fredrik Virtanen men allt jag skriver tycker jag är befogat så om han skulle komma fram till mig på stan eller som Martin Melin gjorde här och skrev till mig att jag vara "pinsam" som kommenterade honom i min blogg så går fan inte jag och ber om ursäkt till honom. Jag står för allt jag skriver och även om det kan verka elakt flera gånger är det saker jag står för. Nej Fredrik Virtanen du är pinsam och hur kan man hata någon som Peppe som dansar uruselt, har en guldtand (hahahahaha, så P I M P!) och som ser råtänd ut på hans danspartner (sånt kan jag se i människors blickar).

Poker, poker, poker. Det verkar vara det enda dom visar på TV nu för tiden och även om jag verkligen våndas över att behöva kolla på det ibland (för det finns inget annat att kolla på!) så måste det  vara snäppet värre att vara med som deltagare, och behöva skratta på alla tråkiga skämt som alla "celebrites" avfyrar var femte sekund. Aldrig har man hört så mycket falskt ekande skratt på ett och samma ställe.  Och dom skall vara skådespelare, (i alla fall dom flesta som medverkar) please bättre kan ni!

Min mobil ringer stup i kvarten, och det är samma person som ringer hela tiden. Jag slänger en blick på telefonen som vibrerar, (har den på ljudlöst för orkar inte lyssna på Björk - "Hyperballad" fångad i en hemsk ringsignal) kollar vem det är (och jag behöver inte ens kolla vem det är, för jag vet precis) och ignorerar telefonen. Samtal missade, sms att läsa, meddelanden att höra på ens röstbrevlåda. Jag ringer 888 och hör det ena efter det andra meddelandet som lyder "ring mig", "kan du ringa mig", "ring så är du snäll", "du är svår att få tag i " och till sist i lite desperatare form "ring mig, är du död eller?". Men jag tänker inte ringa, jag har varken ork eller lust. Anledningen till alla dessa samtal är att en kursare fastnat med hemtentan och vill ha mig hjälp. Min hjälp, det är nästan komiskt, jag går inte på några föreläsningar under några omständigheter, på dom obligatoriska gruppövningarna så säger jag några meningar och sätter mig sen ner och kluddar i ett block och kommer fem minuter för sent och går så fort föreläsaren säger att nu får man gå.

Jag är allt annat än överambitiös, men jag klarar av allt. Hemtentor, gruppövningar, bibelinterpretationer (efter att jag kompletterat en av dom), salstentor, så klarar jag av. Jag är inte ens alls speciellt påläst på religionsbeteende, bibelvetenskap, kristendomens historia och allt annat vi läst men med lite djävlar anamma så klarar man av allt. Och då ringer denna person till mig hela tiden och vill ha hjälp av mig, av mig som inte går på föreläsningarna, som inte förstår den svåra facklitteraturen på engelska i kurslitteraturen, som inte alls är speciellt intresserad hur Sverige blev kristet osv. Jag delar gärna av mig med saker jag kan, men jag kan inte detta, jag har fått ihop en tenta jag inte ens vet om jag blir godkänd på, jag kan inte låna ut min litteratur för jag behöver den själv och jag vill inte åka in till stan och plugga ihop med någon annan när jag trivs bäst här hemma i mitt rum, pluggandes om nätterna.

Jag stör ihjäl mig, att jag känner mig som en bov när jag inte har gjort något fel. Att en människa på 25+ som går på föreläsningarna inte kan göra sin egen tenta utan behöver hjälp av mig, precis fyllda 20, som inte går på föreläsningarna. Jag är ingen frälsare (nej jag är inte ironisk, frälsare är rätta ordet!), jag bara knåpar ihop en tenta på samma sätt som även han kommer bli tvungen att göra. Jag klarar mig själv och då får även han göra det med. Jag gav honom en av tre småuppsatser till bibelbeteendekursen som han fick ta med i sin tenta för jag hade gjort en för mycket, han ringer mig vid varje tenta och har aldrig hjälpt mig med något. Dessutom är jag klar med tentan nu och har kastat in mina böcker i ett skåp och lämnat in tentan en dag förr tidigt för att jag skall slippa behöva lusläsa och hitta nya småfel och sitta redigera tentan i timtals för att jag är så trött på det. Jag har gjort min tenta och nu är jag trött på kristendomstolkning och livsåskådningsfrågor och har absolute ingen vilja att hålla på med någon annans tenta.

När jag träffar honom nästan gång vet jag inte om jag skall dra till med någon dålig vit lögn och säga att jag glömt mobilen hos pappa eller bara säga som det är att jag efter många om och men lyckats få ihop min tenta och orkar inte hjälpa till med andras bara för att dom varit för lata för att börja med den i tid och att jag tycker att det vi läst om nu varit jätte ointressant och när jag är klar med mig så är jag fan klar med denna tentan och behöver inte hjälpa andra. Jag började i lördags natt för jag vet att det tar mig en tre dagar att skriva en tenta och då får även han ta sitt ansvar att räkna ut hur mycket tid det tar för honom. Jag är inte alls stroppig på något sätt och hade tentat handlat om något som jag behärskade och tyckte var intressant skulle jag gärna kunnat hjälpa till men nu har jag i princip kämpat ihop min tenta med blod, svett och tårar och då får det fan vara nog när jag är klar med min. Nu ringer det igen, fan! Ensam är stark.

Klar med tenten och en dag till godo. Precis när jag trodde jag var klar såg jag att man skulle göra en inledning där man skulle motivera och ha med syfte, en sammanfattning och en massa fotnoter. Detta är inget projektarbete utan skall vara en ynklig hemtena. Den överdjävligaste, tråkiga och säkert den som kommer ge mig ett ig. Så trött på alla tjocka böcker och små lappar där jag skrivt upp boksidor jag använt och referat till så nu när jag hade skrivit ut arbetet kastade jag in alla böcker jag använt mig av (dom får inga vara i den synliga bokhyllan, så trött på dom böckerna att jag spyr) i ett skåp och så har jag lagt fram arbetat så mamma kan lämna av det efter arbetet. Här skall niget lusläsas och ändras på, det får bära eller brista. Tre nätter, 11 sidor och en massa nonsens blev resultatet, men jag har fått tillbaka mitt liv efter 3 helevetesdygn och nu kan jag tänka på annat än dygdetik, feministisk etik, befrielseteologins etik, ja jag kan fortsätta i evigheter en av böckerna jag använde var fan 800 sidor.

Alex åkte idag och tänkte precis sätta mig och skriva ett lååååångt mail till honom och så raderar jag alla våra mail från förra Paris-resan (som jag sparat för jag tycker det är litterära underverk, hahah) och kommer på att jag inte kan hans mailadress i huvudet. Är det alexengstrm eller alex_engstrm eller något annat? Jag vet inte, så jag väntar på att Alex mailar mig.

Ännu (andra) en kväll/natt med tentan, imorgon åker Alex, på tisdag kommer Daniel hem från Milano och på onsdag skall tentan in. Så ser mitt liv ut, kort och gott.

Nu skall jag gå och göra bekantskap med min kudde, täcke och säng fast jag är inte ens trött har bara en gnutta förnuft kvar i mig, trott eller ej. Min uppsats om teologisk etik går skitbra, har hunnit med lika mycket nu på bara någon timme som jag gjorde sammanlagt på som andra 10. Först leka med min jojo (jag köpte en godis-jojo när jag handlade godis med Alex i fredags och han kunde konster som han hade lärt sig från första klass jag skall pröva mig på). Idag är det söndagsmiddag hos pappa men jag är inte alls manad så jag vill iiiiiiinte och tänker iiiiinte gå. Alex kommer du ikväll? Sista kvällen i sådana fall, och ringa Viktora skall jag göra om och om igen tills hon svarar måste få reda om barnpassningen nu. Sov gott.

Jag körde fast i den mån att jag bestämde mig för att skrota feministik teologi (jag ljög förut, det visade sig vara skitsvårt) och ger mig nu an ämnet teologisk etik! Yeah...

Suttit non-stop med tentan sedan åtta och jag har inte kommit någonstans. Jag har huvudvärk och 3,5 sida med nonsens (det skall vara på 5-6 + sammanfattning).

Jag tala svenska! Min engelska är så urusel så när jag försöker översätta den tunga facklitteraturen till svenska förstår jag ingenting. "Att kartlägga/granska feministisk teologi måste beräkna/betrakta  egenart/särprägel, inte bara för deras innehåll, utan även för deras inställning, källor/ursprung och normer." Herregud, det här går käpprakt åt helvete. Jag kan inte låta bli att skratta när jag egentligen borde gråta. Och jag kallar mig själv begåvad, jag borde nästan tänka över det än gång till innan jag yttrar dom orden igen.

Lördagskväll och jag sitter hemma (som så många andra kvällar i och för sig) och sneglar på "Commander in Cheif" och skriver på min tenta. Tog mig tre timmar att kolla igenom index, kapitelen och skumläsa lite smått. Kom fram till att skriva en sådan här uppsats om E.T var alldeles överambitöst för mig så det blev feministisk teologi (ja, jag vet men det är relativt enkelt, hade jag försökt mjölka ut kontextuella teologiska perspektiv och protestantiska teologer ur E.T (ja, filmen) hade jag varit på tredje ordet nu).

Här har vi wacko Jackos syster Janet som hon ser ut för tillfället (tur att inte Nippelgate inträffade nu). Hennes viktpendlingar liknar inget annat, hon går från tvättbräda och en banan om dag till vad som ser ut att hon skulle bli portad från all you can eat bufféerna. Det hela är sorgligt, (men man som vanligt dödlig, kan inte låta bli att frossa i sådana bilder) men aldrig har att stoppa två fingrar i munnen verkat mer naturligt. Det borde göra mindre skada än all dess överätning, poor little? Janet.

Vart med Alex ikväll, om han inte får sluta tidigare imorgon kan det vara våran sista kväll tillsammans innan han åker till Paris igen. Även om jag är medveten om att nästa fredag kommer vara i det lite varmare Paris med vackra människor (och tråkiga, haha) och dricka billigt vin (det mousserande vinet är så billigt där att alla uteliggare/alklholister dricker det. Här i Sverige får vi allt leva det hårda livet med 3,5 or och absint) så kommer jag inte förstå det förrens han är borta. Han i Paris och jag i Göteborg (blir absolute inte Södertörn och kanske kanske Lund).

Innan "Advokaterna" kollade vi lite på "Latin Grammy Awards" (för jag orkade inte gå att hämta min dvd-spelare. Ellen och Becka har tagit in dvdn i vardagsrummet till deras rum, hur vågar de!) och vi fick se det ena efter det andra hemska uppträdandet. Däremot så tyckte jag Obie Bermúdez - "Todo el Ano" var bra, så ladda ner den. Mitt ord är din lag, glöm aldrig det.

Jag tycker om Lennart Swahns utspel i media efter att han inte fick komma på sin vän Birgit Nilssons (när Alex sa att hon hade dött trodde jag han menade Birgitte Nilsen) begravning för att han inte skulle kunna hålla sin käft och berätta för media. Hur reagerar då Lennart Swahn (som för övrigt var super som programledare för Melodifestivalen 1986 " du är också omgiven av ett par killar som är gamla i gemet, dom är nästan legendariska. Åtminstone Torgny Söderberg" och där står Per Gessle som ett fån bredvid, cred till Filip& Fredrik som visade ett klipp av detta på "De sämsta idéerna 1975-2004), jo han rasar i media och kallar det en skymf. Hahahahaahha

Något nu aldrig får säga i min närhet: Då köööör vi!

Jag är medlem på meetic.se (något jag blev en deprimerande dag för mer än halvt år sedan i alla fall) och har tatt bort mina bilder nu (fast jag laddade upp nya som inte blev godkända, och det var inga taskiga webcam-bilder utan tagna med en helt vanlig kamera) och ändå så skriver och skickar "en flirt" (som man kan göra där) till mig. Kärleken är inte blind, dom är bara desperata.

Någon som läser/har läst på Södertörn som vill vara så vänlig att svara på några enkla frågor om er tid där för att hjälpa en vilsen Anna. Jag har kommit på Södertörn (journalistik - religion) och vet inte om det känns rätt, har ännu inte funnit något boende jag känner passat mig.
Hur är Södertörn?
Hur är människorna som bor vid campusen nära skolan (och finns det någon endaste söt kille)?
Läser dom som läser journalistik - religion, samtid etc tillsammans första terminen? Tror ni det finns chans att byta inriktning senare?
Är det något liv där på helgerna? Har någon några bilder?

Tusen tack till er som svarar!

Dagens störande moment (som jag stört mig på evigheter): alla dessa amatörfotografer (som tror att deras fotografier är banbrytande och skall skapa en helt egen genre, däremot är mina collage i en helt annan klass än någon annans, of course) och dessa människor som lägger upp halvt avklädda kort på sig själva som tagits i någon skitig studio för en tusenlapp (ja, dom har betalat för att bli fotograferade och därmed förnedrade).

Jag kan inte sova, jag hittar ingen bostad (som jag kan acceptera) i Stockholm, jag har inte börjat med hemtentan, Alex åker på måndag, jag vill inte passa barnen, jag vet inte om det är värt att flytta till Stockholm och göra något man kanske inte ens vill och då inte tjäna in några pengar till Mykonos-resan, min dator segar sig och virusprogrammen är helt wacko, det är kallt ute och regnet öste ner förut idag så mitt hår såg ut som en golvmopp, dom visar "Baywatch" på tv, all kurslitteraturen är på eng på c-nivå, jag vill inte skriva någon uppsats, allt är bara skit skit skit. Jag kan lika gärna gå och bli scientolog (då kanske livet blir lite mer intressant).

En filmtrailer som visades innan filmen igår var "München" av Steven Spielberg som är "verklighetsbaserad" och handlar om den israeliska vedergällningen efter den palestinska massakern vid München-OS 1972 då 11 män miste livet. Den har redan fått mycket kritik mot att Spielbergs beskrivning av israelernas långvariga konflikt med palestinierna lika mycket handlar om hämnd som om självförsvar. Den har premiär den 10 februari men visas under filmfestivalen i Göteborg och den skall jag se.

Spielberg vill (hans syfte är) att denna film skall skappa dialog mellan Israel-Palestina och det skall göra så dom sluter fred. Blygsam kille den där Spielberg.

Jag skulle tippa på att dom tre mest lästa bloggarna av oss svenskar är Linda Skugges, Fredrik Virtanens och Ebba Von Sydows och jag avskyr dom alla tre. Och för andra saker än att deras bloggar är urusla.

Att Linda Skugge trodde hon passa i svart lugg, hennes äckliga bokomslag till "Fittstim", att hon tror att hennes problem är mer väsentligare än någons annan och slutligen att hon avlat barn som kommer att växa upp och bli som henne. Fredrik Virtanens avskyr jag för att hans by-line bilder alltid är hemska, att han gått om mig på bloggtoppen, affischerna som ser på stan för hans nya program på kanal8 gör mig illamående när jag tar mig till skolan och han tror att han är något av ett musikorakel. Ebba von Sydow avskyr jag för många saker men främst för att hon är en skam för oss göteborgare, att hon alltid skall vara med på bilder och hon ser som vanligt lika platt och ointressant ut, men absolute absolute mest så stör jag mig på hennes MÖRKA röst. Det är så osexigt att man hellre skulle föredra Mimi (bild, Alex har sagt att jag sminkar mig så henne, men visst jag kanske använder en "aning" för mycket eyeliner ibland) i "Drew Carey".

Nu kom jag hem från äventyren med pappa. Vi åt mat på en smaklös (of course) kinarestaurang (hak) längs Avenyn och sedan gick vi på bio. Vi såg som sagt "En Geishas memoarer" som var som väntat småputtrig. Filmen var lång (nästan 2 och en halv timme, valuta för pengarna, jag skämtar!) och popcornen tog slut innan filmen hann börja. Bredvid mig hade jag ett kärlekspar som var ute på sin första dejt (jag har öga för sådant). Hon höll i en ros hon fått (det har jag aldrig fått av någon av någon pojkvän/dejt, bara av Alex och någon full bartender på Mykonos) och dom åt ingenting (solklart tecken på att det är första dejten). Killen kysste (det lätt smack, djävla irriterande) hennes hand och jag var tvungen att hålla koll på dom så dom inte gick ett steg längre. Alltid när man läser reportage som handlar om den konstigaste platsen man haft sex på dyker biosalongen upp fler gånger än det skall. Och det skulle jag förhindra denna gång, så jag satt och hade ena ögat på duken och andra på dom (och nu har jag nackspärr).

Arashs nya video till låten som heter just "Arash" är storslagen (IRONI, vet inte hur många som förstår sig på mig så jag är tvungen att skriva det så ni får det svart på vitt). Säkert 50 attraktiva tjejer jagar honom och alla vill ha honom, ungefär som på bilden här. Jag förstår inte vad dom sjunger (en del är på ?turkiska?) och när han säger "It didn't mean anything" vill jag sjunka under jorden. Hahahaha min engelska är kass, men hans är snäppet värre.

Alex skall bara vara borta i någon månad(ar) antagligen och gå på lite castings, go-sees och allt vad det heter. Det är annan värld för mig, som närmast jag kommit den världen är varje onsdag 21:00 när det är "Top Model" med Tyra Banks. Tycker det var kul i onsdagens program när Tyra som alltid är stolt afroamerikansk kvinna (vilket hon borde vara, hon behöver bara inte nämna det var femte minut vi förstår att hon är afroamerikansk) och sa till Diane den "mulliga/kurviga/eller helt enkelt hon med 25 kilos övervikt" att det nästan är lika svårt att vara mullig som färgad i modebranschen. Ööhhhh, va? Diane och Tyra Banks på bilderna, vem tror ni har det svårast i den ytliga modebranschen? Precis.


Dom har börjat visa "The Tyra Banks Show" på kanal5 vid två-tre på vardagseftermiddagrna nu, konstigt att dom varken har gjort någon reklam eller att media inte nämnt det någonstans.

Julia Stiles i ännu en bra drama-film med henne i huvudrollen, och hon spelar den sexiga/snygga tjejen igen. Jag tycker om Julia men please hon är inte het utan mer alldagligt och grå i sitt utseende.

Pappa vill att vi skall gå på bio imorgon, jag vet inte om jag varken har ork eller lust men om det blir av så skall vi se  "En Geishas memoarer" (och inte chokladen som jag och Alex avgudar) har jag bestämt.

Jag har bestämt mig, det gick på några timmar. Hej då Stockholm (öööhhh, Huddinge) och äckliga studentrum med plastgolv och nudlar till middag varje dag och hej Götlaborg (inte för att jag någonsin hann lämna Götlaborg, bara fem timmar i tanken). Så kul skall vi inte ha det att jag bor i en skitig lägenhet i en sunkig förort, nej tack! Oroväckande nog så finns inte min religionshistoria /religionsfenomenlogi kurs med på antagningbeskedet, vad har hänt med den? Jag tackade ja till den med och var redan antagen. Dom kan inte vara så fräcka att dom dragit undan mattan för mig för att jag tackade ja till något annat för att få se om jag kom in. Nej, så kan det inte vara. Det lovade mamma mig i alla fall och det får räcka för idag. Eller det gör det inte, jag börjar få småpanik, tänk om jag inte kan läsa religion i Göteborg nu och jag sumpat min chans för att ta 20 poäng till, faaaan. Det kan jag inte, det tillåter inte jag (och pappa som i sådana fall får reda upp allting).

Min mamma som knappt kan öppna sin egen hotmail har lyckats lokalisera sig till MIN BLOGG. Hon sa att hon bara "råkade" komma in på mig blogg, och råkade läsa den och självklart mitt inlägg "tabletter" så nu vill hon inte ge mig mina Atarax utan att se mig svälja dom. Bra jobbat Anna.

Jag har letat runt lite bland olika studentbostäder och andra lägenheter som finns på marknaden för allmänheten och fann som väntat att för mig, en vimsig Göteborgs-tjej har jag ingen aning vart Pax, Friggs och Fyrtalet ligger. Som var dom områden där det fanns lediga studenbostäder, och jag är inte så säker på att jag vill veta vart det heller. Har hört av mig om några bostäder och så får vi se. Jag ändrar mig hipp som happ och nu är jag inställd på att om jag ändå skall vantrivas när jag studerar varför inte göra det i Göteborg.

LÄGENHET/RUM ÖNSKAS HYRAS I STOCKHOLM, OMGÅENDE!
Lycka till Anna, jag tror du kommer att behöva det.

Hahahaha, do i need to say more?

Jag kom in på Södertörn, religion -journalistik, så nu står jag inför ett svårt val. Fast ändå inte, hur hittar man en lägenhet i Stockholm, avsäger sig barnpassande varje dag som skall börja om en vecka (tror jag), klarar av att flytta upp och få med mig allt, reda upp min ekonomi och allt på bara några dagar. Fan fan fan.

Nu kom jag på vad jag skall bloggat om från första allra början när jag gick och satte mig vid datorn igen. Jag gick och letade efter en del till min mp3 och skulle beklaga mig för detta. Det är inte nog att jag har ful mp3 av det anrika märket Skantic (har någonsin hört talas om detta?), nu saknar den delar med. Kul att gå runt med en ful, halv mp3 som inte ens tar många låtar (ungefär en 100 st, men vad är det om man jämför med iPod).

När jag letade efter min mp3 del så hittade jag några pez "maskiner" i form av Snurre Sprätt, Tiger och Kajsa Anka. För bara några månader sedan var jag villig att frakta pez från USA, jag var i stort behov av Simpsons och Hello Kitty pez och trodde inte jag skulle klara av att leva mitt liv utan dom. Men trevligt om dom kommer i halvöppnade kartonger så man inte vet om dom är använda av andra eller ej. Att bråka om pengar man betalt och fraktkostnaden går inte, det tar för mycket tid och är för mycket besvär för dom hundralapparna man kan behöva betala, kanske en 3? Som förra veckan när jag och Alex åt på MacDonalds och tog med oss maten. När vi kom hem så var det tre pommes frites var åt oss, Alex blev så arg att han ville åka tillbaka, haaha. Men kul att åka dit och klaga, få med sig nya och fler pommes frites och då kommer hem till kall mat. Vi (han) åkte inte till sist, men nästa gång skall han säga till sa han, hahaa.

Nu har mamma vaknat, nu skall jag dricka the (med massa mjölk och säkert fem sockerbitar i) och försöka sova sedan. Det kan verka som om jag inte har något jobb och det har jag inte heller, jag pluggar som sagt religion (skall INTE bli präst) men föreläsningarna är torra, tråkiga och mina kursare är katastrof (kul om dom läser detta! För mig alltså, jag skiter väl i dom).

Denna händelse inträffade för två år sedan, så då kan man nästan säga att jag var en helt ANNAN person. Men det var jag nog och du Alex var rund som en boll. Vi skulle till Valand med hela gänget (då vi fortfarande var ett helt gäng, det var jag, Alex, Mike, Richard, Sebbe, Fabian, Peter, Sanna, Beccis, m fl.) och skulle till Sebastian för att förfesta. Vi var 18 år så jag och Alex bad en alkis att köpa ut som självklart kom ut med det billigaste åt oss och en massa han hade köpt åt sig själv för våra pengar men men. Vi var unga och dumma, och ville bara ha våran alkohol. Vi åkte till Sebbe på kvällen, jag på fastande mage, och började dricka.

Alex kan ibland vara lite smått Gestapo influerade när det gäller vår gemensamma sprit. Jag vet inte om han bara inte ville att jag skulle dricka för mycket (för jag var då inte känd för att veta när det var nog) eller om han bara ville ha så mycket som möjligt till själv. Jag blev smickrande drängfull och vi åkte in till Valand.

Vi ställde oss i kön och alla kom in (varför skulle dom inte göra det, det var 18-års gräns den kvällen) förutom jag. Jag var för full enligt vakterna och ja det var jag faktiskt. Jag fick en knäpp och ställde mig längst bak i kön och kom fram till vakterna igen efter 5 minuterna och dom sa samma sak då med. Efter att ha gjort det två ggr till och träffat på mina barndomskompisar Oscar och Johan som sa "Vad skall Thomas (min pappa) tycka om detta" och en skolkamrat som jag lånade ut mitt pass till (vilket jag inte kommer ihåg att jag gjorde) så gav jag upp. Alla andra hade sitt livs kväll har jag hört efteråt men jag ringde snällt mamma för att få mamma skjuts vilket jag glömmer av. Går upp till Park Lane och hoppar in i en taxi som kör mig hem när mamma är på väg till stan för att hämta mig, smart! Jag hade tappat ut mina saker någon gång under kvällen så jag säger till taxichauffören att jag bara skall in och hämta mina pengar vilket var sanningen.

Grejen är bara den att jag glömmer av det någonstans på vägen för när jag märker att ingen öppnar, var fan är mamma tänker jag. Så ringer jag på hos mina grannar som bor längst ner som är (eller var kanske man skall säga, en av dom har dött på grund av sitt drickande) alkoholister och dom släpper in mig. Min mobil har jag råkat göra sönder under kvällen och jag kommer inte ens ihåg mammas mobiltelefonnummer eller pappas hemnummer så där sitter jag odräglig och full hos mina grannar och säger "nej jag vill inte någon O´boy, ni vill bara ta min sprit" (ööööh va, jag hade inte ens med mig någon sprit). Det hela slutar med att polisen knackar på, ändå tills denna dag har jag på helt sant trott att det var mina grannar som fick nog av mig och ringde polisen men nu ramla polletten ner. Det måste ha varit taxichauffören (han ville ha sina pengar, den snikne djäveln, jag skämtar!) som ringde polisen (detta måste jag berätta för mamma imorgon, inte glömma!), och jag får åka polisbil (wiiiiiiiiiie) upp till pappa för jag kom ihåg var han bodde, alltid något.

Igår somna jag vid två och då hade Alex varit hos mig till midnatt så jag hade bara två timmar att grubbla och blogga innan jag fick min rofylda sömn som alltid består av marddrömmar nu för tiden. Men jag dör aldrig själv, jag har aldrig dött i en dröm och jag undrar om man ens kan det? För drömmarna handlar alltid om en själv och om man själv skulle dö vem skall man drömma om då, sin låtsaskompis kanske?

I med att jag somna vid två igår verkar det som om kharma polisen inte ge mig någon sömn ikväl Fast igår hade jag mina magiska piller i befogande, sex stycken Atarax senare sov jag. I med att mamma låser in ALLA MEDICINER från ipren till mina Atarax hade jag inte sex st ikväll. Jag får två i taget, högst 4 på ett dygn så här gäller det att ransonera smart. Be om det när man inte behöver, lägga undan och komma ihåg var man lagt dom. Jag låter som en tablettmissbrukare, men allt jag vill ha är min sömn. Min mamma låser in värktabletterna med så det är hennes amerikanska uppfostran och inte mig det är fel på. Mamma kan jag få en ipren jag har huvudvärk, eller om hon inte är hemma och man har mensvärk då får man lägga sig på sängen och hoppas att man inte dör, min mensvärk är något av det överdjävligaste som finns.

Mamma påstår att jag altid haft ett problematiskt förhållande till tabletter, som om man kan räkna mied när jag var sju år och åt mina nallebjörn vitamintabletter som godis. Jag har aldrig rökt på, aldrig prövat droger, knappt rökt en cigarett utan allt jag vill ha är bara min medicin som står receptbelagt på mig. Inte på min mamma. Jag är inte så instabil att jag skall ta 500 ipren och göra ett lamt försök till självmord. Jag vill bara kunna sova och ha inte halvt om halvt dö varenda gång jag får mensvärk och mamma inte är hemma.

Viasat skall ha en systarna Hilton  dag-kväll den 28 januari, och på kvällen visar dom Paris sexfilm "One night in Paris". Hahaha, får dom ens göra så? Det var hennes pojkvän som läckte ut den och hon har gjort allt för att stoppa filmens framfart och satt ett helt lag med advokater på det men så visar dom den på Viasat. Jag har inte sett den och har inte Viasat så kanal5 känn er manade att köpa in den. Kolla omslaget (bilden), det är "Collector's Edition" hahahah, fina grejer!

Fick ett mail på en community precis, det löd: "Ok du ser bra ut, ingen skräll där. Men vad gör du annars D.". Hahahahah, vem skriver så? Okej, du ser bra ut men du är ingen senasation. Tusen tack! Fast det var inte så han mena skrev han nu: "det är nog mer så att det rör sig om dialektsvårigheter, är från norrland från början, hur som helst så väckte det ditt intresse, inte sant?" Hahahaha, någon har inte alla hästarna i stallet. Hur kan det finns dialkekssvårigheter i ett mejl, vi pratar väl alla samma språk, svenska.I alla fall är det en djävla bra öppnings replik, i stil med som dom gör på "Seinfeld" när dom går fram och tar på personens klädtyg dom är intresserade av och frågar "vad är det för material?"

Eller, kan jag adda dig på msn, som den första mening man skriver till någon. Hej, jag känner dig inte alls. Har ingen aning vem du är och du har ingen aning vem jag är, men skit i det. Nu kan jag väl adda dig på msn. Någon borde lära sig det sociala spelets regler.

Mariah Carey från skinny bitch till jag-tränar-och-äter-sunt-men-jag-tänker-inte-på-det-hela-tiden. Hmmmm, som när du proppar i dig 5 pizzor varje dag? Det finns nu en skämt version av Mariah Careys dvd som dom kallat  "The Constipation of Mimi" där dom döpt om låtarna till bland annat "Endless Loaf", "Don't forget asparagus", "Always be my bagel" m fl.

Lil'Kim (after bilden är tagen av David La Chapelle) har mycket att tacka plastikoperationerna för, även om han kanske skulle slutat efter en 50 st och inte dom 70 hon verkar ha genomgått.

Imorgon börjar föreläsningarna igen men jag har inga planer på att gå i huvudtaget. Jag går på obligatoriska gruppövningar och that's it. Andres tyckte jag skulle gå i alla fall för man lär sig alltid något. Sanningen är snarare att han vill åt mina böcker för att han själv inte köpt alla. Vad skall jag göra, jag kan inte lämna bort alla böckerna och sen själv sitta som ett fån och inte ha en aning om vad jag skall skriva på hemtentan. Nej, alla får ta hand om sig själva här. Om jag får göra det så far fan alla andra göra det med. Jag ger gärna bort min världsreligion-tenta så han kan kolla på den innan han gör omtentan men jag kan inte lämna ifrån mig böcker jag själv behöver.

Jag tycker U2 är överskattade, dom har i och för sig några bra låtar som "Sunday Bloody Sunday" (vilket alla tycker), "New Years Day" och "Sometimes you can't make it on your own". Så kvällens låt är String Quartet Tribute to U2 - Sunday Bloody Sunday.

Nu har Alex åkt, vi spenderade kvällen genom att kolla på några avsnitt av världens bästa "Seinfeld", Mina systrar var riktiga tonåringar ikväll. Den ena kom hem med ett stort kompisgäng och var sur, medan Ellen var helt hysterisk och svor och sa att hon hatade alla som kom henne närmare än en meter. Rebecka sa i och för sig att hon hatade mig med, när hon skulle hämta nya sockor och jag sa ta tio, en till varje tå (hon har strl 41).

På måndag börjar mitt nya liv. Det lovar jag mig själv, min kropp och min själ.

Somnade vid tio imorse efter ha sett vad som kan vara den sämsta film någonsin, i alla fall top 10. "How to Kill A King", jag tyckte dom kunde döda kungen efter en minut så filmen kunde vara slut. Sov i alla fall till fem och KLOCKAN SEX är man nyduschad, sminkad och påklädd. Så ikväll får jag egentligen skylla mig själv om jag inte kan somna.

Har märkt av att några jag umgicks mycket med förut, umgås med min grannflicka nu som är 87:a och mina "kompisar" är 85 och 84:or, kul att man kan kan hitta på människor som är på samma nivå.

Kvällens/morgonens låt:
The String Quartet Tribute To Incubus - Drive

Att växa upp i Askim har varit lite små absurt. Ett välmående samhälle, där alla lever lyckliga i alla sina dagar. Det var i alla fall vad jag trodde när jag växte upp. En familj, bestående av två småsystrar och en mor och far som älskade varandra väldigt högt. Min barndom kantades inte av något extraordinärt, jag var kär, killen var inte kär i mig, det var någon annan som var kär i mig, jag var inte kär i honom. Man levde upp så tryggt, man var så omedveten om livet utanför Sverige och framförallt Askim. Här sken solen alltid och träden tappade inte sina löv. Tomten kom en gång varje år, på sommaren reste man iväg (vi hyrde ett hus på Smögen varje sommar under min barndom och senare började vi åka utomlands), mormor och morfar kom och hälsade på några gånger om året, min farfar var man mest rädd för och min farmor hade man träffat två gånger. Trots att man var oförmögen att förstå att världen inte alltid var grön och grann så skulle man förr eller senare upptäcka det. Jag vet inte var det gick fel, om det ens gick fel. Detta kanske är livets gång precis som att när man dör kanske man får möta sin skapare och får reda på sanningar man nu bara kan drömma om.

På lågstadiet så kretsade allt runt min bästa kompis Katarina, hon var min bästa kompis. Den söta, populära tjejen och jag var hennes kompis. I min klass var vi sex tjejer och vi var mer eller mindre alla kompisar. Min rival om Katarina var Susanne men det hela slutade med att jag och Susanne började i samma klass på mellanstadiet och Katarina på en annan skola.

I mellanstadiet var jag så nervös och osäker, jag hade inget skinn på näsan och det är nog där fröet blev sått. Mamma uppfostrade oss med kärlek och berättade tids nog om det onda i livet som bestod av knarkare på Laserdome så där fick man inte gå, mördare på Nordstan så där får man inte gå, Frölunda Torg var även det farligt, smällare, att dricka, röka, att gå ensam hem på natten, parken i stan....allt var farligt. Amerikansk uppfostran är vad Alex kallar det. Jag fick åka till Frölunda Torg senare än alla andra, jag fick åka in till stan senare än alla andra, mina föräldrar, främst min mamma skjutsade och hämtade mig vart jag än skulle för att jag inte skulle råka illa ut. Jag trodde länge att krig bara kunde hålla på i en högst två dagar.

Första dagen i fyran kom jag till skolan med blommiga tights, det hade gått rykten om att jag var en "kulltjusare" och killarna hade redan ljugit ihop historier om att dom kände mig. Efter en dag dog dom alla ut, jag Anna, var en hopplös tönt i blommiga tights. Jag ville vara cool, söt och bära jeans, men jag var helt enkelt för mycket av mammas flicka för det.

På diskoteken i mellanstadiet hade jag på mig rouge som mamma satte på mig (jag såg ut som en tomat) och nagellack som enda smink medan min bästa kompis Susanne alltid blev sminkad av sin syster och fick dansa tryckare efter tryckare. Själv hade jag inga stora syskon, ingen visade mig hur man skulle bli sminkad eller dansa. Jag dansade precis som Alexandra, härmade varenda danssteg och rörelse som hon gjorde tills hon undrade vad fan jag höll på med. Då var det till att byta taktik, göra ett steg åt höger och sedan ett steg åt vänster, hela tiden. Jag sa att jag blev varm och gick ut för att ta luft fler gånger än alla tillsammans på hela diskoteket kunde behöva, allt för att komma undan och inte behöva stå som ett fån på dansgolvet. En tjej i min klass, Christina, brukade dansa i bara bh på dansgolvet med sin kompis och alla kollade förvånade men med beundrande blickar. När jag kom hem förbannade jag alltid mig själv att jag inte hade varit hemma och ätit fredagsgodis istället.

Min pappa var min idol när jag var mindre, vi gjorde allt tillsammans medan mamma fick vara hemma med Ellen och Rebecka. På semestern var vi ute och han drack öl och jag läsk och vi kollade på fotbolls-VM på storbildsskärmarna på Gotland, vi såg på friidrottsgalan i Nice, fyrverkerierna i Monaco, vi gjorde allting ihop och lika mycket som han var min idol var jag pappas lilla flicka. Jag älskade honom, jag älskar honom nog nu med, men jag vet inte hur uppriktigt den kärleken är. Om det är en kärlek man automatisk har och säger att man har för att man är släkt, familj, eller om jag faktiskt älskar honom jätte mycket. Jag vet inte, jag vet däremot att jag vill att han skall konvertera till judendomen med mig. (Min farfar är jude som flydde undan kriget, medans hans mor min gamla farmor Irma dog i ett ghetto i Kovno. Farfar blev först "våldtagen" det är hans utsaga i alla fall och fick ett barn som är min faster jag aldrig träffat. Min faster Christinas mor och farfar var gifte ett kort tag och sedan träffade han min farmor Ulla. Dom fick min far Thomas Peter Braun tillsammans och även dom skilde sig efter ett tag. Min pappa levde hos min farmor i Göteborg precis vid Näckrosdammen där jag går i skolan nu och han beskriver sin uppväxt som ensam och tuff, medan min farmor beskriver den precis tvärtemot. Min farmor gifte om sig, fick en dotter Cecilia och sa att dom inte hade plats för pappa längre. Pappa flyttade då till farfar i Nyköping som då hade gift om sig med Kerstin, min låtsas-farmor-Kerstin jag kallade henne när hon levde. Dom hade fått Helen, Karin, Katrine och Johan tillsammans. Så min pappa har 6 syskon. Och här var min pappas släkthistoria, allt för att förstå min knepiga far.) Även om jag är döpt är jag inte kristen. Jag har avsagt mig kristendomen som min religion, sålde till och med mitt Efva Attling kors jag fick av moster Ulla i 18-års present. Enligt judendomen är man judinna om ens mor är det, enligt Hitler hade jag dött om jag levt under hans tid och en israelisk premiärminister har sagt att den som känner sig som en jude/judinna är det. Alla har olika kriterier. Jag känner mig som en judinna, jag är en judinna och jag skall konvertera så jag får det svart på vitt och inte behöver förklara mig varje gång, även om jag även gör det för min skull. Detta år skall jag leva efter en judisk kalender och fira judiska högtider och lära mig mer om judendomen. Hebreiska får bli ett senare projekt. Det jag vill ha sagt är att jag vill att min pappa som är "halvjude" skall konvertera med mig av rent själviska skäl. Jag vill känna en gemenskap med min far och genom judendomen som vår gemensamma religion.

I mellanstadiet darrade jag som ett löv så fort jag trodde jag hade gjort något fel eller sagt något fel. Jag var ständigt rädd för att såra någon. Jag var livrädd för att råka säga något som skulle kunna såra denna person, vid ett tillfälle gjorde vi skulpturer av lera i skolan och jag sa att jag ville ta med mig lera hem och jag funderade högt hur jag skulle kunna ta med mig den hem. Sedan sa jag vi kan gömma det i våra öron, varav en som satt bredvid mig, Henrik, hade stora öron och jag trodde han skulle få jätte komplex för det så  jag ringde helt enkelt hem till honom på helgen och frågade hur han mådde. Henrik förstod nog aldrig varför jag ringde honom den kvällen, mitt första och sista samtal till honom i alla fall.
Jag började utarbeta i sexan sjuka ritualer och skulle till varje pris vara ren. Jag tvättade sönder min händer och i högstadiet började jag gå hos olika kuratorer, psykologer, terapeuter och åt psykofarmaka. Det var överdjävligt, medicinen gjorde mig så trött att jag somna så fort jag kom hem från skolan, varje dag och varenda människa jag träffade som skulle vara ett "samtalsstöd" var så gråa och tråkiga att dom fick klockarna att stanna. Jag hatade och räknade minuterna, till och med sekunderna tills jag kunde få åka hem.

I mellanstadiet gick Susanne i friidrott och fick massvis med vänner genom det, jag som alltid tröttnade på alla mina aktiviteter (var scout men vem kan klandra mig för att jag sluta, cheerleader, blockflöjt, teater där jag spelade trashank och duva i "Bröderna Lejonhjärta" med en ENDA replik som löd "neeeeeeeeeeej"), simning, ridning, gymnastik, alla möjliga) fort och fick inga vänner genom det. Jag började umgås med mina killgrannar i området som jag hade gått i samma klass på lågstadiet med. Vi var ett gäng, jag, Daniel, Viktor, Martin, Henrik, John och även Susanne som var med ibland. Jag var kär i John, John var kär i Susanne, så det var samma historia igen. Vi hittade på sattyg och skrattade och bråkade lika mycket. Vi kollade på film och drack saft när du antagligen hade din första fylla. På våran första fest i nionde klass hade Daniel med vinäger han trodde var vitt vin och jag alkohol glögg och lättöl, vi var hårda grabbar. Under högstadiet var jag med mitt grabbgäng, med Alex som jag blev vän med i mellanstadiet främst i sexan, en nyfunnen vän Anna och ett tjejgäng från klassen. I min klass under högstadiet fanns det ett gäng tjejer som hade tjejmiddagar och även jag var bjuden på dom. Det var ett järngäng med tjejer som kände varandra sedan mellanstadiet och sedan var det jag och några andra. Anna gick i min klass under högstadiet och vi skulle välja Frölundagymnasiet tillsammans, och Alexs kompis Christina skulle även hon göra det. Det slutade med att vi blev övergivna, men det gjorde inget för vi visste redan att vi ville gå med varandra.

Jag har fått diagnoserna ocd (vilket jag till 90% har övervunnit helt själv), depression och ätstörningar under årens lopp, jag äter fortfarande psykofarmaka och mamma propsar på att jag måste ta hand om mina slutliga problem för jag har kommit så långt men ibland behöver man hjälp. Det är visserligen sant att jag behöver hjälp, saken är det att jag varken har lust, ork eller modet att göra upp med mina problem. Jag har lärt mig att leva med dom.

Gymnasiet var en fröjd, där träffade jag Alexs kompisar som han spelade basket (Sebbe, Mike, Kevin, Emil var dom främsta namnen) med som även blev mina vänner, jag träffade Alexander Ljungblom (Spännis), Lisa och Anna Johansson. Sedan i andra ring hamnade några från Askim, Sisjön i min klass varav Viktor. Viktor var min barndomskompis som jag gick i samma klass under lågstadiet, som jag var med under slutet av mellanstadiet och hela högstadiet men vår relation fick ett abrupt slut efter Daniels melt-down på Marstrand och jag tog hans parti mer eller mindre och sedan så fick dom andra hybris under sommarlovet och trodde att dom plötsligt gått och blivit fräcka, vilket BARA det var dom som trodde i hela Askim/Hovås/Billdal/V. Frölunda men det räckte visst.

Även om jag inte har någon större kontakt med dom flesta från gymnasiet, man träffar Anna och Lisa ute ibland, går ut med basketkillarna, mina barndomsvänner går man på här i Askim och Spännis har man tur om man ser en gång per år. Man träffar ständigt på nya människor i sitt liv genom jobb, studier och utgångar och man blir kompis med deras kompisar i efter hand. Om sanningen skall fram så är jag så nöjd över att ha Alexs som bästa vän och Daniel som nära vän att jag faktiskt inte orkar ringa till människor jag inte har ett större behov att umgås med en stup i kvarten. Jag är såpass säker på mig och mina relationer med mina kompisar att jag inte behöver ha någon fasad och umgås med människor jag inte vill umgås med bara för att inte få vara ensam i en sekund (motsatsen mot min syster Rebecka).

Jag vet vad jag hatar mest, Coldplay eller att alla älskar Coldplay. Att människor på snudd heligförklarar deras musik. Deras intensägande låttexter, deras framtoning och absolute mest deras frontfigur Chris Martin. Dom har en burdus stil och har helt enkelt sålt sin själ till djävulen. Dom har gjort tre skivor (Parachutes (2000), A rush of blood to the head (2002), X & Y (2005)), men på folk kan man tro att dom haft en trogen tjänst i musikvärldens rustning i årtionden. Jag kan sträcka mig sååååå långt (och nu är jag fruktansvärt ödmjuk) att jag medger att "In my place" går att lyssna på.

Ikväll blir det sista fredagen med Alex innan han lämnar mig för Paris. Vi skall äta räkor och vi står inför ett dilemma om vi skall se på "Let's Dance" eller "Riket", det är inte lätt att vara oss alla gånger.


Nu är det "The road to stardom with Missy Elliott" på kanal5 och varje gång man ser Missy (hello King Kong!) har hon en klubba i munnen. Dock misstänker jag som den Sherlock Holmes jag är att det är inte det enda som hon stoppar i sig om man kollar på Missys fysik.

Nu kom min supersöta, supergulliga och superjobbiga syster Ellen(det här är hennes pose som hon alltid har på fotografier, lägg huvudet lite på sne och le för glatta livet) hem till oss (mamma), efter att ha bott hos pappa i tre veckor. Hon var inne på mitt rum och lämnade av lite saker som var mina som hon lånat utan att ha frågat giventvis och hon ser ut som en smurf när hon har på sig sin vita mössa. Hon påstår att det är kallt men ta på dig en extra tröja då och inte en mössa. Jag frågade om hon visste när jag fyllde år och efter nån minut sa hon i oktober, som om min födelsedag var hela oktober.

Skrivit in händelser, födelsedagar och judiska högtider i min kalender nu. Det tog en evighet att förstå mig på hur många dagar Rosh Hashana och dylikt varade. Skrev ner när shabbaten är, som inträffar varje lördag och stava det SABBAT istället för SHABBAT. Jag är inte pedantisk, mitt rum ser oftast ut som en krigszon, jag slänger mina kläder i en enda hög och mina anteckningar jag tar på föreläsningar är näst intill oläsbara men ibland kan jag störa mig sönder på saker. Som att jag skrivit sabbat med röd bläck på varenda lördag hela året ut i min nya kalender. Shabbat med stavningen sabbat är den kristna vilodagen på söndan. Fan fan fan fan, hade den inte kostat 235 kr och jag är någorlunda fattig (som en kyrkråtta) hade jag köpt en ny. Fan fan fan!

Uppdatering:
Haaaaaaaaaaaaah, jag fann att man kunde stava det sabbat med. Jag var redo att sätta på mig skorna gå till Nk och vänta där tills dom öppnar tio på morgonen men nu slipper jag. Jäääääs!

Jag var inställd på en tidig kväll. Att få somna tidigt, att fly iväg till en annan värld där drömmar besannas. Både mentalt och fysiskt var jag beredd att somna innan tolv men här sitter jag, klarvaken och bitter. Detta är bara en av många sömnlösa nätter i raden jag suttit uppe och grubblat, fan.

Man vaknar och ser fördjävlig ut, man dushar och ser fördjävlig ut, man fönar håret och ser fördjävlig ut, man sminkar sig och ser ändå fördjävlig ut. Vad är det som krävs, vad är nästa återgärd. Göra en face off operation?

Zappade över till "Lyxliv" med George Hamilton (bild, hello lobster!) när det var reklam på "Dr Phil" och jag undrar hur länge han ligger i solariet för att få den färgen. Han måste sova där. På "Dr Phil" handlade det om en tjej som med sin klass var på klassresa på Aruba där han hade försvunnit. Polisen antar att hon blivit våldtagen och mördad och det finns tre misstänkta som åkt in och ut på förhör och häktats och blivit släppta flera gånger. Nu i alla fall så har det gått tre månader sen hennes försvinnande och Dr Phil ville ta upp fallet och vädjade om tips och berättade om hur turerna i fallet hade sett ut. Dr Phil lekta Gud och sa att han kan bistå med pengar, utredare och allt den försvunna flickans mamma kunde tänkas behövas i hennes letande efter sanningen och idag var programmet intressant. Det är nästan hemskt att säga det men när det handlar om sådana saker är det sevärt medans när Dr Phil gör hokus pokus hallelujah saker med olyckliga äktenskap är det bara långtradigt.

Om man kollar innehållet på herrtidningar så är det oftast lite lättklädda tjejer som berättar om hon gillar att ta eller att ge om hon är höger eller vänster (hon måste tro att dom frågar vilken hand hon skriver med, läs:runkar), lite mode, bilar och slutligen något reportage om någon massaker eller om seriemördare. Andras tragedier blir till andras nöjen

Annas klagosång:

När man är inne på evreka.com eller till exempel google.com för att leta upp någon information händer det ibland att man hamnar i andras bloggar där dom bara kan ha nämnt ordet man sökt efter eller har en åsiskt om just det man vill ha information om. Nu har lekmännen tagit över lite för mycket.

Att ALLA tycker om Gavin DeGraw, verkar inte spela någon roll om du är finnig och femton eller snart fyllda 40 och jobbar på en bank. Hur hemskt är inte det, vart är världen på väg? Det kan jag i och för sig svara på, det bibliska helvetet håller på att uppstå här mitt ibland oss.

Killar/män/småpojkar som bloggar är alltid antingen fulla eller bögar, och ibland båda två. Vill man läsa några tankar som kommer från någon som även är vacker att titta på för man fan leta. Vet du ens NÅGON? Please tell, så jag har någon att dagdrömma om, mitt kärleksliv är så icke-existerande det bara går.

Att min syster Beckas kompis ringer hit utan att överdriva hundra gånger om dagen och signalen ger mig huvudvärk. Jag har slutat att svara och när hon, det lata aset vars kompisar det är som ringer 99 % av tiden inte svarar får jag lyssna på telefonsignaler i minuter. Nu är det daxs att hon får en egen telefonlinje som bara har vibration och inga ringsignaler alls.

Att Stefan Sauk är "spelledare" för "Riket", att han i huvudtaget har fått visa sig i tv-rutan är en skam i sig.

Att alla institutioner på universitet verkar tvinga på deras stackars elever att köpa deras kollegers böcker och avhandlingar som en del av kurslitteraturen som sen inte ens används.

Att vädret är överdjävligt och sist men absolute inte minst att den svenska mentaliteten är helt skev ibland. Utomlands har dom inkastare här i Sverige har vi groteska, otrevliga vakter med mindrevärds komplex och som säkert inte ens kan alfabetet. I say a little pray (möjligen curse, är inte så storsint som jag kanske skulle vilja vara) for you.

Jag är skolad James Bond fantast av min far även om det kan vara hur töntigt som helst. Jag älskar "Goldfinger" och hur han kommer i sin våtdräkt med en fågel på huvudet för att ingen skall märka att det är något fuffens. Tack Kanal5 för att ni påminde mig om denna högklassiga scen ur "Goldfinger" genom att göra reklam för filmen som visas på fredag. Ett djävla mastermind drag!

Katie Melua spelar på Nobelprisets fredskonsert nu. Jag brukar ha åsisker (ofta gånger negativa men hey världen är inte en utopi och då är det många gånger befogat) om många artiser/skådespelare/människor vars enda brott är att dom andas (skämt åsido) MEN någon jag verkligenverkligen föraktar är Katie Melua av en enda orsak att hennes musik plågar mig. Jag lyssnar hellre på någon som drar sina naglar mot svarta tavlan än hennes musik som är ett patetiskt försök att spela på melankoli.

Vi andas alla samma luft, vi bor på samma jord, vi värms av en enda sol och ändå lever vi så olika. Livet är ett lotteri och visa drar en nitlott, vad det nu innebär. Jag bor i det ekonomiska välmåenda Sverige med ovälmåenda människor. Jag kan inte gråta, mina tårar är sedan längesedan slut. Men i mitt hjärta ekar det av tomhet och mina armvrister är fulla av sår, vi kan inte se dom men vi vet alla att dom varit där. En svälter sig för skönhetsidealet och andra svälter ihjäl. Är det här den perfekta värld vi tror vi lever i? Glöm inte att vi är alla jordens barn.

Reklam för "Fab 5" på ZTV nu, fan låt inte plågan komma tillbaka. Killar (eller ni kanske föredrar att kallas män, you wish!) är i många fall väldigt rädda(?) för homosexuella (om det inte är hett lebbsex vi pratar om) som om ni alla vore snygga kap som alla bögar åtrår (haha, no no) och vill ha. MEN när det kommer till "Fab 5" så har många homofober faktiskt blivit charmerade av dessa fem karismatiska (som många skulle kalla dom, dock inte jag dom går mig på nerverna) medlemarna i "Fab 5" och en killbekant till mig, som var/är smått homofob (skulle jag, Freud,  diagnosera honom) brukade sätta videon och spela in "Fab 5" så han inte skulle missa det. Så han accepterade dom på rimligt avstånd (tv) men kunde inte socialisera sig med dom i verkliga livet, knock knock is anybody in there?

Jag lyssnar på Howie Day, aldrig hört talas om honom förrens nu ikväll. Är jag hopplöst ute eller ännu värre sitter jag just nu och lovordar sådan skit som indiepop-are lyssnar på. Då dör jag.

Pieces of me:

Jag vaknade, håret var rufsigt, gårdagens smink var kvar, det kändes som jag inte kunde andas (hade antagligen druckit för lite vatten när jag skulle svälja min morgonmedicin så det kändes som den fastnat i halsen) och det var grått ute. Underbart, ännu en härlig dag i ett meningslöst liv där helvetet är kallt som fan. Såg resultatet på tentan och det kändes som solen tittade fram bland molnen, men efter fem minuter har man redan kommit över dagens lycka och väntar på nästa händelse som inte kommer vara i ens favör.

Alex var här en stund på kvällen och tv-tablån hade inget att locka med förutom lite "Grey's Anatomy".

Imorgon skall jag ta mig ändå in till stan för köpa en kalender och skriva in oviktiga saker som mitt liv kretsar runt. När föreläsningar är, när hemtentan skall vara inlämnad, när jag skall hämta Julia, vad som händer tredje lördagen i april. Saker som egentligen inte betyder något när allt kommer omkring. Jag undrar när någon skall knacka mig på axeln och låta mig på ta del av uppenbarelsen och låta mig få svar på alla mina frågor. Ibland, dock endast några få sekunder, önskar jag att jag vore som du. Dumglad, med total avsaknad av djup och ett ständigt levande på läpparna.

Dagens låt:
Richard Ashcroft - "Check the meaning"

Jag brukar inte skryta, kanske för att det inte finns så mycket att skryta om eller att jag inte är speciellt självgod, men idag finns det fan tillfälle. Fick mitt resultat på "världsreligioner" tentan idag och jag klara den. En kvälls pluggande och jag klarade det! Skreck aldrig "fy fan vad jag är bra" när man åkte runt på flaket efter studenten men nu tillåter jag mig säga just fy fan vad jag är bra. Det här var precis vad min dag behövde.

Nu har jag skickat iväg en ansökan om säsongsjobb även i år, var försent ute förra året men året där innan fick jag ett nekande och säkerligen väntar samma öde i år.

Jag åkte till pappa efter jag ätit mat hemma hos mamma och hade gjort ett besök på "4 Gott" och inhandlat en ofantligt stor påse godis till mig och två lite mindre påsar med resegodis till min kusiner när dom åker hem till Nyköping imorgon. Var förbi Daniel en sväng, ingen förtjänar att känna sig ensamast på världen även om man trasslar till det ibland. Fick ta ett kort på Reniada i pyjamas efter många men.

Hos pappa frågade han om jag ville ha mat där så många ggr att till sist sa jag, "jag kan ta lite", och då sa han "men du åt precis, skall du verkligen äta igen." Åh, dumnöt.

Nu är det mat snart, antingen kinamat hos mamma eller hemmagjord kinamat hos pappa med faster och två kusiner. Tufft beslut.

Vi (jag & Alex) skulle till Daniel klockan fyra, men fem i fyra ringde han och sa att han var efter schemat (vilket jag antog att han inte hade gjort snittarna ännu, silly me) och vi kom upp till Kirjonen klockan halv fem. Där möttes vi av Daniel, Tobbe och inga snittar. Besvikelsen var enorm, snittar kan göra hel dag (creme fraiche, löjrom och rödlök skulle jag kunna äta till frukost, lunch, middag) och vi fick äta chipssmulor istället. Så med besvikelse började nyårsfirandet och det var väl det genomgående temat för många som firade med nyår med oss. Ett och annat glas champagne slank ner och sedan skjutsade mamma in oss till "Vasastan" (tack mamma, du körde mig till Daniel, till Vasastan, till pappa och sist hem). Klockan sex skulle man vara där och fem över sex var vi där, fint folk kommer alltid sent, dock inte bara fem minuter. Man fick sig en drink (som innehöll saft och en droppe x-mas cider) och några poletter som skulle användas till drickan. Dom visade oss till vårat bord vid halv sju och sa att maten kommer snart. Klockan åtta kom förrätten och jag var så hungrig att jag trodde jag skulle dö på allvar. Jag tänkte över både en och två gånger att springa till "7 Eleven" och köpa en korv men stannade trots allt. Förrätten var ljuvlig och huvudrättens köttbit var saftig och stor. Efterrätten skulle bestå av sorbet men det serverades chokladglass med kakaoöverdrag, öhh.

Sedan började kvällens besvikelser radas upp. Emelie, Lizzie och Tobbe skulle till Pepsi i Billdal och fira in det nya året och sedan antagligen kommer tillbaka till "Vasastan" och dit ville inte Daniel trots att han hade sagt att han skulle dit och Pepsi redan hade gjort i ordning deras välkommsdrink. Daniel hade berättat för mig om att Lizzie och Emelie skulle till Pepsi men sa att Tobbe skulle stanna vilket inte blev fallet. Till dom andra hade Daniel sagt att han skulle med från första början, när vi haft biljetter till "Vasastan" i två veckor och Lizzie och Emelie fick först reda på det igår och på något sätt lyckades även dom få biljetter. I alla fall så ljuger Daniel som en borstbindare eller som han kallar det underhåller sanningen.

När dom (Lizzie, Emelie, Tobbe) åkte till Pepsi så sa jag till Daniel "åk med dom, svälj dit stolthet allt det här kaoset har du skapat och nu får du en chans att fixa det, åk", men han vägrade för han ville inte. Vad är det för kompis som inte kan offra två timmar åt något han sagt att han skall med på bara för han inte vill. Jag hoppas Daniel att dom är sura på dig nu och för ett tag framöver (jag vet att du läser min blogg men jag anser detta i alla fall), du måste lära dig att vara ärlig och inte vara så djäkla självisk och barnslig. Igår när bråken började uppdagas sa Daniel "jag åker hem nu" som han sagt femtioelfva gånger innan. V fan, bete dig som dom 21 (snart 22) åren du är. Jag bryr mig om dig Daniel, men det här är din skit och du förstår inte ens att det är ditt fel.

Jag och Alex åkte i alla fal till pappa efter dom andra åkt till Pepsi, och Daniel lämnat oss i vredesmod när jag var trött på honom efter alla händelser och det var bara bönder bönder bönder vart man än kollade på hela "Vasastan" så att åka till pappa med Alex lät inte helt så fel som det borde.  Vi firade in det nya året med pappa, Kathe, pappas vänner, min faster och mina två kusiner Ellen och Renaida.

Det var trevligt, och jag åt mat ännu en gång, som denna gång var god, antar att Kathe gjorde den. Alex åt 270 kroners tårta som pappa lite diskret nämnde några gånger. Vid två åkte vi hem och sedan hämtade jag och mamma upp Ellen och Becka som hade varit med en lika turbulent kväll som oss när människor försökt tränga sig in och lyckats hos Linda som hade tjejmiddag och sen "fest" och människor hade tagit ett saker och slagits.

Ett gott nytt år på allesammans.